Maria - en andlig mor och en förebild i tro

Idag är det Marie bebådelse, dagen då kyrkan firar att Maria tar emot ängeln Gabriels budskap om att Maria ska bli havande med Jesus, Guds son, genom den helige ande. Jag har tänkt på henne hela dagen, min fina mor Maria. Mer än en gång har jag fått frågan av kristna om jag är "smygkatolik". Även om de oftast ställt spörsmålet med ett leende på läpparna säger frågan nog ändå något om Svenska kyrkan och många protestanters ljumma relation till allas vår underbara Maria. Att älska och vörda Maria är inte avgudadyrkan. Det tar inte fokus från Jesus. Tvärtom. Det gör honom mer nyanserad.

Jag behöver en andlig mor och en förebild för min tro och tillit. I ärlighetens namn tror jag att alla kristna behöver det. Alla. Utan undantag. Det finns nämligen sådant som vi endast får syn på när vi umgås med Maria. Om oss själva och om Gud. Viktiga insikter att ha med sig för att kunna leva med en frisk tro, så den inte börjar halta och bli aningen perverterad.

Jag hade ett fint samtal med diakonen på mitt arbete idag. Nästa helg åker jag på tyst retreat och jag berättade varför jag tycker det är så viktigt att retirera från allt arbete ibland och inte vara tillgänglig för allt och alla, enbart för Gud. Jag bär ju på en erfarenhet som kanske inte så många andra har, att under flera år ha levt i reträtt, där jag hade dragit mig tillbaka för att överleva och återhämta mig.

Om en vecka, den 1 april, går det att se både en del av mina tavlor och mina illustrationer i Församlingshemmet i Furulund där jag arbetar deltid som husmor. Idag hängde vi upp affischen.

"Jag kan ganska enkelt ersättas i rollen som husmor", sade jag till diakonen under vårt samtal i köket. Sedan berättade jag att tavlorna och illustrationerna är något som kom ur de år då jag levde tillbakadragen, i en daglig retreat och öppenhet för Gud. Nu när jag arbetar som husmor skapar jag väldigt lite. Det går inte. För det tar tid att komma till den punkten i sig själv, till den djupare tystnaden där man inte är tillgänglig för människor utan bara för Gud. Vägen dit är längre än man tror. Det är inte en öppenhet man kan gå in och ut ur.

I det konstnärliga skapandet av mina karaktärer Sötnosen och Madame Ooh la la kan jag inte ersättas. Där är jag helt unik. Utvald av Gud. De lever i och genom mig. De är inte en produkt av hårt arbete eller en gedigen utbildning. De är frukten av Guds kärlek, att han fyller mig med nåd och gör mig havande med hans ande.

Hur många av Guds gåvor går vi egentligen miste om för att vi sällan tar oss tid att leva i retreat där Gud får all vår uppmärksamhet och människors ständiga behov får vänta? Hur ska något nytt kunna få liv om vi håller fast vid vårt gamla sätt att älska andra människor på? Hur öppna är vi för den utvaldhet som Gud har i åtanke för varje människa?

Risken att drabbas av andligt högmod är långt mycket mindre än risken att drabbas av självförakt. Att stå i sitt berättigade värde som människa är svårare än att krympa och ringakta sig själv. Att tro att Gud har en plan för varje människa kan vara en överväldigande tanke för många att omfamna. Maria kan hjälpa oss. Hon kan lära oss hur vi behåller fötterna på jorden och har kvar huvudet i himlen. För hon är alltigenom människa liksom oss. Det är inte Jesus, för han är också Gud, och det är ingen av oss.

Varför arbetar jag då som husmor om Gud utvalt mig till att ge liv åt olika illustrerade karaktärer? Jag vet inte. Fråga mig om några år så kan jag troligtvis berätta varför. Jag brukar kunna se Guds plan i backspegeln, ana anledningen till att han placerade mig i köket i Furulund.

För första gången ska jag nu ställa ut både mina tavlor och illustrationer. Så det är inte så att de är på väg att dö. Det är inte tänkt att de ska försvinna. Just nu lyfter jag fram sådant som jag skördat under tidigare år och förvarat i mina förråd. Det kommer en tid för nyskapande. Jag känner det i hela mitt väsen. Jag tecknar då och då, så de är vid liv.

Utställningen som pågår en månad, mellan 1-29 april, är på min arbetsplats. Så husmodern och konstnären får ett rum var. En i köket och en i församlingssalen. Det vågar jag påstå är en del av Guds plan. Jag tror jag är på väg att breda ut mina vingar, ta upp större plats, vara alltmer av den jag är med Gud. Utan fruktan.

Varmt välkommen att besöka utställningen!

Här är Lackalänga-Stävie församlings hemsida. Där hittar ni adress och dylikt: https://www.svenskakyrkan.se/Lackalanga

Kram,