Kärleken gör mig modig när jag är rädd

Jag vill dela dessa tankar med er...

Idag har jag suttit med prästen i församlingen och planerat de sista detaljerna inför min utställning som inleds med vernissage på söndag 16/4. Jag är inte bekväm med att tala inför publik så vi kom överens om att han ställer några frågor som jag svarar på.

Det är sårbart att visa upp sitt inre såsom jag gör med denna utställning. Jag gör det inför en publik där de flesta kommit för att delta i mässan och umgås under församlingsfikat, inte specifikt för att se min konst. Men jag tänker att det är en spegling av hur det är också ute i "världen" när jag visar upp mina verk på Instagram och Facebook. Människorna vandrar runt som på ett marknadstorg där krimskrams och hantverk presenteras sida vid sida. De går inte dit för att ta emot frukterna av Guds kärlek till mig, men det är det jag dukar fram på mitt digitala bord.

Jag känner mig väldigt skör, men vet också att det här är vad Gud vill. Jag är inte ensam där på söndag. Gud håller mig i handen. Jag känner mig inte liten, snarare tvärtom. Men det är som om mitt hjärta gapar öppet och jag förstår att det är precis så det måste vara. För tiden är inne att ta ett steg framåt och ut ur det som varit både min vagga och min grav. Stenen är undanrullad. Det är som om min konstnärssjäl nu kommer klädd i nya kläder jag funnit i Hans garderob. Och det är kärleken till Honom som gör att jag vågar, trots att jag tycker hela situationen är obekväm och läskig. Det är enklare att stå kvar i mitt eget mörker, i det fördolda, än att kliva fram med Hans ljus där också jag blir synlig.

Jag är vän med min sårbarhet. Den är min största gåva till Gud, därför kan jag inte önska mig något annat. Ingenting är så användbart för Honom som just min sårbarhet. Den är den goda öppna mottagliga jord i vilken han sår. Jag är sårbar. Jag är såbar.

Men sårbarhet behöver mötas med varsamt och ömhet. Sårbarhet behöver ett varmt mottagande. Sårbarhet behöver möten där den andre är närvarande och ickedömande.

Ett konsthäfte har jag skapat för besökarna att ta med sig hem. Så här står det på baksidan:

I denna nya kollektion tavlor av Marie Ek Lipanovska tolkas några av Jesu olika tilltalsnamn. Det är en konstnärlig resa från mörker till ljus som går i jordnära färger. Målningarna ackompanjeras av en hänvisning till Ordet och Maries personliga texter där hon talar kärleksfullt till Jesus. Hon är människan som har återvänt till Gud för att där söka kärleken och alltings återlösning.

En poster har jag också skapat till församlingen.

Återstår gör att signera tavlorna, se till att de går att hänga upp i helgen, trycka ut texterna till tavlorna och limma dem på kartong, och göra klar hemsidan så att det också blir en online vernissage där på söndag.

Sedan återstår bara en önskan om att det blir en fin utställning som gläder många och att alla tavlorna hittar nya hem. För sedan behöver jag hänge mig till nästa kollektion.

Tack för att du läst.

Tack för att du tar emot mig och den jag är.

Tack för att du stannar upp vid just mitt bord en stund.

Kram,

Marie