Varje morgon ser likadan ut. En dusch, en kopp kaffe, läsning ur boken "Idag är Guds dag" av Wilfrid Stinissen och "Natt och dag" av Ylva Eggehorn. Sedan en tid tillbaka tittar jag också på "Ett år med Gud", Youtube-serien jag spelade in 2017.
Det är som att stiga ombord på ett tåg och slå mig ned i kupén med kvinnan jag var då för sju år sedan. Det är hon som lade ut rälsen när hon dag för dag flätade samman dagarna i almanackan med kyrkoårets rytm. Samtiden med Guds tid. Kronos med kairos. Alltså möter jag väverskan i mig själv.
Då när jag spelade in serien lyssnade jag djupt på Guds ord. Nu lyssnar jag till mig själv, den jag var då. Orden jag talar och tystnaden. Skratten och tårarna. Klarheten och frågorna. Det är som om jag får kött på benen. Jag blir till i mötet med mig själv och känner att jag kommer på rätt spår. Jag ser att det är något gott.
Kram,
Comments