Jag skriver om alla sorters mänskliga känslor. Om sorg och ensamhet, övergivenhet och besvikelse. Om skam och skuld, om självförakt och avund. Om längtan och åtrå, om glädje och tacksamhet. Jag gör det utan att ta hänsyn till hur jag ska uppfattas av andra. Och jag tror att just det är min styrka. En del uppfattar det som modigt och andra som idiotiskt. De senare är nog de som mest har nytta av mitt skrivande. Att upprätthålla en image, en offentlig bild av sig själv är väldigt energikrävande. En sådan människa tvivlar ständigt på om den är älskad för sin egen skull eller för den bild den uppvisar upp av sig själv. Den sortens ensamheten är svår att bära. Jag hoppas mina ord kan lätta på trycket en aning.

​

Kyrkklockorna kallar.

En plötslig smak av vin på min tunga.

Ett oblat som räcks mig.

Jesus.

Ögonen tåras.

Han är här.

Och han känner mig.

Min längtan och min saknad.

Han skydde aldrig känslorna.

Han levde inte bortom dem.

Han gick rakt in i dem.

För att kunna vara där med oss.

Där han är.

Där är också jag.

Mitt namn är Marie Ek Lipanovska. Jag är en skrivande människa, för offentligheten sedan 30 år. Detta är en plats där alla ord samt alla foton, illustrationer och tavlor är mina skapelser.

Välkommen in i min värld.