Jag har blivit med bil

Säg hej till Betty!

Igår kväll slog jag till. Jag hade bestämt mig redan när jag åkte till Hjärnarp med Jolle och Kinga att om bilen var ok skulle jag köpa den. Dagarna innan hade jag haft kvävningsliknande känslor och jag förstod att jag behövde en bil NU!

Det har varit lite av en resa att åter bli bilägare. Jag har inte haft bil på flera år. Den senaste var en blå liten krabat som en dag på väg till kyrkan bara lade av.

Nu blev det en röd liten Toyota Yaris från 2009. Jag drog upp henne i lite över 120 kilometer i timmen på motorvägen hem igår. Hon blir perfekt att pendla till jobbet i Furulund med. Naturligtvis är komforten inte som i dotterns sköna VW Passat som dessutom är automatare, men det är min bil och jag hade helt glömt bort den goa känsla det är att äga en egen bil. Den kom över mig på hemresan igår när jag satte på bilradion och lyssnade på "80-talet klockan åtta på Retro FM".

Det var inte så mycket trafik på vägen och jag var omgiven av vackra vyer när jag körde från Ängelholm till Malmö. Kvällssolen sken över de skånska fälten och jag fylldes av en djup känsla av frihet med en touch av semesterfeeling. Kvävningskänslorna hade släppt. Jag var fri. Fri att röra mig efter mina egna behov och min vilja och min tid. Jag kände hur tonårstjejen i mig slog sig ned i passagerarsätet. Hon njöt för fullt och sjöng med i det härliga åttiotalets sånger. Det här är den första bil jag köpt helt för egna pengar. Alla andra har jag köpt tillsammans med eller med hjälp av barnens pappa. Den lilla blå krabaten jag ägde sist köpte jag av hans föräldrar.

Tonårstjejen i mig kände sig stolt och stark. Fri. Självständig på ett gott sätt.

När barnen var små ägde jag en Toyota Picnic som hette Bettan. Jag älskade den bilen. Den var trofast och en riktig arbetshäst. Många loppisar kom hon välfylld hem ifrån.

När jag nu satt i den lilla röda nyckelpigan och såg på ratten log jag åt det välbekanta bilmärkets emblem. Långsamt sipprade den röda billacken in i mitt hjärta och Bettans lillasyster Betty parkerade sig därinne innanför min pärleport. Jag kände förälskelsens små vingslag. Min lilla Betty. Jag ska ta väl hand om dig min vän.

Att köpa en begagnad bil är lite som att dejta när man blir äldre. Man måste bestämma sig för vilka skavanker man är villig att kompromissa med. Jag har verkligen djupdykt den senaste veckan i detta. Hur många tidigare ägare kan jag tolerera? Hur många mil får den ha gått? Vad är priset jag är villig att betala? Vilka skönhetsfel står jag ut med? Samma frågor ställer jag mig när det gäller att träffa en man, även om jag formulerar dem lite annorlunda.

Jag har funnit att en bil kan ha haft många ägare men ändå vara välservad, liksom att de kan ha haft få ägare och körts vårdslöst. Så det går inte att vara alltför rigid, jag måste ha ett öppet sinne och lyssna också till min känsla.

Betty har haft samma ägare sedan 2018, en kvinna i min ålder. Innan dess var det en kvinna cirka tio år äldre än mig. De har båda servat bilen regelbundet och tagit väl hand om den även interiört. Dock är den rejält smutsig och måste städas både inuti och utanpå eftersom den har stått okörd en tid då den tidgare ägaren varit bortrest. Jag ska snart köra iväg för att tvätta och dammsuga min Betty, Sötnosens lilla nyckelpigabil. Den lär torka snabbt för det blåser rejält idag.

Idag ska jag glädjas åt min nya rörelsefrihet. Bara njuta av att vara bilägare igen.

Nästa steg är att hitta mig ett hem. Tyvärr gick lägenheten jag så gärna ville ha till någon annan sökande, men jag har hittat en likadan som jag sökt. Dock är min köplats 29 av 51.

Jag kan bara hålla utkik varje dag och söka de bostäder jag vill ha. Sedan måste jag helt enkelt förlita mig på att när det är dags då sker det. Gud vill inte att jag ska kvävas till döds. Han vill befria mig och omsluta mig i sin kärlek. Ibland kommer Guds kärlek i form av en röd liten bil för mig att glädjas åt och ta hand om. Ibland som ett vackert hem att vårda och vila i. Ibland som en människas varma famn att kan krypa in i för att smälta samman en stund. Allt har sin tid.

Kram,