Kan man prata utan att säga något? Kan man berätta en historia utan att använda ord? Kan man vara liten och tyst, men ändå ha en stor röst? Ja, om man heter Sötnosen. Hösten 2020 var Sötnosen med i sitt allra första nummer av Bunkeflo Kyrkoblad. Notera att hennes bästis Anden inte är med på bilderna. Sötnosen berättar en historia om förvandling utan att använda ord och röst. De tysta bilderna har sitt eget viskande språk för den som stannar upp och lyssnar. Sötnosen står med

Temperaturen har sjunkit till en mer behaglig nivå. Det är varmt men inte hett. Luften är friskare. Jag kan sitta på balkongen och tycka att det är skönt. Vinden svalkar. Men jag tänker fortfarande på de där orden jag läste igår om att extremhettan krymper barndomen. Sommartid är en period då barn är ute och leker, är barn helt enkelt, vistas i naturen, träffar kompisar, skrapar knän och hälsar på släkten. Men hettan tvingar in dem. Det är en aspekt jag inte tänkt på förut.

Han visade mig en plats upplyst av kärlek, glädje och frid. Jag inneslöts i den kärleken, fick smaka på vad det är att vara villkorslöst älskad utan några krav på mig och med alla mina brister. Jag fick erfara den lätthet som följer när jag älskas så helt och rent, så djupt och äkta. Jag fick känna den glädje en sådan kärlek berusar mig med. Och friden som då fyller upp hela mig. När samme ängel sade att jag inte kunde stanna kvar i den kärleken, att jag var tvungen att åter

Jag finner vila i tystnaden. Just i denna skrivande stund känns tystnaden nästan öronbedövande. Men på ett skönt sätt. Den omsluter mig. Jag sjunker. Ned i mig själv. Till platsen där jag aldrig är ensam, även om jag är själv. Där jag möter en blick också när jag inte ser in i någon annans ögon. Under en bilresa jag gjorde idag var det som om de senaste 19 åren passerade förbi min inre syn. Jag insåg hur mycket jag behövt möta och ta itu med under denna tid. Och det var så up

Jag vill vara det, ett Guds hus, ett hem åt kärleken. Jag önskar inget hellre än att vara en öppen och varm famn för honom som älskar mig bortom all rim och reson. Ett hjärta som han kan vila sig trötta huvud på. En själ han kan ströva omkring i och insupa hennes skönhet. Det är min djupaste, om än något udda längtan, denna förening med Gud. För jag har kommit att inse att när min djupaste längtan går i uppfyllelse, de korta stunder då det sker, då fylls min själ av glädje oc

17 maj 2025 Jag funderar över sådant jag hört och läst om de senaste dagarna. Två saker sticker ut. Klyftan mellan kvinnor och män som...

14 maj 2025 "Varje kristen får erfara en pingst, och det är då han träder in i det allra heligaste, in i Guds eget liv, och får för...

Trettiotvå timmar varje vecka går numera åt till att resa fram och tillbaka till, samt arbeta som husmor i Lackalänga-Stävie församling i...

"Du kan inte nå din medmänniska i hennes innersta om du inte möter henne i Jesus". Så inleder Wilfrid Stinissen dagens text i min...

Vilken bra titel på en bok, "Från kloster till kök". Den summerar mina tio senaste år. Jag skulle nog vilja skriva en sådan bok, försöka...

"Att leva har för mig alltid varit en stor ansträngning, en sorts svindel; det är jag som måste hålla balansen, hitta tyngdpunkten, det...

Jag känner mig fortfarande helt fullproppad av lunchen och fikat min bästa vän Carina bjöd mig på idag. Hon lever med en dödlig sjukdom...

"Min plats" står det när jag öppnar väderappen och ser att dagen bjuder på en solig stigande temperatur med slutmålet 27 grader, följt av...

Barnen joggar förbi med lappar i handen. En vän kommer gående på andra sidan gatan efter ett besök hos handlaren. Den nye hundägaren i...

Några nätta droppar från himmelen kallar mig in under tak. Jag är kvar på uteplatsen i det stillsamma vädret denna molniga augustidag....

Det är Anden som fördelar Guds gåvor till oss människor. Kanske kan vi önska oss vissa gåvor av Anden, jag tror isåfall att jag skulle...

Det är märkligt, men ändå är det just så, att när jag öppnar sidan för inlägg på denna blogg är det som om jag sätter mig vid ett tomt...

När jag är alldeles stilla och tyst kan jag höra ett ljud inom mig. Det tar en stund innan jag känner igen det. Jag var tonåring när jag...

Fotsulorna mot parketten. En tunn bris från tvärdraget mellan den öppna balkongdörren och ytterdörren drar över min vänstra arm. En...

Igår kom äntligen tårarna. Det krävdes två dagar i ensamhet med mig själv och ett hastigt möte med ett par sarkastiska småpojkar för att...