Om en halvtimmes tid bör hon landa på Kastrup. Min vän Andrea Hylen som flugit från Baltimore i USA för att spendera en månad hos mig i Sverige. Jag ser verkligen framemot hennes sällskap. Det är tolv år sedan hon senast var här hos mig. I en tid då relationen mellan USA och Sverige inte alls är så vänskaplig som den kanske en gång varit, är det fint att Andrea och jag visar att det finns en annan väg att gå än den som innebär att man bränner broar eller bryter upp fredliga

Det har varit en vecka där mycket kraft gått ut ur mig och ingen ny har fyllts på. Jag har inte suttit ned vid min vävstol på flera dagar. Nu tar jag mig tid att göra det. Till det yttre må den se ut som en laptop, men vad den gör med orden är att den väver. En bonad som berättar min livshistoria och livets historia. Och inte nog med det. Varje gång jag slår mig ned är det som att nya trådar blir till nya rötter som förenar mig med livet inuti och utanför mig själv. Visheten

Han var en tunn tonårskille när jag kom till världen. Född och uppvuxen i en liten skånsk håla, vid min ankomst nyinflyttad till den stora staden Malmö. Den första advent 1968 var det han som höll mig i sin famn när jag döptes till Eva Marie. Idag är han en äldre man med större delen av sitt liv bakom sig. Jag går och står av egen kraft sedan länge, och även jag befinner mig i livets höstsäsong trots att det skiljer femton år mellan oss. Just nu ligger han i en respirator m

Jag sitter på balkongen i septembersolen. Långsamt torkar plattorna på golvet upp när vind och strålar sveper över dem. Det bränner faktiskt lite på bröstet, så jag gissar att solen ännu har förmågan att färga den tunna huden över mitt hjärta lite lätt brun. Snart täcks ljuset av ett moln som svävar över den blå himlen. I luckorna mellan molntussarna njuter jag av värmen från det glödande klotet långt där ute i rymden. Det är märkligt att tänka hur jorden är en liten prick i

Jag gled in i vallokalen som om jag hade en VIP-röst. Lång var kön till det andra distriktet som jag lyckligtvis inte tillhörde. Ibland måste livet få lov att innehålla också den enkla och smidiga vägen, inte enbart väntan, frustration och trängsel. Nu är valet gjort. Nu är också vernissagen över, men min konstutställning fortsätter till den 7 oktober. Vernissagen igår på The Room, Hyllie gick smidigt också den. Ja, det var faktiskt så att jag kände efteråt att detta var ett

Jag befinner mig mitt i en troskris. En av ett större slag än de jag förut tagit mig igenom. Den växer lite för varje dag. Jag undrar om det har att göra med att jag inte stannat upp för att möta krisen ansikte mot ansikte, vilket vanligtvis är min livsstrategi för alla svåra situationer. Klyftan mellan Gud och mig ökar. Jag kan just nu bara skymta Jesus långt borta vid horisonten. Han är utom både räckhåll och hörhåll. Det har gått ett tag sedan jag sov på hans arm om natte

Jag har tvivlat länge på att jag skulle få färdigt några nya tavlor till konstutställningen på The Room, Hyllie. Nästa lördag, den 12 september är det vernissage. Men nu ligger faktiskt två tavlor och torkar i mitt kök. En tredje är i princip klar. Fler än så får jag inte plats med på ytan jag har till mitt förfogande. Jo, några inramade illustrationer kommer jag också att visa upp. Jag har provat en ny teknik på dessa tre tavlor. Den av dem jag brottats mest med och som jag

Jag lyssnar till kyrkklockorna som kallar till högmässa. Just idag behöver jag det avskalade, inte extra allt. Kyrkoårets tema är medmänniskan och evangeliets text är den berömda gyllene regeln. Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt 7:12) Jag funderar. Orden är som en spegel. Först ser jag vilken sorts människa jag är: Allt vad jag vill att människor ska göra för mig. Hur ofta stannar

Idag bloggar jag för att inte dra mig undan, för att inte tystna, inte resignera. Jag skriver för att behålla kontakten. För att fortsätta ha handen utsträckt mot min omvärld. För när det gör ont i mig och jag känner mig vilsen, då har jag för vana att sluta mig och inte släppa in någon. Så jag kan slicka min sår utan att någon ser mig. Jag skrev igår att jag saknar min älskade vän som dog i våras. Jag saknar inte bara henne, jag saknar den jag var tillsammans med henne. Jag

Älskar dig! <3<3<3 Längtar till nästa träff med dig. Kram Det var inte bara tomma ord. De var fulla av kärlek. Jag kände med hela min kropp att det var sant. Jag var älskad. Jag var efterlängtad. Jag var sökt. Jag var saknad när vi inte hördes av. Jag är inte bortskämd med sådana ord. Om jag hade en burk med hjärtan för varje gång jag hade fått höra "Jag älskar dig!" skulle minst hälften eller kanske så mycket som 2/3 komma från henne. "Älskade vän", det var så vi kallade var

Jag pratar med honom när jag borstar tänderna innan läggdags. En tid har jag undrat om min kärlek för honom har svalnat. Den längsta relation jag tidigare haft till en man varade i 17 år. Det var med mina barns pappa. Mannen i mitt badrum och jag är inne på vårt 18:e år tillsammans. Tar det slut nu när min glöd inte är lika stark som förut? Frågan är befogad, jag är en sådan där människa som sammankallar, förenar och håller samman människor. Det är en egenskap som kärleken ha

Det är allt annat än lugnt just nu på min balkong. Barnen har lunchrast borta på Sundsbroskolan och på en gräsmatta en bit bort har Friskis och Svettis ett gympapass för seniorer. Mina öron fylls av musik och barnaskrik. Det är lite så det är uppe i mitt huvud just nu. Rörigt och högljutt. Golvet på balkongen håller på att torka upp. Många av mina örter har fått gå i blom för insekternas skull, och så är det vackert när basilikan och myntan blommar. Det är varmt nog att sitta

Det duggregnar ute. Så som jag ibland kan gråta. Små vattendroppar som singlar ner från ovan. Köket doftar av nybakt bröd. Alldeles nyss ringde timern och jag lyfte ut plåten ur ugnen med hjälp av två grytlappar som min mamma virkat för länge sedan. Den ena limpan ska deltagarna i min meditationsgrupp bli bjudna på ikväll när terminen startar igång. Den andra limpan är till morgondagens frukost och mina arbetskamrater i församlingen. Själv åt jag precis en bulle jag bredde