”Det är i alla sprickor jag ser Gud. Det är i det sköra jag finner skönheten.”

Jag vågar tro att min röst är saknad när den tystnar.

Jag vågar tro att mina ord skänker vila och tröst
åt dem som andra söker vila och tröst hos.

Jag vågar tänka att Guds kärlek når fram
till de som allra bäst behöver den.

Tack för att du är här,

Människa och kristen

Bloggen

Den dagliga andakten

Solljuset flödar in i mitt vardagsrum. Jag sitter uppkrupen i soffan efter en sovmorgon. Tystnaden och stillheten är öronbedövande. Det susar och brusar i mitt inre. Någon håller mitt hjärta i sin hand. Klämmer försiktigt på det. En märklig värk uppstår. Den drar min uppmärksamhet till sig. Jag andas mig igenom det. Saktar ner ännu mer. Väntar. På att det ska avta. Jag drömmer om en bok. Med mig som författare. Jag har drömt den drömmen i många år. Drömmen om en andaktsbok. D

för 6 timmar sedan

Intet och allt

Lågor som fladdrar i ljuslyktorna i det stilla rummet. Höstens mörker utanför mina fönster. Pianotoner från min dator. Ett brusande i mina öron. Ett år som lugnt och stilla går mot sitt slut. På andra sidan väntar det nya och okända. Ljus och mörker. Stillhet och öronsus. Avslut och det ännu oskrivna. Allt är här just nu. Samtidigt ingenting. Det är tomt nu när Andrea åkt hem. Det är fullt av tystnad i min ensamhet. Hennes säng står ännu kvar. Sängkläderna är avdragna. Min kr

för 17 timmar sedan

En dag i taget

Det har gått nästan en månad sedan jag senast skrev här på bloggen. Det har varit och fortsätter att vara intensivt. Det är mycket som hänt och händer. Jag tar en dag i taget. Med Guds hjälp löser sig allt till slut. Jag har inte så mycket tid för mig själv. Skapandet ligger helt nere. Jag skriver, men bara i mina egna "dagböcker". Men mitt i all denna yttre påfrestning sker ändå en mognad i mitt inre. Jag noterar den. Den pågår trots att jag är upptagen med annat, just nu m

20 okt.