Tomheten som bär oändligheten

Jag önskar mer av "intet" som rymmer allt.

Mer av den tomhet som bär med sig oändligheten.

Intet, som i den tomma canvasen att måla på.

Intet, som i de vita oskrivna bladen som vill fyllas av ord.

Intet, som i de rena arken i väntan på teckningar.

Intet, med sin tystnad, där kärlekens viskningar hörs.

Intet, med sin djupa närvaro, där min ensamhet skingras.

Intet, där mina rörelser upphör, och Andens tar vid.

Det intet, där jag inte är upptagen, så att Anden kan ta mig i anspråk.

Det intet, där jag inte är min nästas hjälpare, så att den stora Hjälparen får ta vid.

Det intet, där min stillhet möter Andens liv.

Det är min önskan för mitt liv.

Intet som rymmer allt.

Tomheten som bär oändligheten.

---

Jag vågar tro att min röst är saknad när den tystnar.

Jag vågar tro att mina ord skänker vila och tröst åt dem som andra söker vila och tröst hos.

Jag vågar tänka att Guds kärlek når framtill de som allra bäst behöver den.

Tack för att du är här,