top of page

Jag hoppas det ska gå som en dans

Flagga. Så kallas det när föraren ska förvarna följaren om något i dansen. Uttrycket används inte bara på min buggkurs utan allmänt. Vi flaggar inför en förändring. Vi förvarnar så att alla inblandade är införstådda om att något ska ske.


Så jag vill flagga för er som följer mig. Det kommer att ske en förändring. En kursändring kanske jag kan kalla det.


Foto: Öresunds dansförening på Facebook


Det är väldigt roligt att dansa. Jag är inne på min tredje termin där jag lär mig dansa bugg. Här dansar jag med min kurskamrat Lars på Ribban i somras. Han är väldigt enkel att följa. För mig som är en driven person med starka ledaregenskaper är det skönt att slippa vara den som för. Jag vilar i att följa. Min kropp är rytmisk och musikalisk. Jag har alltid tyckt om att dansa. Det är den bästa motionsformen för mig. Och jag blir oftast glad av att dansa.


Det har varit både en inre och en yttre fysisk resa för mig att börja dansa. Som ni vet var jag för några år sedan väldigt sjuk. En utmattning ledde till en total kollaps. Det var på håret att jag strök med. Ibland måste jag påminna mig själv om det. "Du är riktigt illa däran", som läkaren sade.

Jag har därför haft mycket svårt med stora folksamlingar, höga ljud och för mycket intryck. Varsamhet har jag fått praktisera. Långsamhetens lov. Ett steg fram och ibland två steg bakåt för att det går för snabbt.


Jag tränar en gång i veckan. Ibland går jag också på socialdans som extraträning. Då blir det två gånger i veckan och numera fungerar det bra. Det är hållbart. Fyra lördagar med start imorgon ska jag dessutom gå en extrakurs i bugg med andra tränare och en del andra kurskamrater. Det är min födelsedagspresent till mig själv. Ett sätt att ytterligare stärka kropp och själ och tänja ut gränsen för mitt liv till en mer normal nivå´. Vad jag ännu inte gått på är någon av föreningens dansfester. Jag var nära att anmäla mig till den som anordnas nu i november, men jag kände mig inte riktigt redo. Ännu större lokal, ännu mer människor och alkohol ovanpå det. Nästa år tänker jag ta det steget. Men jag är fortfarande för sårbar.


Det bästa med dansen är att jag får svettas rejält och sinnet är helt bortkopplad. Närvaron sjunker ned i kroppen. Den kombinationen behöver jag som sitter ner och arbetar dagarna i ända. Jag behöver dansa för att kunna arbeta. Men uppbyggnaden av min kropp har tagit väldigt lång tid. Det är fortfarande så att en sömnlös natt helt slår ut mig och stress kan jag inte hantera, den måste jag se till att hålla mig långt borta ifrån.


Jag är en väldigt social person och har lätt för att umgås med alla sorters människor. Men jag har numera ett enormt behov av tystnad och stillhet, av att slippa en massa intryck som jag sedan måste bearbeta. Det handlar inte om jag vill eller inte. Jag måste, annars bryter mitt nervsystem ihop. Mitt känsloliv är väldigt rikt och väldigt djupt, men jag har inte riktigt längre det där filtret, den tjocka huden, mot min omvärld som jag hade innan jag blev sjuk. Men känsligheten och sårbarheten är en rikedom för Gud.


Jag tycker om sociala medier på många vis, men de har verkligen en negativ inverkan på mig. Bruset därinne är överväldigande för mig som är sensitiv. Det är det som ligger till grund för att jag därför vill flagga för en förändring. Jag måste nämligen rätta mig efter den jag är idag, inte den jag var innan jag blev sjuk.


Idag har jag hämtat ett första utkast till den kristna barnbok jag fått i uppdrag att illustrera. Det känns verkligen underbart. När jag cyklade hem (att cykla är också ett sätt att bygga upp kroppen) efter vårt möte blev jag glad då jag insåg att jag faktiskt nu är delaktig i något. Läs gårdagens blogg så förstår du varför delaktighet gör mig glad.


Detta är första gången jag tecknar åt någon annan. Det är också första gången i mitt liv som jag får göra enbart min egen del, inte alltihopa eller stå för det mesta av arbetet i ett samarbete. Arvodet är inte gigantiskt, men rimligt för en person med min erfarenhet. För mig är därför detta en helt ny startpunkt. En jag längtat efter så länge jag kan minnas. Att jag vågade säga ja till detta uppdrag är stort för mig. Jag för inte. Jag följer. Jag hoppas att det ska gå som en dans.


Sötnosen, illustration av Marie Ek Lipanovska

Därför behöver jag grotta ner mig nu. Kliva in i munkkåpan och marineras i Guds närvaro. Mycket tecknande blir det framöver. Jag behöver ha Anden med mig om det ska gå. Det är ju en kristen bok som ska illustreras. Den processen vill jag inte ska bli störd av sociala mediers brus. Väldigt lite av den helige ande kommer till tals därinne. Frid och kärlek är inte de mest framträdande dragen i inläggen och kommentarerna.

Zumo, en American bully, han rastar mig på hundpromenaderna.


Bakom kulisserna kommer jag också att göra en annan sak som är viktig för mig. Sammanfoga delar till en enhet i Kristus. När det är klart får ni se det resultatet.


Så bloggen får vila, men Sötnosen dyker som vanligt upp varje fredag på Sötbloggen, Instagram och Facebook. Min Youtube är öppen dygnet runt. Podden likaså. Och biblioteket med böcker kan du besöka när du vill för att ladda ner gratis litteratur. Fler böcker kommer att läggas upp. Så gillar du mitt arbete/ mina samarbeten och tycker de är till hjälp för dig finns det massor att ta del av när du vill, var du än befinner dig, utan någon kostnad alls. Varsågod!


Vill du ha enskilt stöd är du välkommen att kontakta mig för enskild meditation med vägledning, detta till en rimlig kostnad. Skriv då ett brev till mig och berätta vad du behöver stöd med. Min e-post är marie.eklipanovska@gmail.com


Kram och var rädd om dig!




bottom of page