Jag pratar med honom när jag borstar tänderna innan läggdags. En tid har jag undrat om min kärlek för honom har svalnat. Den längsta relation jag tidigare haft till en man varade i 17 år. Det var med mina barns pappa. Mannen i mitt badrum och jag är inne på vårt 18:e år tillsammans. Tar det slut nu när min glöd inte är lika stark som förut? Frågan är befogad, jag är en sådan där människa som sammankallar, förenar och håller samman människor. Det är en egenskap som kärleken ha

Det är allt annat än lugnt just nu på min balkong. Barnen har lunchrast borta på Sundsbroskolan och på en gräsmatta en bit bort har Friskis och Svettis ett gympapass för seniorer. Mina öron fylls av musik och barnaskrik. Det är lite så det är uppe i mitt huvud just nu. Rörigt och högljutt. Golvet på balkongen håller på att torka upp. Många av mina örter har fått gå i blom för insekternas skull, och så är det vackert när basilikan och myntan blommar. Det är varmt nog att sitta

Det duggregnar ute. Så som jag ibland kan gråta. Små vattendroppar som singlar ner från ovan. Köket doftar av nybakt bröd. Alldeles nyss ringde timern och jag lyfte ut plåten ur ugnen med hjälp av två grytlappar som min mamma virkat för länge sedan. Den ena limpan ska deltagarna i min meditationsgrupp bli bjudna på ikväll när terminen startar igång. Den andra limpan är till morgondagens frukost och mina arbetskamrater i församlingen. Själv åt jag precis en bulle jag bredde

Jag slår mig ned med semesterns sista glas av rosévin i väntan på att ugnen ska bli varm så att jag kan sätta in pizzan. LEVA står där på den vackra etiketten som omsluter flaskan. Det har varit mitt motto denna sommarledighet. Jag hade bara druckit rosévin en gång förut när jag bestämde mig för att köpa en flaska. Det är lite så min sommar varit. Jag har provat nytt på många sätt. Att tänka och göra saker jag inte gjort förut, att utöka innehållet i mitt liv och att prova n

Jag insåg alldeles nyss när jag fick ett sms att jag hade glömt att stänga av parkeringsmätaren igår när jag var uppe på Malmöfestivalen. Tur det är så billigt att parkera i Malmös innerstad. På väg upp till festivalen igår tänkte jag på det där man brukar säga om att man inte kan göra som man alltid gjort och förvänta sig ett annat resultat. Jag har valt att tänka nytt och göra annorlunda mot förut. Och de nya resultaten låter inte vänta på sig. De skiljer sig drastiskt frå

Semestern går mot sitt slut. Jag gick till sängs nyduschad igår kväll efter ännu en danskväll på Malmöfestivalen. Min frisyr är därefter. Nu sitter jag på balkongen med den värmande augustisolen i ryggen. Det drar tankarna tillbaka till gårdagen. Till stunden där framför badrumsspegeln när jag nyss hade kommit hem med ömmande fötter. Ibland är det som om Gud finns därinne i de varma bruna ögonen. Som om min blick förvandlas och blir till hans blick på mig. Ur min mun strömma

Jag vet att det finns texter som är mer än de ord som används för en berättelse. Bibelns böcker består av sådana ord. Viss andlig litteratur och romaner likaså. Även texter som är publicerade i HMVS antologierna jag gett ut, samt min blogg innehåller något utöver orden som de är uppbyggda av. De är världar att kliva in i. Inte fantasivärldar, inte av människor påhittade verkligheter, utan en större verklighet som rymmer mer än vår egen lilla värld. Bokomslaget är en dörr man

"Bryr du dig inte om att jag ensam måste ordna med allt?"* Jag vet inte om jag någon gång stannat upp vid hennes ord och verkligen lyssnat. Då hade jag nog hört stråket av desperation och en darrande röst. Men denna morgon hör jag plötsligt hur mycket ensamhet, ansvar och tyngd som varje bokstav bär med sig. Marta nästan kroknar under bördan. Hon bryr sig om andra, men vem bryr sig om henne? Jag skäms lite över att jag vill springa i förväg i berättelsen, att jag snabbt vil

Solen tecknar vackra mönster på mina fötter. Jag skulle nästan vilja färglägga dem med henna. Låta mig pyntas av Gud. Såret på mitt finger fortsätter att växa samman. Endast en tunn liten glipa är färgad röd. När jag kom åt den för en stund sedan blev där ett rött streck på mitt finger. Ögonen är svullna från gårdagens gråt. Jag tror tårarna svepte med mig in i sömnen. De ligger ännu i underkanten av mina ögon, som en stilla havskant mot en sandstrand. Huden är brun efter

Jag visste inte att dans kunde vara en sådan duktig lärare, att jag hade så mycket att lära om mig själv i dansen. Men efter att ha dansat fyra dagar i rad blir jag varse mycket om mig själv och vem jag är. Och inte längre är. Rörelse kan bidra till att saker inom en rörs upp. Jag inser att jag uppskattar just den biten, att inte vandra runt i mig själv i min ensamhet när jag mediterar och skriver, utan att dansa med en massa människor och låta rörelsen dra upp det till ytan

Jag hör kyrkklockorna ringa när jag sitter här på balkongen innesluten i augustis milda vindar och varma sol. Efter tre kvällar med dans på stranden och på Malmöfestivalen kände jag när jag vaknade imorse att jag behöver ta det lugnt för att inte förlora mig själv. Det är vad jag övat på i många år nu och fortsätter att lära mig. Var mina gränser går. Hur jag lever i harmoni med mina medmänniskor och samtidigt i harmoni med mig själv. Ibland måste jag därför också töja på min

Mycket rör sig inom mig. Krafter drar i mig. Gamla tankar blandas med nya. Läppar av längtan kysser känslor av tvekan och rädsla. Jag blir alldeles vimmelkantig av kontrasterna. Rus som vill bubbla över. Korkar som skruvas åt. Allt på samma gång i en och samma kropp. Min. Längtan i mig växer för varje dag. Ju längre jag har semester och är fri från all stress och press, desto större och starkare blir kvinnan jag känner att jag är inombords. Det väcker både rus och förfäran. V

Jag har kommit fram till kapitlet där han berättar att han ska dö. Det vänder sig i magen på mig. Jag känner hennes ångest komma krypande fram också över mig. Hon är inte jag och jag är inte hon, men jag känner så djupt med henne. Tanken på att Jesus skulle försvinna ur mitt liv är en outhärdlig tanke. Jag skulle gå under och det är precis så hon känner i boken, Maria från Magdala. Jag är inne på fjärde rundan i min läsning av boken jag köpte tidigare i år. De är nu tre, böc

Regnet ligger inbäddat i molnen såsom tårarna vilar under mina ögonlock. Jag kom på mig alldeles nyss med att önska att jag hade en inglasad balkong där jag kunde sitta och skriva oavsett väder. Ännu en morgon vaknar jag långt inpå förmiddagen. Kanske är det kvällstimmarna vid stranden som gör mig så trött. Jag har precis klivit in i min fjärde semestervecka, kanske tar det så lång tid för kroppen att verkligen slappna av och komma ner i varv. Isåfall säger det något om det

Jag sover länge. Vaknar vid tio. Kliver upp och går på morgontoalett. Jag drar på mig en mycket gammal klänning av lakansväv för att täcka min nakna kropp och vandrar över vardagsrumsgolvet för att öppna balkongdörren. Augusti är här och det liksom känns i hela atmosfären. Luften kommer med en havsbris från Öresund när jag lägger dynor på mina stolar. Medan kaffet bryggs drar jag upp persiennerna i sovrummet och bäddar sängen. Jag tassar vidare, hämtar de tre böckerna ur skåp