top of page
IMG_6858.HEIC

Varmt välkommen att läsa mitt vänbrev!

Fyll i kontaktformuläret längst ner på sidan om du vill ha aviseringar när jag lägger upp nya brev på denna sida.

Tro och tvivel i advent

Onsdag 3 december 2025

Se din konung kommer till dig
fattig,
cyklande på en vit cykel i snön.
Och barnen bygger lyktor av snö
och sjunger sånger för honom,
och hans ansikte är klart och leende
när han cyklar förbi de gamla husen i stan
där de människor som ska döda honom
lutar sig ut genom fönstren och ser ingenting,
bara hör att någon sjunger.

- Ylva Eggehorn - 

Texten drabbar mig. Ibland gör Ylva Eggehorns texter det. Här säger hon något magstarkt utan att egentligen säga det.

Min livliga fantasi gör det enkelt att föreställa mig scenen hon målar upp. Jag ser honom cykla genom snödrivorna. Cykelramen är gräddvit mot den blåtonade snön. De svarta tramporna rör sig i cirklar liksom de svarta däcken. Men inget av svärtan färgar av sig i den rena vita snön. Endast hjulspår med vackra mönster visar att någon varit här.

Jag är ett av barnen som rullar snöbollar och bygger lyktor vi fyller med värmeljus. En av dem som sjunger med klar stämma när han trampar förbi och ser på oss med sina varma ögon och sitt lysande leende. 

Jag är också en av de människor som nyfiket öppnar fönstret och tittar varifrån sången kommer, men som varken ser honom eller barnen. En av dem som är med och tar livet av honom. 

Sötnosen tittar på Anden som vandrar förbi henne och lämnar spår i den vita snön.

Det råder både tro och tvivel inom mig denna advent. När barnbarnen leker med julkrubban berättar jag med glädje historien om den lille pojken som föds på julen. De tar de tre vise männen och går till ett annat rum när jag berättar att gubbarna färdas från olika länder och i flera dagar för att hitta fram till den specielle lille gossen som snart ska komma. Båda mina barnbarn vet att barnet heter Jesus och att hans mamma heter Maria, men namnen på Jesu pappa och de vise männen kan de inte.

Tron känns levande och lysande i mig när jag berättar om honom. Mannen på den gräddvita cykeln som tar sig fram i den blåtonade snön. Min gamla Sötnosenteckning ovan illustrerar samma sak, den upplysta Anden som traskar fram i den vita snön.

Men jag kämpar också med mycket tvivel. På Gud som en far, på Jesus som en frälsare, på kyrkan, på präster och på kristna. Den ende som inte berörs av mina tvivel är Anden. ​

Det sätt på vilket vårt samhälle är uppbyggt och som jag nu är en del av igen, det för mig bort från Gud. Jag dras upp och ut mot den ytliga tillvaron där jag öppnar ett fönster av nyfikenhet när jag hör sånger men där hjärtat förblir stängt. Samhällsapparaten för mig bort från det djup där den större verkligheten finns. Barnets verklighet. Den som ser honom och igenkänner honom, där jag sjunger och är med och bygger snölyktor.

Det är intressant att notera att i ett samhälle där patriarkatet är vår grund leds vi bort från Gud och barnaskapet. Och det har färgat av sig också på kyrkan.

Gammal röd/vit femarmad advenststjärna att hänga i fönstret med krubban som motiv

Om ett par veckor går flyttlasset. En ny tid väntar mig. Jag ser på det med samma kluvenhet som jag ser på honom. Barnet i mig sjunger och gör upp planer. En annan del av mig hänger ut över karmen en stund och återvänder sedan in bakom det stängda fönstret. Det är den del av mig som är så trött att den varken orkar bry sig om andra eller om Gud. Det är både sorgligt och oroväckande att avtrubbande trötthet är en konsekvens av jag är mycket mer delaktig i vårt samhälle numera. Vi lever uppenbarligen i en tillvaro som tycks uppbyggd för att bryta ned människan, inte bygga upp henne.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den insikten och erfarenheten. Hur jag ska agera på det jag vet. Jag kan inte förändra hela samhällsstrukturer men jag kan alltid förändra mig själv. Jag hoppas att flytten ska komma med klarhet och leda mig till en mycket mer vilsam vardag.

Från det ena till det helt andra. Här kommer lite julklappstips!

Jag har några enstaka exemplar kvar av Sötnosens väggalmanacka för 2026. De kostar 150 kronor. Ska jag skicka en kalender kostar det 88 kr. Galet dyrt, jag vet.

UPP TILL HALVA PRISET!
Fram till jul 24/12 får du upp till halva priset på produkterna från den nya barnboken "Vad händer i kyrkan på söndag?"

 

Dessa priser gäller:​​

BOKEN: 100 kr, plus porto (33% rabatt)

VYKORT 3-PACK: 30 kr, plus porto (50% rabatt)

INRAMAD TAVLA: 500 kr, plus frakt (33% rabatt)
(Jag säljer ut de tavlor som hängde uppe under utställningen)

till fliken Barnboken för att läsa mer om produkterna och se vilka motiv som finns med i vykortspaketen och de tavlor jag nu säljer.

Igår hade jag flera fina samtal på mitt arbete i Lackalänga-Stävie församling. ​Vi talade om hur svårt det är att vara människa, att vi aldrig vet vad någon annan bär på, att gemene man nog har högre förväntningar på en kristen person och kyrkan än på andra människor och organisationer. Vi talade också om trauman och försoning, om förtroende och om att hitta vägen in till kyrkans gemenskap. Samtalen fördes i köket. Ett församlingshem skiljer sig inte från ett vanligt hem. Köket är varje hems hjärta.

Det var olika människor som kom in och ut. Ibland språkade vi medan vi lagade mat eller torkade disk. Men vi förde också ett samtal med vilande händerna, för ibland måste vi bara lägga ned allt och ge samtalet all vår uppmärksamhet. Det gäller mellan människor och det gäller mellan Gud och människa. Jag pratar med Gud i bilen, över disken, i duschen, på promenaden och det är ofta djupa meningsfulla samtal. Men ibland behöver jag släppa allt jag har i händerna och bara lyssna till vad Gud har att berätta för mig. Inte en monolog, men en djup och ärlig dialog där det finns utrymme att också ställa frågor och få svar.

Som sagt, denna advent bär jag på både tro och tvivel. Och för att få hjälp med mina tvivel läser jag en bok jag fann på bokbordet på mitt jobb. Delade meningar heter den. Jag gillade några ord av författarinnan Simone Weil som jag läste i den idag.

 

"Vänder man sig ifrån Kristus för att gå till sanningen, hinner man inte långt, innan man faller i hans armar." ​​De orden kommer verkligen med stor tröst för mig just nu. För sanningen är den jag alltid söker.

Ha en välsignad advent!

Maries logotype

Skriv upp dig på min vänlista

För dig som vill ha en avisering så att du inte missar något vänbrev.

Tack för att du läser mina vänbrev

  • Facebook
  • Twitter
  • Instagram
  • LinkedIn
bottom of page