Jag vill vara det, ett Guds hus, ett hem åt kärleken. Jag önskar inget hellre än att vara en öppen och varm famn för honom som älskar mig bortom all rim och reson. Ett hjärta som han kan vila sig trötta huvud på. En själ han kan ströva omkring i och insupa hennes skönhet. Det är min djupaste, om än något udda längtan, denna förening med Gud. För jag har kommit att inse att när min djupaste längtan går i uppfyllelse, de korta stunder då det sker, då fylls min själ av glädje oc

Det är inte likheten som skapar enhet, vilket många tror, utan kärleken. Jag har slagit mig ned vid köksbordet i mitt nya hem. På bordet som skänktes bort på Blocket ligger min vackra duk. Jag tror det är en damastduk i linne. En gåva från en vän vill jag minnas. Himlen ovanför de låga grannhusen är vinterblå. Solen sveper över taken. Vinden drar sig längs med husknutarna. Adventsstakarna och stjärnorna är släckta i alla fönstren. Vi närmar oss årets slut. Jag ser fåglar som

Jag har inte skrivit något på bloggen på över en månad. Men något i mig vill sitta ned en stund och utforska vägen framåt med hjälp av ord härinne. En del av mig tänker att det är helt onödigt, att jag istället "borde" sätta igång med dagens alla uppgifter jag har att göra. Men så minns jag texten av Ylva Eggehorn som jag skrev om för ett par dagar sedan i vänbrevet "Tro och tvivel i adventstid" och jag tänker på barnet som bygger snölyktor och sjunger sånger för honom . At