Jag tror att jag i likhet med min goda vän Andrea Hylen är en av de där människor som kan sätta ord på och förklara livets komplexitet så att andra förstår. Jag tror att både hon och jag har modet att vara närvarande med livets stora ytterligheter och berätta öppet om dem. Jag tror att vi båda är villiga att offra ganska mycket för friheten som endast finns i att fullt ut leva som dem vi är. Det är skönt att ha en sådan vän. En som förstår de sidor av en som majoriteten har svårt att känna igen sig i.
Andrea Hylen, som en del av er känner från Heal My Voice, har en Facebookgrupp med namnet The Incubator. Varje månad under ett år framåt utgår hon ifrån antologierna som skrevs under åren med Heal My Voice/Heal My Voice Sweden. Jag tittade in i gruppen imorse och denna månad är temat Empowered.
Empowered Voices: True Stories by Awakened Women var det andra HMV bokprojektet som Andrea drev, det jag bjöds in till 2011 och svarade ja till att bli en medförfattare i. Min berättelse heter My Boring Old Story.
Några år senare skapade Andrea Study Guides till alla de amerikanska böckerna. Gratis handböcker att ladda ner för de läsare som genom kvinnornas sanna livsberättelser ville lära känna sig själv djupare och hela sin egen historia av trauma, förlust och sorg.
Andrea skriver om min berättelse i handboken till Empowered Voices: This story is about the author reviewing her childhood and finding that she can give her inner child the love she was longing for and that everything is love. It started within herself.
Idag har vi ett ansikte på den flickan, Sötnosen.
Dessa frågor ger Andrea läsaren att reflektera över efter att de läst min gamla tråkiga historia om att växa upp med en alkoholiserad pappa:
What kind of an environment did you grow up in? (Physically, emotionally and spiritually. And what mindset ruled in your family?)
When did you lose the pure innocence of your heart and mind? What did you inherit from your parents that is still writing your life story?
When do you feel connected to, ‘Her’ – the deep feminine in your own body and soul that is the holy life in God?
Are you still committed to becoming who you are if it takes a whole lifetime to unfold that mystery? If not, why?
Det är bra frågor Andrea ställer. Det är snart tolv år sedan boken publicerades och jag förstår att det finns ännu ett lager att titta på i min gamla historia. Jag återerövrade något under åren med HMVS som jag idag ser är på väg att glida mig ur händerna. Det finns sådant i mig som fortfarande styrs av min uppväxt. Jag begår emellanåt samma misstag som jag gjort tidigare i mitt liv. Det är så präglingar fungerar. De är som gamla djupa hjulspår jag lätt glider ner i om jag inte är uppmärksam.
Jag visste som barn att jag var älskad, men jag kände mig inte älskad. Vad det är som lämnar kvar en känsla av att vara älskad är något jag just nu undersöker. Jag måste också noga titta på när blir jag lurad, bort från det jag vet är kärleken, utav en upplevelse/en känsla av att vara älskad? Och hur är det när jag möter kärleken som är likt handen i en handske som också får mig att känna mig älskad?
Jag har inga svar just nu, det är ett utforskande av sanningen om mig själv, Gud och relationen till andra människor och kärleken.
Jag har sedan jag tackade ja till det första HMV bokprojektet hävdat att arbetet vi utförde för att skriva böckerna är mycket större än vad vi kan se och förstå. På ytan är böckerna fulla av angelägna värdefulla berättelser skrivna av kvinnor, men på djupet är dessa antologier brunnar vi ständigt kan återgå till för att hämta upp livets vatten.
Jag vet att det fanns en handfull kvinnor av de som deltog i de svenska bokprojekten som också insåg det verkliga värdet av det vi skapade. De tog emot kärnan, essensen, i sina egna liv och hjälpte på så sätt mig att både bära och ära det som var så mycket större än oss själv. Och den kärnan har sedan burit frukt på olika sätt i deras liv efter bokprojekten.
Jag vet att det var Anden som verkade i dessa bokprojekt och att det var därför arbetet ledde till helande, förlåtelse, försoning, upprättelse och befrielse för så många av de kvinnor som deltog.
Jag hade inte motivationen, inspirationen eller kraften att skapa Study Guides för de svenska böckerna medan Andrea arbetade med de amerikanska. Men idag känns tanken spännande, lite kittlande. Jag kan använda mig av Andreas grundform så att arbetet med Heal My Voice och Heal My Voice Sweden förblir enhetligt och sammanhängande. Idén tål att tänkas på. Kanske är det som att lägga den sista pusselbiten, att när jag gjort de två handböckerna då ser jag "the bigger picture" klart och tydligt. Jag ska smaka på tanken och fundera på hur det isåfall skulle kunna finansieras.
Till vänster ser ni loggan som jag bad Maja Säfström illustrera till Heal My Voice Sweden för över tio år sedan. Till höger har ni min nya logga. Då såg jag en detalj. Nu ser jag en större del av helheten. Då såg jag att det var Anden som hade landat i vår kvinnocirkel. Nu ser jag att jag kan vara och är en gren som Anden sitter på.
Kram,