Sötnosens fastebok - Förd ut i frihet av Kärleken

"Han förde mig ut i frihet, han räddade mig, ty han älskar mig."

Psalm 18. Sötnosen pustar ut. Hon är ute på andra sidan, räddad från det onda. Befriad av Gud.

Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Saul.

Jag har dig kär, Herre, min styrka,

Herre, min klippa, min borg och min räddare,

min Gud, berget som är min tillflykt,

min sköld och mitt starka värn, min fristad.

Till Herren, den högtlovade, ropade jag,

och jag blev räddad från mina fiender.

Dödens bränningar brusade kring mig,

förödelsens stormflod skrämde mig.

Dödsrikets snaror omgav mig,

framför mig väntade dödens fällor.

I min förtvivlan klagade jag för Herren,

ropade jag till min Gud,

och han hörde min röst i sitt tempel,

mitt rop nådde fram till hans öra.

Från höjden fattade han min hand

och drog mig upp ur djupa vatten.

Han räddade mig från mäktiga fiender,

från motståndare som var starkare än jag.

De anföll mig på min olyckas dag,

men Herren kom till min hjälp.

Han förde mig ut i frihet,

han räddade mig, ty han älskar mig.

(Psaltaren 18:1-7, 17-20)

©Svenska Bibelsällskapet

https://www.bibeln.se/bibel/B2000/PSA.18

---

Det är en skillnad på det onda och på det som gör ont. När jag denna morgon sitter och lyssnar på dagens text i min app Pray as you go, tänker jag på hur profetens ord ropar rakt in i nuet. Det är Jeremia 7:23-28. Gud talar genom Jeremia till sitt utvalda folk, Israel. Det behövs inte en profet för att se att de i vår tid också gått vilse. Gud sprider inte död. Han kommer med kärlek. Vad jag ser ske i nutid är ondska, bortvändhet från Gud.

Smärtan i mitt bröst när jag tänker på min bästa väns kamp mot sin dödliga cancer är däremot inte något ondskefullt, bara något som gör mycket ont. Mest i henne, men också i mig. Sjukdom, lidande och död tillhör livets villkor. De måste vi acceptera hur ont de än gör. Jag är tacksam för Anden, tröstaren och hjälparen, ju mer ont det gör i hjärtat desto högre ropar jag på min andliga vän.

"Han förde mig ut i frihet, han räddade mig, ty han älskar mig." Jag känner verkligen så. Mer än någonsin just denna vecka då Moder Maria står mig extra nära. Varför just jag räddats tillbaka till livet vet jag inte. Jag är varken bättre eller sämre än någon annan människa. Bara Gud vet och kan bära en sådan visshet. Det överstiger människans förstånd och hennes förmåga att älska.

Igår kväll stod jag och stekte vegofärs till församlingens Tacolov medan en annan kvinna hackade grönsaker vid min sida. Vi talade om Gud. Hon ställde den klassiska frågan om varför världen ser ut som den gör om Gud finns? Hon har förstått att jag är djupt troende så jag tänker att frågan är legitim. Det blev ett fint samtal och så här i efterhand ser jag att jag för andra gången på två dagar vittnat om Gud just i köket under ett samtal med en annan kvinna. Och detta utifrån min konst, som är det synliga beviset för den resa vi gjort och gör, Gud och jag.

Jag avslutade arbetskvällen med att skriva ut illustrationer som jag ska montera idag i ramar jag inhandlat. Min förhoppning är att detta är starten på fler utställningar i andra församlingar runt om i landet. Och fint vore det också om församlingen köpte in någon tavla och kanske någon illustration som fick hänga kvar i Församlingshemmet. Jag tänker att det är hög tid att göra fina konsttryck av några utvalda illustrationer.

Fyra år har passerat sedan jag offentligt gick ut i med min berättelse. Det var i februari 2021 som tidningen Dagen skrev om mig och Sötnosen. Mycket har hänt sedan dess. I mig. I mitt liv. I min relation till Gud och till mina närmsta.

Jag är redo att dela min historia med fler. Både i nära personliga samtal som uppstår spontant och i inplanerade konstutställningar.

Jag är inte så mycket för att jaga uppdrag utan tänker att "när eleven är redo kommer läraren". Både personer och församlingar. Inte för att jag är en lärare som kan lära ut något. Men jag är ett Guds vittne som kan berätta om hur Gud kan verka i en människas liv. Kanske kan jag då inspirera och blåsa liv i en medmänniskas tro, hopp och kärlek.

Må Anden komma till dig med sin tröst och hjälp,