Maria Magdalena, en befriad kvinna

Det är ytterst intressant att ha en kropp som min. Igår skrev jag om att jag ville inleda ett år ihop med Gud för att utforska temat "finansiell frihet". Det resulterade i en natt med obekväma drömmar som på olika sätt berättar något om ofrihet. Och efter morgonens läsning av mina andaktsböcker och dagens avsnitt av Ett år med Gud förstår jag varför formuleringen är finansiell frihet, med betoning på just frihet.

Jag drömde om barn och unga som lever i utsatta områden där det finns en utbredd kriminalitet, där missbruk är vanligt förekommande och fattigdom är en normalitet. Jag kände en djup maktlöshet i drömmarna för jag kunde inte skydda de allra minsta barnen från de hotfulla miljöerna. Hemmen var inte var en säker plats för familjerna. Föräldrar förlorade ständigt sina ungdomar till missbruk och kriminalitet. Varje gång jag vaknade drog drömmarna mig tillbaka in i sömnen och jag steg därför upp först klockan tio med en djup olustig tung känsla kvar i kroppen.

Jag växte som barn upp på Holma, ett område i Malmö som under min uppväxt kom att bli just ett sådant utsatt område där ofriheten började gro och numera har slagit rot. Jag ser likheterna med Annestad i Bunkeflostrand där jag nu bor. Friden som råder är av en ytlig karaktär. Problemen finns överallt innanför hemmets väggar. Maktlösheten och modlösheten är utbredd. Ingen vet hur de ska få bukt med kriminalitet, missbruk, fattigdom, psykisk och fysisk ohälsa, kulturella skillnader och utanförskap. Miljöhusen är en bra bild för det kaos som råder. Trots att det står tomma kärl för allt det skräp som varje människa är ansvarig för så slängs allting huller om buller i och utanför kärlen.

Sorteringen måste börja i hemmet. I varje vuxen människas liv. Men när en människa lever ett skitliv fyllt av ständigt återkommande svåra problem då är det svårt att orka skilja papper från plast och matrester från hushållssopor. Ändå är det just där vägen till frihet börjar. Bland soporna som vi ombeds att sortera.

Varför behöver mitt år med Gud heta "Vad säger Bibeln om finansiell frihet"? Varför kan det inte heta "Vad säger Bibeln om pengar och ekonomi?" Det svaret har jag idag efter nattens drömmar och Ett är med Gud.

När man lever i fattigdom tror man att pengar ska leda till frihet. Det gör de inte. Både fattigdom och rikedom kan innebära ofrihet. De människor som lever i materiellt överflöd är ofta lika mycket slavar under pengar som den människa som ständigt oroar sig för att pengarna ska räcka till. Finansiell frihet handlar alltså i grunden inte om att vara rik och kunna köpa eller göra vad jag vill. Människans djupaste längtan är en frihet från den ande som inte är Guds ande. Den ande som tydligt är synlig i Mammon. Den ande som kommer med modlöshet och uppgivenhet. Den ande som vilseleder människan så att hon väljer att gå bort från Gud. Den ande som uppmuntrar människan till kriminella handlingar, missbruk, våld, hat och som viskar till hennes själ att det inte spelar någon roll om hon struntar i att sortera soporna för ingen annan tycks ju göra det. Den anden älskar människans sårbarhet och utsatthet. Oavbrutet står den och knackar på den fattiges dörr och uppmanar människan att sälja sin själ. Jag känner den anden alltför väl. Den som inte vill se människan fri. Den som därför sätter en kil mellan Gud och människa så fort den ser en akilleshäl och en möjlighet blottas.

Den ordning som styr vår värld gör oss till slavar. Möjligheterna att ockupera människans tankevärld, hennes hjärta, själ och kropp blir allt fler. Nätet dukar ständigt fram nya sätt att snärja oss. Alltfler barn, unga och vuxna går kopplade en allt större del av sin vakna tid. Nattens timmar räcker inte längre till för att människans kropp och själ ska hinna sortera allt skräp som strömmat in under dagen.

Det är Maria Magdalenas helgondag idag. Jesus befriade henne från sju demoner. Vilka de demonerna var berättar inte Bibeln, men jag är säker på att dagens människa rymmer fler än sju demoner.

Narcissism är en sådan demon. Nätet matar den demonen dygnet runt. Den livnär sig på sociala medier. Värst av allt är att den också bygger självförakt.

Hat och förakt är ett par demoner som gillar att komma hand i hand. Traditionella medier underblåser dessa och ger dem ständigt nytt bränsle. De där kompanjonerna är säljande för de pekar på den enkla vägen ut och de säljer in sig till människans rädsla. En naturlig känsla som finns i oss alla. Det är elakt.

Jag ser ingen annan väg framåt än den som Maria från Magdala tog. Vägen med Jesus. Den är snäv och den måste vara det. Livet med Jesus är en daglig sopsortering i såväl sitt inre som sitt yttre. Men Jesus ber mig inte ansvara för hur alla andra sorterar och slänger sina sopor. Han ber mig att inte ge upp det jag gör bara för att jag inte ser någon förändring hos andra och världen i stort. Det är hans ansvar. Mitt är att fortsätta att vandra den smala vägen med honom hur naiv den än kan verka.

"En människas tro är större än ett helt bostadsområdes otro", säger Jesus till mig. "Fortsätt att gå med mig. Sluta aldrig att göra det. Det är det enda jag vill att du lovar mig. Gå ett år med Gud. Gå två. Gå tre. Gå tills Gud kallar dig hem. För det är det svåra, att stanna kvar på vägen, att inte lockas bort från den."

Gud finns där med barnen jag inte kan skydda. Gud finns där med de unga som lockas till att förstöra sina liv. Gud finns där med föräldrarna som oroar sig för hur de ska sätta mat på bordet och betala hyran. Gud finns där med föräldrarna som ger upp till slut och flyr sin situation. Gud finns där med den som slår sin partner, med den som avlossar det dödliga skottet, med den som hukar sig inför slagen och med den som vars liv sakta rinner ut alltför tidigt. Gud finns där med de onda och med de goda, med de små och med de stora. Det är min tröst. Att ingen människa är någonsin ensam, oavsett vem den är och vad den gör eller inte gör. Gud ger inte upp en enda människa.

Gud vet vad människan slåss mot, för Gud strider på människans sida. Dag och natt. När vi är vakna och när vi sover. En dag är den striden över. En dag segrar Gud en gång för alla. I en människas liv. I en familj. I en stadsdel. I ett land. I hela vår värld. Och en ny ordning kan upprättas. Guds ordning. Där både människan och Skapelsen är befriad. Då finns det inte längre några krafter som vill förslava oss. Soporna vi sorterar och återvinner i miljöhuset är de naturliga som tillhör livet. Barndomen som tar slut och övergår i ungdomen. Ungdomen som upphör och blir till vuxenliv. Den vuxna tiden som avslutas med en ålderdom. Döden av någon vi älskar. Ingenting försvinner helt och fullt. Det bara byter skepnad. Det blir något nytt av det gamla. Ett kretslopp. Guds evighet.

Vi kan vara med och förlösa den nya ordningen. Det gör vi genom att låta oss förlösas. Genom att låta oss befrias från de demoner som härjar i våra sinnen, hjärtan och själar. Av oss själva förmår vi det inte, men Jesus kan göra det för oss. Vi kan lära oss det av Maria från Magdala. Att göra som henne är att ta första steget mot en frid som inte är ytlig, utan en frid som är oss givna och som fördjupas för varje dag vi lever ihop med Jesus. Det är en frid som består trots att vi ser hur orolig världen är. Det är en frid som känner med de utsatta och de som lider. Det är en frid som kommer med frid i mötet med en annan, även om den friden bara lindrar den andres smärta tillfälligt.

Det har tagit mig många år att förstå vad Jesus gjorde med henne, Maria från Magdala. Jag har ofta undrat varför hon fängslar oss människor så mycket. Nu anar jag något av det. Hon är kanske den första befriade människan. Tagen ur sitt eget och världens slaveri. Kanske är det därför hon pålagts så mycket osanningar av den tidiga kyrkans män och påklätts så mycket ytliga romantiska kläder av nyandlighetens kvinnor och män. För vi igenkänner inte en fri människa. Därför klär vi henne i våra egna rädslor och vår egen längtan. Men vägen till frihet går varken via rädslor eller längtan, den går via Jesu kärlek för var och en av oss. Och vad Maria från Magdala gjorde var att hon lät sig älskas ut ur sig själv och världen.

Det erbjudandet ger Jesus oss alla. Men då måste man också släppa taget om det som gagnar en själv i världen. För Maria var det inte så svårt. Hon hade inte så mycket att förlora. Hon var redan sin tids förlorare. Och kanske blir det därför lättare för Gud att först förlösa människorna i Annestad och på Holma än de människor som lever bekväma och trivsamma liv, därför att de har mycket att förlora.

För hur många är egentligen beredda att bekämpa fattigdomen med att ge av sin egen rikedom? Hur många är villiga att bidra till en större jämlikhet genom att avsäga sig sina privilegier och sin makt? Hur många vill krympa det utrymme de upptar för att ge mer plats åt de som lever ihoppackade på minimal yta?

Det finns en stor frihet i att inte äga så mycket, för då är det inte så mycket som kan äga en.

Maria från Magdala är ingenting utan Jesus och Jesus är allt i Maria från Magdala. Därför ska man inte skilja dem åt. Det gör ingen av dem rättvisa. Tvärtom. Det krymper dem båda. Detsamma gäller mig. Och dig.

Var rädd om dig!