Jag vaknar tidigt denna morgon. Full av längtan efter närhet. Det är kroppen som har svårt att somna om. Den sträcker sig efter en kropp som inte finns. Kryper tätt intill den andre som inte är där. Skedar med en osynlig man. Lägger handen över ett hjärta den inte känner. Söker någon att hålla om. Att älska och att älskas av.
Idag vet jag att behovet av att älska min nästa är lika grundläggande hos mig som behovet av att vara älskad. Älska är att ett utgivande och ett mottagande. Kärleken är sådan till sitt väsen.
I helgen insåg jag något som har ett verkligt värde för mig och mitt liv. Plötsligt hade jag ord för något jag känt under hela mitt liv men inte riktigt förstått och kunnat formulera.
Kärlek utan omsorg är som ord utan handling.
Omsorg om en människa kräver tid, villighet och uppoffringar. Omsorg kräver engagemang. Omsorg är att vilja den andres bästa och försöka vara en del av att det bästa sker. Omsorg är en önskan om att lära känna vem den andre är på djupet. Omsorg handlar om att verkligen bry sig.
Hur många människor lever med tanken eller känslan att de älskar andra utan att de egentligen visar något engagemang och någon omsorg? Den sortens "kärlek" kanske är skön att bära på för egen del, men den gör ingen skillnad för någon annan än bäraren själv.
Kärleken väntar inte på att bli älskad och på att få ta emot andras omsorg. Den människa som inte bryr sig om andra tillräckligt för att visa omsorg och engagera sig. Den människa som säger sig älska Skapelsen men inte gör något för att ta hand om henne. Den människan älskar inte. Den lider brist på kärlek. Den människans ord är tomma.
Det är vanligare att vi människor förkroppsligar våra barndomssår än att vi förkroppsligar Guds kärlek i oss. Jag vet det av egen erfarenhet och jag har bevittnat det i hela mitt liv. Jag är djupt tacksam för att jag tror på den sårade Guden. På Jesus som av egen erfarenhet vet hur det är att vara människa och som förkroppsligade både Guds oändliga kärlek för oss och tog på sig våra sår.
När jag vaknar halv fem på morgonen med en kropp som sträcker sig efter en annan kropp då lyssnar jag. Jag avfärdar inte kroppens längtan. Liksom jag inte har avfärdat alla de djupa sår som kroppen berättat för mig om i flera årtionden. Jag kan nämligen inte förkroppsliga Guds kärlek om jag förnekar kroppens längtan efter närheten till en annan kropp att älska. Jag kan inte förkroppsliga Guds kärlek om jag inte är villig att låta mig älskas för att så läka mina sår.
Jag skrev i förra blogginlägget att jag inte måste välja att tillhöra antingen familjen, kyrkan eller kvinnohjorden. Detsamma gäller kärleken. Jag behöver inte välja mellan kroppens, själens eller andens kärlek. Jag ska inte välja för då uppstår en kluvenhet och en separation.
Jag vill älska med en kärlek som tar sig uttryck i en verklig omsorg. Det börjar med mig själv. Att jag är sann och ärlig när min kropp söker en manskropp att älska och älskas av. När livet i min själ sträcker sig efter livet i min nästa. När Guds ande i mig sänder ut Andens kärlek över Skapelsen och tar emot Andens kärlek från alla andra skapelser.
YOU RAISE ME UP
Akryl på canvas
40 x 40 x 4cm
Pris: 4400 kr
Mejla mig på marie.eklipanovska@gmail.com om du är intresserad av att köpa tavlan.
Kommentare