top of page

Det feminina i Gud lever

Sömnen ville inte infinna sig igår. Länge låg jag och snurrade runt innan jag till sist somnade. Jag vaknade under natten, från den första mardrömmen, av att jag skrek rakt ut. Vad som jagade mig minns jag inte.


Innan jag vaknade imorse var jag omringade av hotfulla hundar. Jag hade tagit tag i den ene bestens öron och skrek den rakt upp i ansiktet.

I drömmen kom de ut om natten när mörkret hade lagt sig. Människorna var rädda för dem. Ingen vågade tala om dem. Jag var rädd om min sons liv. Honom letade jag efter. Hans namn ropade jag ut i mörkret trots att de andra sade till mig att vara tyst för att inte locka till mig bestarna.


Jag såg ingenting i den mörka natten, men jag kände när de närmade sig. Jag kände deras närvaro. Jag var helt stilla. När jag öppnade mina ögon var jag omringad. Det var som om ljuset tändes när jag såg. Vargliknande hundar eller hundliknande vargar fanns överallt. En var ända framme och nosade på mig. Jag blev inte rädd trots att den var lika hög som jag och vi möttes ansikte mot ansikte. Jag blev inte rädd för dens väldiga käft trots de stora tänderna. Jag blev förbannad och grep tag om dens öron och vrålade den rakt i ansiktet. Vad minns jag inte. Sedan vaknade jag. Trött av sömnbrist.


"Ge inte det heliga åt hundarna", var min första tanke när jag tittade tillbaka på mardrömmen. Vad menas egentligen med det?


För länge sedan hade jag en annan dröm. Det var när jag bodde på Strandgatan 10 på Limhamn. Jag flyttade 2010 så händelsen ägde rum innan det.

En kväll satt jag i den ena soffan och min äldsta dotter i den andra. Plötsligt drogs jag inåt i mig själv i ett meditativt tillstånd. Det utmynnade i en berättelse som talade om för mig att jag inte ska gå med kärleken i ett koppel. Och jag fick också veta att jag ska söka det mest värdefulla i djupet, men att jag av egen kraft inte kan nå dit. Berättelsen avslutades med att jag fick en läderpung med dyrbara pärlor. Pärlorna var rädsla som hade förvandlats till kärlek.

Jag delade min uppenbarelse med dottern och tänkte då på ordspråket "kasta inte pärlor för svin".


"Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar ner dem och vänder sig om och sliter sönder er." (Matt 7:6)


Orden kommer ur Jesu "bergspredikan". Men han predikade inte. Han hade dragit sig upp på berget, undan alla människor, för att undervisa sina lärjungar.


Vad är det jag behöver förstå?

Det är som om jag gått hela varvet runt. Baklänges. Med start i pärlorna på ytan och hela vägen till slutet som rymmer det allra heligaste i djupet.

Vad är det drömmen vill berätta för mig?

Jag tror den vill säga att jag inte ska slösa mer tid och energi på att försöka övertyga människor som inte är intresserade av att lyssna till vad jag har att berätta om Jesus.

Jag tror drömmen vill peka på att jag ska göra som Jesus. Gå undan. Att jag ska berätta om Jesus endast för de som är nära och närvarande, för de som vill lära känna evangeliet såsom jag kan dela med mig av det. För det finns en Kvinna i Kristus, på samma sätt som det i begynnelsen fanns en Eva i Adam, även om ingen berättar om henne. Man måste vilja lära känna henne och söka henne för att finna henne. Och bara Gud kan väcka den längtan i en människa. Den kallelsen är en gåva. Ingen kan nå fram till henne om inte Gud drar människan till sig.


Jag har försökt övertala människor att tro på detta heliga som finns i Kristus. Jag har försökt genom diskussion och argumentation berätta om Kvinnan i Kristus. Jag har försökt synliggöra henne genom mitt eget liv, mina ord, min sårbarhet och en total transparens. Det feminina i Gud lever. Det heliga kan inte förgå. Men det ska inte delas med hundarna som sliter det i stycken och livnär sig på andras heliga liv.


Så Gud kallar mig in i det fördolda, precis som jag anade igår på bloggen. Inte för att dölja något. Utan för att jag inte ska dela ut det allra heligaste till de som inte vill skilja på ande och luft, på Gud och människa, på sanning och lögn.


Kram,

Marie

19 visningar

2 Comments

Rated 0 out of 5 stars.
No ratings yet

Add a rating
Rated 5 out of 5 stars.

Amen🙏

Jeg tror på at den bedste forkyndelse er at vise, ved at være et godt eksempel. Ord er ikke altid nødvendige.

Like
Replying to

Tack Anne-Marie. Jag tänker att det är en blandning. Att ord och handling är ett. För det vi inte talar om faller lätt i glömska. Många kulturer har berövats sina berättelser och så förnekats sin existens. Då skriver den som talar historien, även om den inte är sann. Ord håller det som existerar vid liv även om det i handling inte är synligt för andra. Kram <3

Like
bottom of page