Kvinnan i Kristus tar form

Jag utforskar vad det innebär att vara Kvinna i Kristus. När jag sätter en sådan tydlig och kraftfull intention och riktar all min uppmärksamhet mot den intentionen, då brukar livet servera mig allt det som inte är det jag söker och vandrar mot. Allt som inte är Kvinnan i Kristus kliver fram och visar sig. Det tycks vara en naturlag och jag vet idag att använda allt det "negativa" som presenterar sig till min egen fördel.

Morgonen kom med en sådan möjlighet. Det spelar ingen roll vad som egentligen hände, det viktiga är vad som blev synligt för mig.

Jag ser vad det gör med mig när jag utifrån möter kaos, oljud och olika former av misär. Det sliter mig ur mitt fäste, slår sönder min inre frid och drar mig ur mig själv. Jag förlorar min stillhet och utan min stillhet mister jag också den jag är på djupet, mitt sanna jag.

Det får mig att inse något viktigt som jag förut inte formulerat för mig själv eller någon annan. Mitt sanna jag ryms inte i oro, stress och sådan smärta som slår ut min kropp. Jag ryms inte där tystnaden inte får tala. Detta är livsviktig information för mig, att jag inte ryms överallt, att jag krymper och kanske till och med förgås under vissa omständigheter.

Kvinna i Kristus är jag när jag trätt in i Guds frid och lever där. Kristus i Kvinnan är den inre frid som bara Gud kan ge oss och som rymmer vårt sanna jag. Den friden är Guds rike, ämnat att breda ut sig inom mig och sedan utanför.

"Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet." (Joh 14:27)

Jag kan själv bidra till den frid som Jesus gett mig eller bryta sönder den. Jag kan vattna med tystnaden. Göra plats för friden genom att avstå från att fylla min vardag med oväsentligheter och tomma handlingar. Jag kan bidra till friden genom att ta väl hand om min kropp och ge den allt den behöver för att vara en god jord så att friden kan gro och breda ut sig för att till sist bli en Guds trädgård inom mig.

I den trädgården finns också det inre ljuset, Guds ljus i mig. På den platsen finns ingenting att frukta. Där är sanningen inte otäck. Sanningen skadar ingenting. Den är ett ogrumlat öga som ser att jag är god och att allt är gott, för allt kommer från Gud. I den trädgården finns inget lidande, ingen kamp, ingen död och ingenting som inte är gott.

Paradiset är den plats där Guds frid råder.

Kvinna i Kristus blir den flicka som växt upp i denna frid och inför hans ogrumlade blick som utstrålar kärlek och ljus.

Kvinna i Kristus blir den flicka som växer upp och får höra att hon är älskad och god, för hon är en Guds avbild och Gud skapar endast sådant som är gott.

Kvinna i Kristus blir den flicka som växer upp i en kärlek som låter henne göra misstag, som uppmuntrar och stödjer, som förlåter och aldrig någonsin överger.

Kvinna i Kristus blir den flicka som tillåts växa i sitt barnaskap och mogna till en vuxen självständig kvinna.

Om jag vill vara en Kvinna i Kristus, och det vill jag verkligen för jag vill komma med frid, ljus och kärlek till de människor jag möter, då behöver jag att både mina inre och yttre omständigheter är sådana att de bereder plats så att hela jag ryms inom dem. Kvinnan i Kristus är nämligen inte en förkrympt och förskrämd varelse. Kvinnan i Kristus är en mogen kvinna som bär rikligt med Andens frukt.

Jag kan oftast bevara min inre frid även under svåra omständigheter, men det går inte att samtidigt bevara den och breda ut den. Det är en fysisk omöjlighet att vara både sluten och öppen samtidigt. Det är viktigt att komma ihåg. Jag kan komma med frid till en plats eller en människa, men det är ingen garanti för att Guds frid tas emot. Då är det för mig att vandra vidare annars breder inte friden ut sig.

I utforskandet av Kvinnan i Kristus blir mycket synligt för mig. Jag ser tydligt vad mina behov är i relation till medmänniskor. (Mina behov i relation till Gud är redan tillgodosedda.)

Grundbehoven för min mänskliga varelse i relation till andra människor är fysisk ömhet och närhet, själens delande i djup närvaro, öppna medmänskliga samtal med fokus på helande, kärlek och framtidstro. När dessa behov inte är mötta uppstår en obalans i mig.

Kristus i Kvinnan öppnade jag dörren för när jag skilde mig 2007. Jag valde Gud framför mitt äktenskap, och själens längtan till kärleken framför trygghet och bekvämlighet.

Under de sexton år som nu passerat sedan äktenskapet tog slut har Kristus tagit allt större plats i mitt liv. Gud har varit närvarande som en Fader. Gud har visat sig som Jesus Kristus. Gud har kommit med sin Ande.

Jag ser hur jag om och om igen valt Gud framför allt annat, därför har Kristus i Kvinnan kunnat växa till sig inom mig. Kristus i mig som kvinna har varit platsen där Kvinnan i Kristus tagit form och växt upp.

Kvinnan i Kristus är för mig att vara en helt ny människa där allt jag är och gör är grundat i min tillit till Guds kärlek.

Beyond heter min nya lilla kollektion tavlor. Beyond betyder bortom. Bortom havet, Bortom klippan och Bortom öknen heter de tre konstverken. Jag har behövt gå bortom allt för att finna Gud och den kärlek min själ längtade efter som mitt äktenskap och liv inte rymde. Jag är inte längre samma människa som den jag var när jag bröt upp. Jag är mig själv nu, sådan Gud tänkte mig från allra första början. Det är stort. Obegripligt stort. Jag vet att alltför få människor kommer dithän. Jag förstår varför. Priset är för högt. När vi dör bort ifrån vår gamla identitet förlorar vi också en hel del av det vi tyckte om i vårt gamla liv. För det går inte att vara full av sig själv och samtidigt bära Guds rike inom sig.

En del av det man värdesatte och tyckte om återuppstår i en ny skepnad i det nya livet med Gud. Men inte allt. Däremot tillkommer sådant som inte finns att få när vi lever i brist på tillit till Gud, livet och andra människor.

Paradiset är en plats där inte bara frid råder utan livet frodas och Gud är närvarande med och i allt levande. En sådan plats kallar jag för hemma, mitt hem. Det hemmet bidrar jag till som Kvinna i Kristus. Det är för mig ett värdefullt och rikt liv.

Kram,