Tystnaden rymmer ett kärlekssnack

Jag finner vila i tystnaden. Just i denna skrivande stund känns tystnaden nästan öronbedövande. Men på ett skönt sätt. Den omsluter mig. Jag sjunker. Ned i mig själv. Till platsen där jag aldrig är ensam, även om jag är själv. Där jag möter en blick också när jag inte ser in i någon annans ögon.

Under en bilresa jag gjorde idag var det som om de senaste 19 åren passerade förbi min inre syn. Jag insåg hur mycket jag behövt möta och ta itu med under denna tid. Och det var så uppenbart hur jag aldrig hade orkat om inte Gud hade varit med mig.

När jag är mitt uppe i det livet dukar fram åt mig är det som om jag betar av allt efterhand som svårigheterna dyker upp. När jag nu fick se det som en lång kedja av händelser var det överväldigande. Övermäktigt för en enskild människa.

Så jag tackade Gud för all den hjälp jag hade fått vid varje händelse som visade sig för mig. Jag hade inte orkat. Jag hade inte klarat det. Jag hade inte uthärdat allt om inte Gud hade varit med mig. Jag grät mig fram längs motorvägen. Tårar av tacksamhet för Guds djupa trygga närvaro i mitt liv. Tårar av medlidande med mig själv och allt det jag varit med mig.

Tröttheten i min kropp får allt fler förklaringar. Jag längtar så oerhört mycket efter en annan människas omsorg om mig efter dessa två årtionden av kamp. Min kropp och själ önskar varsamhet och ömhet, någon att stödja mig mot. Jag är så trött på att behöva klara alltför mycket själv och endast kunna förlita mig helt på Gud.

KÄRLEKSSNACK

Långt nere i min inre värld vandrar ett par barnafötter i ett vidsträckt ökenlandskap. Det var länge sedan jag kände närvaron av henne, Sötnosen. Gamla teckningar ger sig tillkänna och de kommer för första gången i sällskap av ord.

Jag lyssnar i den stora tystnaden till Andens och Sötnosens kärlekssnack. Det värmer. Jag gläds över att de är tillbaka. Jag gläds åt att höra dem samtala. Ordväxlingen roar mig. Så mycket kärlek och ömhet finns mellan dessa små vänner. En kärlek som härstammar från en annan värld.

Jag skulle nog allra helst bara vara med dem just nu. Vila i deras sällskap. Vila i deras vänskap. Vila i deras kärlek. Lyssna till deras samtal. Leva av deras frukter. Bygga mig en ny framtid med dem som min grund. Det skulle Carina ha älskat. Hon var ett stort fan av Sötnosen.

Kram,