Fruktbar för Gud

I det senaste numret av On Purpose Woman Magazine har jag bidragit med denna illustration av Madame Ooh la la. Den som känner mig, ser också varifrån jag hämtat inspirationen till denna teckning. Ur mitt eget liv och mitt fotoalbum.

Madame Ooh la la har likheten med Sötnosen att hon kommer ur mig. De båda gestaltar sidor eller aspekter av mig. Båda går till samma källa för att bli sedda och älskade. De förändras i takt med att jag gör det.

Jag tittade på ett par avsnitt av en Netflix-serie igår, Fab 5. Några ord av den ena kvinnan de fem gästade stannade kvar hos mig. Hon sade något i stil med: "Thank you for pouring your energy into me."

Timmarna innan hade jag suttit i ett On Purpose Woman Global Community möte med kvinnor via zoom. Samtalsämnet var "money and sales". Jag fick syn på många saker om mig själv i relation till pengar och försäljning. Hur jag 2008 byggde upp mitt nystartade företag Själaglad. Hur jag fick det att växa. Hur kvinnorna som kom till mina meditationsgrupper fortsatte att vara kunder som deltog i allt annat jag senare erbjöd.

Jag fick syn på att mitt fokus aldrig var försäljning utan att se till mina kunders behov. Min fråga till mig själv som företagare var alltid: "Hur kan jag sätta ihop en grupp, en kurs eller ett program som tillgodoser de behov jag ser hos flertalet av mina kunder?"

Vad jag en gång gjorde var att jag "poured my energy into the women".

Jag blev påmind när jag tittade på serien igår att majoriteten av kvinnor behöver detta. Inklusive jag själv. Detta för att de allra flesta av oss kvinnor ger så mycket av vår energi – vår tid, vår livskraft, vår kärlek, vår omsorg – till andra människor, både i vårt arbete men i synnerhet i vår familj.

När man lägger ner massor av energi på en kvinna händer något. När hon får stå i centrum av sitt eget liv förvandlas hon. När hennes liv får verka till hennes egen fördel växer okända sidor av kvinnor fram.

I båda avsnitten jag såg igår var det kvinnor som fick ta emot allt vad Fab 5 hade att erbjuda. Den ena kvinnan var 50+ och den andra hade paserat 60. Jag kände väldigt mycket igen mig i dem båda, och utan några större svårigheter kunde jag ana hur välgörande det skulle vara för mig att få stå i centrum av fem människors omsorg och ta emot allt vad de hade att ge mig.

Men jag är också fullt medveten om att vad andra människor väckt till liv i en kvinna behöver underhållas och förankras. Andra människor kanske lyckas locka fram och synliggöra sidor av en kvinnas djup, men någon måste stå kvar när de alla går för att allt det vackra hos kvinnan inte ska bli en dagsslända som dör efter en dag i rampljuset. Det är här Gud tar vid.

Jag har alltid sagt att det är lönsamt att investera i kvinnor. De ger en garanterad avkastning. Ingenting som en kvinna tagit emot stannar hos henne själv. Det är alltid så att en bit av vad kvinnan fått kommer någon annan människa till gagn. Kanske är det en sorts naturlag, vår oförmåga att behålla allt för oss själva.

Jag söker på något sätt ännu efter kvinnan jag själv är, eller kanske en mer komplett version av henne. Både för min egen skull, men lika mycket för Guds skull.

Vem är jag när andra människors kärlek och omsorg flödar in i mig? Vilka sidor lockas då fram ur mitt djup? I vilka sammanhang och relationer kommer jag till min rätt? Vem kan hålla plats för mig när jag utforskar allt det okända jag är inom mig, allt det som Gud sått och planterat av sig?

Vi människor blir till i mötet med varandra. Jag måste därför vara uppmärksam på i vilka möten jag blir någon jag inte vill vara?

Jag är kristen och jag är kvinna. I det finns det ingen konflikt, inga motsättningar alls. När jag tillbringar tid med Jesus känner mig allt igenom älskad för precis den jag är. Inte ett ord eller en blick som lämnat hans ansikte har fått mig att vilja skyla mig av skam eller skuld. Aldrig någonsin har det hänt.

Men tyvärr är det så att mellan kristen kvinna och kyrka finns det motsättningar, även om jag önskar att det inte vore så. I den relationen finns det mycket kvar att önska. Men jag vill tro och hoppas att kyrkan en dag möter kvinnan med samma ord och samma blick som jag fått erfara hos Jesus Kristus, Gud son, min Frälsare och bäste vän.

Mitt liv har inte varit långtråkigt och enahanda. Det har innehållit både det ena och det andra. Jag har upplevt hälsa och sjukdom, rikedom och fattigdom, gudlöshet och Guds närhet, gemenskap och ensamhet. Jag har arbetat med många olika saker, varit både löntagare och egenföretagare, bott på diverse ställen och levt ihop med olika män. Jag har insett att jag behöver variation. Då känner jag mig levande. För jag ger allt det jag har varje gång. Ingenting varar nämligen för evigt, så det gäller att passa på medan man kan, att ge vad man har att ge och ta emot vad som finns att ta emot. Att helt enkelt leva med en öppen hand och vilja det bästa för oss alla.

Jag tänker att jag inte vill vara annorlunda, att just det helhjärtade är utmärkande för mig. Jag har insett att det är fruktbärande att inte snåla med sig själv, vare sig det gäller arbete eller i nära relationer. När jag tittar tillbaka på mitt livsträd då ser jag att jag burit massor av frukt. Alla sorters frukt. God kärleksfull frukt. Att det mesta fallit till marken gör ingenting. Markens djur och himlens fåglar behöver också mat.

Det är underbart att vara fruktbar för Gud. Jag älskar det!

Kram,