top of page

Jag lyssnar efter den yttre kallelsen

Vårsolen värmer mitt ansikte. Fågelkvittret fyller den stilla förortsgatan med liv. Jag andas. Bara sitter här på uteplatsen. Orden droppar ner på det digitala pappersarket snarare än flödar fram. Livet inom mig ropar på liv. Endast naturen hör mig och svarar an.


Jesus vandrar i sin ökenfasta. Jag är inte med honom i år. Livet är tillräckligt allvarligt och tungt ändå. Det är nog första gången vi är ifrån varandra sedan vi blev ihop, men det stör mig inte. Han behöver vara där han är för att rädda världen. Jag behöver vara här för att ta hand om mig själv och mina nära.


I helgen trodde vi att mamma hade fått en liten stroke. Gud ske lov visade det sig att det inte var så. Jag sov en natt hos henne och tillbringade sedan dagen därpå tillsammans.

Det gör all skillnad i världen att ha sällskap när man inte mår bra. Jag vet det av egen erfarenhet.


Idag skulle jag gått på bio med min bästa vän, men hon har så väldigt ont. Smärtan har sedan årskiftet gnagt på henne. De senaste dagarna har den varit gräslig. Allt jag kan göra är att vara där en stund som sällskap. Såsom hon fanns där för mig när jag var sjuk.


Jag funderar över vad en präst sade igår i ett samtal vid församlingsfikat, om att kallelsen kommer utifrån, inte inifrån. Jag har ingen tanke eller åsikt huruvida det är sant eller ej, men jag funderar kring vad min kallelse skulle vara isåfall, om den kom utifrån, inte inifrån.


Det finns en man och två kvinnor jag känner väl, men ingen av dem känner varandra. Vänliga kärleksfulla människor är de alla tre. De kallar mig alla till en och samma sak och har gjort det länge. De påstår att jag är en mycket förståndig kvinna och tycker att jag ska dela med mig av min visdom. Jag tänker att jag redan gör det via bloggen och allt jag skapar, men kanske räcker inte det. Isåfall hade de ju inte sagt som de gör.


En av kvinnorna har bjudit in mig till att vara gäst i hennes podd. Jag kan få hur mycket utrymme som helst, flera program, en hel serie om jag vill.

Den andra kvinnan tycker att jag ska ge mig ut för att föreläsa och samtidigt ta med mig mina böcker att sälja.

Mannen har inte förespråkat en viss form, men han önskar verkligen att jag ska nå ut till fler människor.


Vad är det de tänker att jag ska dela med mig av? Vad är det människor behöver höra från mig? Vem är ni som kallar på just mig?


Min plats i kyrkan är tydligen som illustratör och som förtroendevald. Det är ju de posterna jag kallats till och innehar.

Men vad kallar mänskligheten mig till? Vad har jag som ni behöver? Jag vill gärna svara ja också på ert rop efter mig.



Kram,


Marie Ek Lipanovska namn



16 visningar

Comments

Rated 0 out of 5 stars.
No ratings yet

Add a rating
bottom of page