Hur smakar sanningen?

Jag sover länge. Vaknar vid tio. Kliver upp och går på morgontoalett. Jag drar på mig en mycket gammal klänning av lakansväv för att täcka min nakna kropp och vandrar över vardagsrumsgolvet för att öppna balkongdörren. Augusti är här och det liksom känns i hela atmosfären. Luften kommer med en havsbris från Öresund när jag lägger dynor på mina stolar. Medan kaffet bryggs drar jag upp persiennerna i sovrummet och bäddar sängen. Jag tassar vidare, hämtar de tre böckerna ur skåpet och häller upp dagens första glas kaffe. Nu sitter jag här på balkongen med endast ett par klunkar kvar av kaffet och ytterligare två böcker jag läst några sidor ur. Bikinin på tvättställningen har ännu inte torkat från doppet jag tog i gårkväll. Jag tittar på mitt finger som jag skadade häromdagen. Såret får läka ihop ute i den fria luften nu, istället för under ett täckande bandage. Kanske är det så också för hela mig. Den sista glipan av det gamla såret får läka i den friska luften.

Jag drömde märkliga drömmar imorse. Det brukar bli så när jag sover länge. I den ena drömmen var en hel församlingsbyggnad under renovering. Det såg nästan ut som ett tomt skal och bestod av minst två våningar. Det var knappt att det gick att bedriva någon verksamhet alls. Men någon sorts teatralisk kort mässa firades iallafall och den var väldigt speciell. Fin. Efteråt kramade jag om den unga prästen och sedan var det som om vi inte ville släppa taget om varandra.

Vi gick ner för att undersöka källaren och han förklarade vad teknikerna som var där höll på med. När vi skulle gå upp igen för trappan stötte vi på en äldre församlingsmedlem och en gammal präst som var på väg ned. I trappan låg där saker i vägen, den äldre kvinnan hade bara trängt sig förbi dem. Den gamla prästen gick nedför trappan trängd intill husväggen. Vi möttes på de nedersta trappstegen. Jag blev irriterad på att de bara hade tänkt låta den stora öppna kartongen ligga kvar i trappan med delar av innehållet utspritt på trappstegen och källargolvet. Jag började samla ihop allt som fallit ur.

Jag ler åt liknelsen nu när jag återberättar den. Jag tror att den vill tala om för mig om den gamla Adam och Eva som skapar oreda och nu är på väg ned i källaren. Och den nya Adam och Eva som går ner i källaren för att se till att allt blir rätt från grunden och på vägen upp igen städar upp efter sina föregångare.

Mitt undermedvetna är en fiffig historieberättare. Det är detta som pågår i min själ just nu. Ett skifte. Den gamla människan som skapade oreda lämnar plats för den nya människan som vill skapar ordning och reda. Såret läker sakta ihop, inifrån och ut, nerifrån och upp.

I nästa dröm var jag precis på gränsen till vakenhet. Då målade jag en tavla. Penseln var täckt med en medelhavsgrön färg. Blått som förenat sig med grönt. Hav. Vatten. Liv. Vågor.

Ord jag smakar på från läsningen denna nya dag:

"Livets djupa andetag hänger inte på om jag är i takt med dem eller ej."

Ylva Eggehorn, Natt och dag - ord för årets alla dagar (2018), den 3 augusti

"Kännetecknande för lovprisning och tacksägelse är just att de öppnar människan. I lovsången sprängs det fängelse där du var instängd, du upphör att kretsa kring dig själv. Dina begränsade horisonter blir plötsligt bredare och förlorar sig i oändligheten."

Wilfrid Stinissen, Idag är Guds dag (2011), den 3 augusti

"Plötsligt slår det mig att det är skillnad mellan henne - mellan alla de andra faktisk - och mig. Jag stannar hos honom, drar inte iväg. Jag kan inte. Jag behöver varje sekund av närhet jag kan få."

Charlotte Frycklund, Maria från Magdala (2026), kapitel 18: Vatten igen

"Du ser den här kvinnan."

Jesus i Lukasevangeliet 7:44

Smaka på orden du med. Vad är sött? Vad är salt? Vad är surt? Finns där något som smakar beskt eller bittert? Vad har du aldrig känt smaken av förut?

Kram,