Jag befinner mig mitt i en troskris. En av ett större slag än de jag förut tagit mig igenom. Den växer lite för varje dag. Jag undrar om det har att göra med att jag inte stannat upp för att möta krisen ansikte mot ansikte, vilket vanligtvis är min livsstrategi för alla svåra situationer. Klyftan mellan Gud och mig ökar. Jag kan just nu bara skymta Jesus långt borta vid horisonten. Han är utom både räckhåll och hörhåll. Det har gått ett tag sedan jag sov på hans arm om natte

Jag har tvivlat länge på att jag skulle få färdigt några nya tavlor till konstutställningen på The Room, Hyllie. Nästa lördag, den 12 september är det vernissage. Men nu ligger faktiskt två tavlor och torkar i mitt kök. En tredje är i princip klar. Fler än så får jag inte plats med på ytan jag har till mitt förfogande. Jo, några inramade illustrationer kommer jag också att visa upp. Jag har provat en ny teknik på dessa tre tavlor. Den av dem jag brottats mest med och som jag

Jag lyssnar till kyrkklockorna som kallar till högmässa. Just idag behöver jag det avskalade, inte extra allt. Kyrkoårets tema är medmänniskan och evangeliets text är den berömda gyllene regeln. Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt 7:12) Jag funderar. Orden är som en spegel. Först ser jag vilken sorts människa jag är: Allt vad jag vill att människor ska göra för mig. Hur ofta stannar

Idag bloggar jag för att inte dra mig undan, för att inte tystna, inte resignera. Jag skriver för att behålla kontakten. För att fortsätta ha handen utsträckt mot min omvärld. För när det gör ont i mig och jag känner mig vilsen, då har jag för vana att sluta mig och inte släppa in någon. Så jag kan slicka min sår utan att någon ser mig. Jag skrev igår att jag saknar min älskade vän som dog i våras. Jag saknar inte bara henne, jag saknar den jag var tillsammans med henne. Jag

Älskar dig! <3<3<3 Längtar till nästa träff med dig. Kram Det var inte bara tomma ord. De var fulla av kärlek. Jag kände med hela min kropp att det var sant. Jag var älskad. Jag var efterlängtad. Jag var sökt. Jag var saknad när vi inte hördes av. Jag är inte bortskämd med sådana ord. Om jag hade en burk med hjärtan för varje gång jag hade fått höra "Jag älskar dig!" skulle minst hälften eller kanske så mycket som 2/3 komma från henne. "Älskade vän", det var så vi kallade var

Jag pratar med honom när jag borstar tänderna innan läggdags. En tid har jag undrat om min kärlek för honom har svalnat. Den längsta relation jag tidigare haft till en man varade i 17 år. Det var med mina barns pappa. Mannen i mitt badrum och jag är inne på vårt 18:e år tillsammans. Tar det slut nu när min glöd inte är lika stark som förut? Frågan är befogad, jag är en sådan där människa som sammankallar, förenar och håller samman människor. Det är en egenskap som kärleken ha

Det är allt annat än lugnt just nu på min balkong. Barnen har lunchrast borta på Sundsbroskolan och på en gräsmatta en bit bort har Friskis och Svettis ett gympapass för seniorer. Mina öron fylls av musik och barnaskrik. Det är lite så det är uppe i mitt huvud just nu. Rörigt och högljutt. Golvet på balkongen håller på att torka upp. Många av mina örter har fått gå i blom för insekternas skull, och så är det vackert när basilikan och myntan blommar. Det är varmt nog att sitta

Det duggregnar ute. Så som jag ibland kan gråta. Små vattendroppar som singlar ner från ovan. Köket doftar av nybakt bröd. Alldeles nyss ringde timern och jag lyfte ut plåten ur ugnen med hjälp av två grytlappar som min mamma virkat för länge sedan. Den ena limpan ska deltagarna i min meditationsgrupp bli bjudna på ikväll när terminen startar igång. Den andra limpan är till morgondagens frukost och mina arbetskamrater i församlingen. Själv åt jag precis en bulle jag bredde

Jag slår mig ned med semesterns sista glas av rosévin i väntan på att ugnen ska bli varm så att jag kan sätta in pizzan. LEVA står där på den vackra etiketten som omsluter flaskan. Det har varit mitt motto denna sommarledighet. Jag hade bara druckit rosévin en gång förut när jag bestämde mig för att köpa en flaska. Det är lite så min sommar varit. Jag har provat nytt på många sätt. Att tänka och göra saker jag inte gjort förut, att utöka innehållet i mitt liv och att prova n

Jag insåg alldeles nyss när jag fick ett sms att jag hade glömt att stänga av parkeringsmätaren igår när jag var uppe på Malmöfestivalen. Tur det är så billigt att parkera i Malmös innerstad. På väg upp till festivalen igår tänkte jag på det där man brukar säga om att man inte kan göra som man alltid gjort och förvänta sig ett annat resultat. Jag har valt att tänka nytt och göra annorlunda mot förut. Och de nya resultaten låter inte vänta på sig. De skiljer sig drastiskt frå

Semestern går mot sitt slut. Jag gick till sängs nyduschad igår kväll efter ännu en danskväll på Malmöfestivalen. Min frisyr är därefter. Nu sitter jag på balkongen med den värmande augustisolen i ryggen. Det drar tankarna tillbaka till gårdagen. Till stunden där framför badrumsspegeln när jag nyss hade kommit hem med ömmande fötter. Ibland är det som om Gud finns därinne i de varma bruna ögonen. Som om min blick förvandlas och blir till hans blick på mig. Ur min mun strömma

Jag vet att det finns texter som är mer än de ord som används för en berättelse. Bibelns böcker består av sådana ord. Viss andlig litteratur och romaner likaså. Även texter som är publicerade i HMVS antologierna jag gett ut, samt min blogg innehåller något utöver orden som de är uppbyggda av. De är världar att kliva in i. Inte fantasivärldar, inte av människor påhittade verkligheter, utan en större verklighet som rymmer mer än vår egen lilla värld. Bokomslaget är en dörr man

"Bryr du dig inte om att jag ensam måste ordna med allt?"* Jag vet inte om jag någon gång stannat upp vid hennes ord och verkligen lyssnat. Då hade jag nog hört stråket av desperation och en darrande röst. Men denna morgon hör jag plötsligt hur mycket ensamhet, ansvar och tyngd som varje bokstav bär med sig. Marta nästan kroknar under bördan. Hon bryr sig om andra, men vem bryr sig om henne? Jag skäms lite över att jag vill springa i förväg i berättelsen, att jag snabbt vil