Sötnosens fastebok - Det välsignade livet
- Marie Ek Lipanovska
- 22 mars
- 4 min läsning
Hör, o Herre, en rättfärdig sak,
akta på mitt rop,
lyssna till min bön;
den kommer icke ifrån falska läppar.
Av dig må jag få min rätt;
dina ögon må skåda vad rättvist är.
Du prövar mitt hjärta,
du utforskar det om natten,
du utrannsakar mig, men du finner intet;
ingen ond tanke går ut ur min mun.
Efter dina läppars ord,
och vad människor än må göra,
tager jag mig till vara
för våldsverkares stigar.
Mina steg hålla sig stadigt
på dina vägar,
mina fötter vackla icke.
(Psaltaren 17:1-5)
©Svenska bibelsällskapet
Plötsligt förstår jag varifrån denna röst kommer, den som David psalmförfattaren talar med i psaltarpsalm 17 och jag inser varför jag kan instämma i den utan att känna mig förmer än andra. Det är det heliga i David och det heliga i mig som talar så. Det är Kristus i honom och Kristus i mig. Det är Guds godhet som finns nedlagd i oss båda, i alla människor, under all vår mänskliga skuld, skam och synd. Det är Guds ande, okränkbart ren och sann, helig och evig.
Det finns i mig något som är helt och rent och evigt. Av ljus. Kärlek. Fri från all lögn. Talande sanning. Guds välsignelse över mitt liv. Gud i mig. Det är obegripligt vackert att inse den djupaste sanningen om vad det är att vara människa. Det livet vill jag leva. Det av Gud välsignade.
Tre kvinnor i Bibeln har fått höra att de är välsignade. Två i Gamla testamentet:
Profetissan Debora och Barak, Domarboken 5:24, sjunger om Jael i sin segersång:
»Välsignad vare Jael framför andra kvinnor,
Hebers hustru, kainéens,
välsignad framför alla kvinnor som bo i tält!«
I Judits bok 13:18 - 20 kan vi läsa att styresmannen Ussia sade till Judit:
»Välsignad är du, min dotter, av Gud den Högste mer än alla kvinnor på jorden, och välsignad är Herren Gud, himlens och jordens skapare, som ledde dig när du högg huvudet av våra fienders hövding. 19Din förtröstan kommer för all framtid att bevaras i människors hjärtan, så länge de kommer ihåg vad Gud förmår. 20Måtte Gud låta dig få evig ära av detta och skänka dig lycka för att du vågade livet när vårt folk var i nöd och värjde oss mot undergången; du har följt den rätta vägen inför vår Gud.« Och allt folket sade: »Amen, amen.«
Och en kvinna får höra liknande ord i Nya testamentet när Maria kommer till Elisabet i Lukasevangeliet 1:42-45.
Elisabet ropade med hög röst: »Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.«
Det är viktigt att som kvinna bli påmind om andra kvinnors välsignelser. Guds välsignelser handlar aldrig om egen berömmelse eller förtjänst. Välsignelsen är alltid en gåva som är till för att befria Guds folk, människor som far illa, som lever ofria, under mäktiga världsherrars förtryck.
Jael dödar befälhavaren Sisera med en hammare och en tältplugg som hon slår igenom hans tinning när han sover i hennes tält. Judit hugger huvudet av den assyriske härföraren Holofernes med hans eget svärd medan han sover i sitt tält. Lärdom av det, släpp inte in en Guds kvinna i ditt tält om du har något att frukta från Gud. Ibland måste man skilja huvudet från kroppen och ta död på den som för krig mot Gud.
Också Maria tar strid mot maktens herrar, de som gör människor till slavar. Hennes svärd är Anden. Hennes hammare och tältplugg är Guds egen son, Jesus. Det är lätt att tro att Maria är mild och försynt. Men Elisbet känner till de gammaltestamentliga berättelserna när hon jämför Maria med Jael och Judit, två kvinnor som med kraft slår ihjäl de män som kommer med våld och död. Jag tror vi behöver se över och omvärdera den bild av Maria som vi fått av män med makt inom kyrkan, och istället lyssna till Guds ande som sparkade till i Elisabets moderliv och ropade ut välsignelsen över Maria.
Gud sände inte Jesus till oss för att Jesus skulle vara gullig och mysig som en snuttefilt. Gud sände Jesus för att härska och styra. Inte med våld. Inte genom förtryck och slaveri. Inte genom att döda andra människor. Inte av girighet och för sin egen äras skull. Men med kärlek. En kärlek som inte står och tittar på när världsherrarna far fram som vildar och efterlämnar sig förödelse och massgravar. En kärlek som sätter stopp för galenskapen.
Ängeln sade till Maria:
»Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.«
»Välsignad är du, min dotter, av Gud den Högste!«
Comments