Över en natt förvandlades sommaren till höst. Staden ligger insvept i tjock dimma. Luften är fuktig och något kylig. Jag låter benen vara nakna, men jag har dragit på mig en mjuk gosig tröja ovanpå klänningen.
Idag är en sådan där konstig dag, den 11 september. Jag minns nyheterna om tvillingtornen som rasade. Bilderna har etsat sig fast på näthinnan. Terrorismen fick ett verkligt ansikte för mig. Jag var gravid med min son, mitt tredje barn, vid den tidpunkten.
Tio år senare befann jag mig i USA på detta datum och tog emot mitt coachdiplom efter ett års utbildning. Någon dag senare rasade utbildarens ledarskap ihop som ett korthus framför mina ögon och han drog med sig mig i fallet.
I samma veva blev jag tillfrågad av Andrea Hylen, som var min kurskamrat, om jag ville vara med och skriva en berättelse i Heal My Voice och antologin Empowered Voices. Jag sade ja den morgonen vid frukosten vi delade. Det inledde ett helt nytt fantastiskt kapitel i mitt liv.
(Detta är numera en betalblogg. Läs gärna vidare. Betala 20 kronor vid utgången.)
Gränsen mellan sommar och höst, liv och död, ett ras och en pånyttfödelse är hårfin. Från en dag till nästa är hela livet förändrat. Ibland definierar vi det som en god förändring och ibland som en försämring. Tills vi börjar se livet i ett allt större perspektiv och sammanhang. Då är vi inte lika snabba att kategorisera. Vi har insett att det som till en början var smärtsamt kan leda till något mycket gott på sikt. Och det som tycktes så bra inledningsvis kan leda fram till en katastrof. Tiden får utvärdera. Det enda vi egentligen kan luta oss mot är den goda intentionen vi hade från början. Att säga ja när livet kallar är alltid att ta en risk. Vad som väntar bortom hörnet vet vi ingenting om.
Jag läser Ylva Eggehorn denna morgon:
För de steg jag aldrig tog,
fastän vägen låg öppen.
För de ord jag aldrig uttalade,
fastän tillfället fanns där.
För den kärlek jag inte vågade ta emot,
den sanning jag inte kunde stå för,
förlåt mig, Jesus.
En gång såg du en hel stad
full av olevda liv,
och grät över den.
Jag känner djupt med varje stavelse. Ser vad hon ser. Tänker det hon tänker. Det finns ett systerskap mellan henne och mig. Djup talar till djup. En osynlig gemenskap binder oss samman. Treenighetens gemenskap. Enheten i Kristus. Kvinnan i Kristus i mig igenkänner kvinnan i Kristus i henne. Kvinnan i Kristus - hennes blick för livet och hennes röst som skildrar vad hon ser.
Jerusalem i mitt hjärta.
Betlehem i min kropp.
Mitt rop, är det ett eko av ditt, min Gud?
Så skriver jag i min opublicerade illustrerade bok "Kristus i kvinnan, Kvinna i Kristus" från julen 2016.
Jerusalem i mitt hjärta. En hel stad är hon. Öde och obebodd. Full av olevda liv som Jesus gråter över. I den staden har jag en enkel boning. På ovanvåningen samlas vi - Sötnosen, Själaglad och jag. Om morgonen för att läsa vår andliga litteratur. Om dagen för att arbeta och be. Om kvällen för att somna in i Herren.
På nedanvåningen har vi vårt galleri och vår affär. Där tar vi emot de få människor som hittat hit. De är kringresande som passerar förbi. Turister i livet. Ute efter en souvenir att ta med sig tillbaka till världen. Men någon kallade dem in i till mig och det var inte jag. Gud känner dina vägar. Han ser dig och känner din hemlängtan.
Då och då lämnar vi vårt hem. Vi går ut i Skapelsen för insupa allt det goda som Gud nedlagt i henne och påminns om vårt uppdrag som förvaltare över allt levande på vår jord.
Vi vandrar runt i staden och tittar in i alla de tomma hus som väntar på att människorna ska flytta in. Här råder ingen bostadsbrist. Här finns ett överflöd av lediga tomter, hem och arbeten.
Varje söndag beger vi oss till en kyrka utanför staden för att dela den måltid som Jesus instiftade en gång för tusentals år sedan. För att där också lovsjunga och be i en större gemenskap. Ännu finns ingen kyrka i staden. Enhet råder inte bland kristna. Utspridda är Guds folk.
Men Jerusalem är nedlagda i vårt hjärta och Betlehem i vår kropp. När vi stiger ner i vårt djup finner vi en krubba och i den ett älskat barn. Lyfter vi upp det barnet och låter det amma från vårt tomma bröst, kommer det att väcka liv i kärleken inom oss. Och det barnet för oss slutligen hem till Jerusalem. Till staden som ligger där och väntar på alla Guds hemvändande barn.
Tack för ditt besök i Jerusalem. Betala 20 kronor vid utgången till Swish 0703-624260.
Kram,
Commentaires