Jag såg en bild på Facebook som en FB-vän delade. Jag översatte orden ordagrant till svenska och gjorde denna bild. Vem som ursprungligen skrev texten vet jag tyvärr inte, då hade jag angett det. Skälet till att jag satt mitt namn på bilden är för att det är jag som översatt och skapat en ny bild. Skälet till att jag tog mig tid att göra det var för att jag kände så väl igen mig i dessa ord. De talade till mig som vi så vackert säger. De vill göra mig medveten och uppmärksam. Och det vill jag bjuda er läsare på.
Jag inser att jag gör allt ovan just nu. Vilket väcker frågan om det är så jag vill fortsätta. Det är helt klart ingen slump att bilden dök upp, utan snarare synkronicitet.
Idag är det allhelgonadagen så vi lever just nu i en tid där både död och liv är närvarande. Denna veckas tema i kyrkoåret är samhällsansvar. Idag inleds 100 dagar av "writing prompts" i the Incubator med Andrea Hylen som jag är med i. Temat för den fyra månader långa kreativa klasen/gruppen är FLIP THE SCRIPT: Consciously Cocreating the Future.
Allt hänger alltså samman. Det finns en röd tråd. Jag ser den. Ni kanske också gör det.
NÅGRA STRIDER
Som sagt, jag gör allt ovan i olika former. Jag slåss mot systemet inom mig själv, dvs allt gammalt skit jag programmerats med om vem jag förväntas vara som människa och i synnerhet kvinna. Jag slåss mot det gamla systemet i relation till min familj, vänner, kyrka och samhälle - även om de allra flesta inte är medvetna om den striden eller känner av den. Men en del gör.
NÅGRA BYGGER
Samtidigt bygger jag det nya. Inifrån och ut. För det är inte lönt att bygga nytt i det yttre om jag i det inre fortfarande opererar utifrån det gamla systemet. Jag förstår äntligen vad Jesus menar när han säger: »Man slår inte nytt vin i gamla vinsäckar, för då sprängs säckarna, och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, då har man kvar både vin och säckar.« (Matteusevangeliet 9:17)
Däremot förkastar jag inte allt det gamla, utan tar tillvara det som jag ser är gott. Därför öppnar jag Vita Korsets kapell den första advent, där har jag samlat de goda frukterna av de senaste sju årens arbete och samarbeten. Mottot är Heal My Life och hemsideadressen kommer att vara www.healmylife.se Den skaffade jag redan 2012. Nu ska den användas.
Och jag är i princip klar med min bok En kvinnas kärlek. Den upplever jag är sista kapitlet i den gamla boken om mitt liv. Väldigt vacker. Helt klart värdefull. Säkerligen till välsignelse för andra kvinnor. Lite av en brygga över till den nya helt oskrivna boken.
NÅGRA FÖRANKRAR LUGNET
Jag lever ett stilla liv. Väldigt närvarande. Meditativt. Jag far inte runt utan rör mig på en mycket begränsad yta. Jag tillbringar den mesta tiden helt ensam, om jag bortser från hundarna. Jag skriver, tecknar och läser. Går hundpromenader, lyssnar på musik, lagar mat. Tänker och reflekterar väldigt mycket. Känner efter. Bloggar och delar med mig av vad som pågår här och nu.
Men jag har också ändrat beskrivningen om mig själv på olika sociala medier från Författare, illustratör och konstnär till Meditationsledare och andlig vägledare som skriver böcker, tecknar Sötnosen och målar tavlor. Det känns mer autentiskt. Mer sant för mig. Mer jag.
Jag anar en förnyad längtan efter meditation men agerar inte på den utan undersöker den, försöker bli mer medveten om vad den vill säga. Jag mediterar regelbundet, men saknar djupet som uppstår när jag leder meditationsgrupper.
OLIKA ROLLER VID OLIKA TIDPUNKTER
Jag vill bli mer medveten, kunna urskilja det gamla från det nya. Det gör jag bäst genom att lyssna. Lyssna till Jesus, till min inre meditativa värld, till vad som händer med mig i relation till andra människor och sådant jag ser eller läser.
Jag vill medvetet samskapa, med Gud och inspirerande livgivande människor, min nya framtid.
Jag har lärt mig att när det sker skiften i mitt liv dyker det gamla upp och vill följa med in i det nya. Ofta är det sådant som varit gott som vill återuppstå. För att det gamla goda inte riktigt vill ge upp andan, fastän det är tid för det.
Jag har till exempel tänkt mycket den senaste tiden på Pilgrimsvandringen jag gjorde på nätet i flera omgångar för mer än tio år sedan. Jag har tänkt på ett 40 dagarsprogram igen. Jag har tänkt på en Community på nätet för kvinnor. Jag har tänkt på ett Heal My Voice Sweden bokprojekt. Jag har tänkt på att leda meditation på nätet. Jag har tänkt på att fylla på med nya avsnitt på podden På middag med Gud med min dotter och fylla på avsnitt av Söndagarna med Jesus med Berth och fylla på avsnitt i podden Bönerummet. Och jag har tänkt på att göra något nytt av Sötnosens Årsbok.
Allt detta är sådant jag utfört och producerat sedan 2011. Det har varit gott. Underbart. Välgörande. Helande för både mig och andra. Det lever vidare både på nätet och i samt genom andra. Men betyder det att jag ska ta upp något av detta igen? Vet inte. Jag behöver bli mer medveten och urskilja bättre. Vad är min historia och vad är min framtid? Vem var jag och vem är jag idag? Vad vill Gud och vad säger min själ ja till? Vad behöver jag nu och vad behöver världen nu i denna tid?
Jag är så tacksam för att jag har kyrkan och i synnerhet nattvarden som ger kommer med Andens liv. Jag är så tacksam för den inre meditativa värld som alltid finns tillgänglig och där Jesus lever med mig. Jag är så tacksam för Moder Jord som just nu bidrar med stillhet, drar mig inåt och hjälper mig släppa taget om det gamla som varit. Jag är så tacksam för stödet jag kan få av Andrea och kvinnorna i the Incubator. Jag är så tacksam för orden och teckningarna, de är verkligen goda vänner jag får nyttja frimodigt och generöst.
När jag nu vill vara författa och illustrera ett nytt liv för mig själv, vill jag då strida, bygga och förankra samtidigt? Kanske är det nödvändigt i alla övergångar. Men hur mycket tid och energi ska jag lägga på de olika delarna? Vad är värt att strida för? Vad är värt att bygga? Vad är värt att förankra in? Många frågor att reflektera över. De får all den tid de behöver. I Will be Gentle With Myself....
Kram,
Comments