Varmt välkommen att läsa mitt veckobrev!
Fyll i kontaktformuläret längst ner på sidan om du vill ha tillgång till min blogg för att läsa vad jag skriver under resten av veckan.
Nåd och barmhärtighet
»Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet!
Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige.
Tänk inte ut onda planer mot varandra.«
Det är värmande ord från Gud som dagens gammaltestamentliga text (Sakarja 7:9-10) bjuder oss på. Aldrig tidigare under min livstid har de känts så aktuella. Det är skönt att lyssna till dessa ord, att höra Gud säga detta. Just det som mitt eget hjärta tänker i dessa märkligt våldsamma tider vi nu lever i.
Jag önskar att hela mänskligheten ville lyssna till Guds ord och följa denna uppmaning. Då hade allt det onda som vi människor orsakar varandra upphört. Endast livets naturliga smärta och lidande hade vi haft att leva med och hantera. Det är svårt nog.
»Låt oss därför inte längre döma varandra.
I stället skall ni se till att ni inte kommer någon broder att snava eller falla.«
(Romarbrevet 14:13)
Jag vet inte om jag någonsin stannat upp inför den sista meningen. Men idag gjorde jag det. Den sammanfattade vad jag har pratat om de senaste två dagarna med ett par olika vänner. Vikten av att hjälpa varandra att hålla de sunda gränser alla människor behöver. I synnerhet om den ena är extra sårbar eller sjuk. Värdet i att hjälpa snarare än att stjälpa varandra.
Det finns mer än en sköldpadda i mitt liv. Jag älskar dem båda på olika sätt, allra mest för att jag inte kan låta bli. Båda har stått mig så nära som två människor kan komma varandra. De har haft sina skal att krypa in i vid behov. Jag förlorade mitt skydd när livet rasade samman, men jag vann samtidigt Sötnosen. Kanske var det hennes oförställda kärlek som fick dem att titta fram ur sina skal.
Att släppa taget om något så dyrbart som två sköldpaddor jag fått av Gud i gåva är inte enkelt, det är svårare än svårt. Men ibland är det just det som är det allra största beviset på vår kärlek, att låta den älskade simma iväg, att släppa den fri. Skälen kan skifta, men det är lika svårt oavsett. Den allra första lektion jag fick av Gud handlade om just det, att inte binda dem till mig, de jag älskar, utan släppa kärleken fri.
»Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.«
(Johannesevangeliet 8:7)
Orden är hämtade från den kanske mest berömda scenen i Bibeln, den som även icke-troende känner till. Äktenskapsbryterskan, Jesus och de fromma männen är samlade på en och samma plats. Kvinnan är bara ett redskap. Tyvärr blir vi ofta det i olika sorters strider. Egentligen handlar det inte om henne. Det är Jesus de troende männen vill sätta åt. Men Gud har en större plan och framförallt ett mycket större hjärta. Ett som är fullt av nåd och barmhärtighet. Med en enda mening befriar Jesus alla. Han låter inte männen snava eller falla, de tänkte ju stena kvinnan. Jesus ser till att kärlek och barmhärtighet går därifrån med segern och att alla former av förtryck ger vika.
Vad skulle sätta mig fri och kanske förlösa oanade krafter? Den frågan har jag svaret på. Om jag förmår att släppa taget om alla de oförätter jag utsatts för under mitt liv och om jag blir förlåten för all den skada jag har orsakat andra. Då skulle jag vara en fri människa i dess sanna bemärkelse. Inte genom förnekelse av det som har hänt, utan genom allas upprättelse i den fulla sanning som endast Gud känner till.
Kram,
Skriv upp dig på min lista
För dig som vill få veckobrevet via mejl så att du kan läsa allt jag skriver.
