Vacker men själlös

Jag scrollar runt på sociala medier och skrattar åt något komiskt inslag från ett engelskt program på BBC. Jag känner igen ett av ansiktena i panelen, han är programledare för Hela England bakar. De pratar om "Call a Random Swede" som var ett genialiskt och humoristiskt initiativ av svenska turistföreningen 2016. https://www.theswedishnumber.com

En stund senare kommer en mysig låt upp i flödet. Min musiksmak. Jag känner inte igen sångaren. Har aldrig hört talas om hans namn. Jag gillar det jag ser och delar sången i min händelse. Men något skaver. Jag reagerar på olika saker i filmvideorna och googlar hans namn. Kollar om han finns på wikipedia. Men ingenting hittar jag. Jag tar bort honom från min händelse. Googlar igen hans namn tillsammans med ordet AI och finner ut att det är högst sannolikt att mannen inte existerar, att detta är AI-genererad musik.

Det blir som om bägaren rinner över för mig. En kalk som sakta fyllts upp under en lång tid i mötet med sådant som finns på sociala medier. Inte så mycket av den rena galenskapen för den försöker jag undvika så mycket jag kan. Jag talar om det mer subtila. Det som förskönar verkligheten. När FB-vännerna använder sig av AI-genererade bilder för att gestalta sina spirituella tankegångar, låter Chat GPT beskriva vem de är, när de delar med sig av filtrerade porträttbilder eller använder olika sorters avatarer av sig själv. Det subtila och till synes "ofarliga och lekfulla" är som med musiken jag lyssnade till, vackert men själlöst.

Nästa vecka är det påskveckan. Jag har bestämt mig för att ännu en gång lämna sociala medier. Stänga ner mina Facebook och Instagram. Trots roliga inslag från engelsk teve. Det är för mycket därinne som är sjukt. Galenskapen smyger sig på en. Förskönandet är normaliserat.

Jag har sedan lång tid tillbaka valt att inte tryck på gilla-knappen eller dela sådant som är AI-genererat. Ibland är det inte helt uppenbart och därför tar det tid för mig att undersöka för att få klarhet.

Jag har valt att skriva alla mina texter utan hjälp från artificiell intelligens, teckna för hand och måla för hand. Jag väljer att förlita mig på Den Helige Andes inspiration. Frukten av det är mindre perfekta alster eftersom mina brister inte förskönas. Men Anden och min själ finns med i varje bokstav, i varje stråk med pennan eller penseln.

Jag måste oavbrutet avböja AI:s inblandning. Medan jag skriver här på min blogg påminns jag ständigt om den artificiella hjälparen som erbjuder sina tjänster. Inte en, men två stjärnor visar den sig som. På varje rad. Den förföljer mig. Tack, men nej tack.

Jag fortsätter att skriva, att blogga, att teckna och måla. Men du kommer inte att få ständiga aviseringar om det på sociala medier. Jag behåller min LinkedIn så välkommen att bli min vän där om du vill påminnas om mina blogginlägg.

Jag är ingen motståndare till det digitala och den artificiella intelligensen finns där i bakgrunden och håller hemsidan intakt. Den erbjuder former, men jag vill inte att den fyller dem med innehåll. Skapandet är ju en relation med Skaparen jag njuter av.

Jag vill också känna mig vacker, men jag vet att förskönandet blir som en drog. Resultatet är att vi inte står ut med att se oss själva så som vi faktiskt ser ut. Skönhetsoperationer är idag normalt, filter på ansiktsbilder likaså, fler och fler "leker" med AI-genererade bilder av sig själv. Ingenting av detta leder till en hållbar känsla av att vara vacker. Det är en drog, ett quick fix som istället ger näring åt vår dåliga självkänsla och en självbild som är sårad.

Detsamma gäller våra texter, vår konst, vår musik, det vi skapar med hjälp av AI. Vi blir inte bättre på det vi gör även om vi tycker att resultatet är bättre. Vi blir sämre på att skriva, komponera, teckna, måla och fotografera när vi tar den genväg som AI är. Vårt självförtroende bryts sakta ner.

Med AI suddas vår personlighet ut i vårt ansikte och i våra alster. Resultatet är att allt blir mer slätstruket, ointressant och opersonligt. Det är inte det minsta inspirerande för mig. Själlöst är inte min väg. Och kanske värst av allt. AI ger oss en falsk bild av oss själva och vad vi kan. På sikt kan det endast leda till att vi ser ner på oss själva och därmed också på andra människor. Vi får svårt att acceptera dem vi faktiskt är med våra brister och tillkortakommanden när vi bidrar till en förskönad förljugen värld.

Vad vi ser är inte vad vi får. Vad vi hör blir allt svårare att lita på. Vi plockar bort oss själva som människor och ersätter oss med det som inte är mänskligt. Den mycket levande närvaron av Anden ersätts av något artificiellt. Den vägen är inte min. Kött och blod är min melodi. Jag är människa, ibland supervacker och ibland lite småful. Detsamma gäller mina alster. Det är något charmigt över det tycker jag. Lite oförutsägbart och mystiskt.

Hos mig behöver du därför aldrig tvivla på vem som skapar. Det du tycker är bra är mitt. Det du tycker är dåligt är också mitt. När du känner igen dig är det för att vi båda är människor och det innebär att vi har väldigt mycket gemensamt. Och när du blir berörd, inspirerad eller upplyst är det för att Anden i mig talar till Anden i dig. Det är av dessa skäl som jag älskar att vara kreativ, för att det öppnar upp för ett genuint möte mellan dig och mig vare sig det är i vårt eget mörker vi möts eller i Guds ljus. Ansikte mot ansikte är det vackraste och själfullaste som finns. Den sortens möten bidrar jag till när jag avstår från förskönandet av mig och dig. Vi är bra som vi är.

Jag har bytt typsnitt på min hemsida efter att ha blivit inspirerad av en kvinna som skapar egna fonter och målar akvareller. Nu använde jag ett liknande gratistypsnitt som finns på min hemsida, men jag tänker att jag ska köpa ett av hennes istället länhre fram. När jag väl bestämt mig för vilket jag tycker mest om. Det är ett sätt att bidra till de som vandrar på samma väg som jag går.

Hos Angele Kamp finner jag mycket som är inspirerande. Hon, hennes arbete och hennes resa som designer. Här hittar du henne. https://www.angelekamp.com/pages/about

Kram,