Älskade vän, jag saknar dig
- för 1 timme sedan
- 3 min läsning
Älskar dig! <3<3<3
Längtar till nästa träff med dig.
Kram
Det var inte bara tomma ord. De var fulla av kärlek. Jag kände med hela min kropp att det var sant. Jag var älskad. Jag var efterlängtad. Jag var sökt. Jag var saknad när vi inte hördes av.
Jag är inte bortskämd med sådana ord. Om jag hade en burk med hjärtan för varje gång jag hade fått höra "Jag älskar dig!" skulle minst hälften eller kanske så mycket som 2/3 komma från henne.
"Älskade vän", det var så vi kallade varandra i telefon, i sms och i mejl. Vi snålade aldrig på kärleksfulla ord och de vattnades aldrig ur. De behöll sin innebörd. De behöll sin mättnad. Jag älskade henne. Hon älskade mig. Vi frågade efter varandra. Vi sökte upp varandra. Vi saknade varandra. Vi längtade efter varandra.
Jag har inte skrivit mycket om henne här på bloggen, för jag vet inte vad jag ska skriva. Det blir så platt. Så ytligt. Så förminskat.
Jag saknar min älskade vän. Jag saknar att kallas för älskade vän. Jag saknar att få prata med henne. Jag saknar att lyssna på henne. Jag saknar att krama henne, att tänka på henne, att fika med henne, att gå och fundera på sådant hon berättade för mig.
Jag saknar att säga jag älskar dig till henne. Jag saknar att höra det från henne. Det enda jag inte saknar är oron för hur hon mådde och sorgen som ständigt var närvarande för hon levde så länge med sin sjukdom.
Älskade vän,
Jag saknar att kunna ringa dig och höra din röst.
Jag saknar att sitta vid samma bord och dricka kaffe.
Jag saknar din nyttiga mat och dina goda bullar.
Jag saknar din kunskap och all din livserfarenhet.
Jag saknar att lyssna till dina berättelser om ditt liv.
Jag saknar vår vänskap och all den kärlek som fanns mellan oss.
Jag saknar ditt stöd, din omsorg, din aldrig sviktande tro på mig och mina förmågor.
Jag saknar att gråta med dig och skratta med dig.
Jag saknar dina ögon, dina händer, ditt lockiga hår.
Jag saknar att få dela mina djupaste tankar och känslor, mitt sanna väsen med dig.
Jag vet att jag aldrig kommer att ha en vän som du igen.
Jag vet att det var unikt det vi hade, att det var en gåva vi fick.
En gåva vi båda bar med stor varsamhet och omsorg.
En gåva vi värdesatte och som därför växte enda in till ditt sista andetag.
Jag tror jag har förträngt att du är borta, att du inte kommer tillbaka.
Jag tror att jag varit arg på dig för att du dog, för du går inte att ersätta.
Jag tror att jag inte velat tänka på dig, för jag kan inte längre fästa de tankarna i ditt vackra ansikte och på ditt liv.
Ändå finns du där hela tiden. Varje dag.
I det handskrivna kortet du gav mig som jag har som bokmärke i min bok.
I besticken du åt med som jag äter med varje dag.
I byrån som står i mitt sovrum som förut stod i ditt.
I fotoramen som står ovanpå byrån, där du strålar i din favoritklänning.
Jag saknar dig.
Du var alltför sjuk när jag äntligen flyttade in i denna lägenhet.
Men jag filmade den så fort jag fick nycklarna och sände filmen till dig.
Din närvaro saknas i mina väggar.
Du saknas här.
Du saknas mig.
Jag vet att du tyckte så illa om uttrycket Fuck cancer.
Förlåt mig älskade vän för att jag känner just så, just nu.
Jag hade velat bli gammal ihop med dig.
Vi delade sådant man måste ha upplevt och gått igenom tillsammans för att förstå.
När du dog, dog därför också en bit av mig.
Barnet i mig saknar barnet i dig.
Sötnosen saknar sin vän Rut.
Kvinnan i mig saknar kvinnan i dig.
Modern i mig saknar moderligheten hos dig.
Kärleken i mig saknar dig att älska.
Förlusten är bottenlös.
Älskade vän,
Jag älskar dig!
Den enda tröst jag finner i saknaden är vetskapen om att du inte lider mer.
Jag glömmer dig aldrig.
Vår vänskap bär jag med mig.
Var du än är nu, så fortsätt att älska mig så som bara du kan.
Jag behöver det.
Kram,
Min älskade vän Carina Halvardsson dog den 14 mars i år efter många års kamp mot cancer. Under 2022 spelade vi in sju samtal som finns på min Youtubekanal där hon berättar om sin sjukdom.
Var rädd om dig och dem du älskar!
Kram,
Kommentarer