Valet är gjort & vernissagen är över

Jag gled in i vallokalen som om jag hade en VIP-röst. Lång var kön till det andra distriktet som jag lyckligtvis inte tillhörde. Ibland måste livet få lov att innehålla också den enkla och smidiga vägen, inte enbart väntan, frustration och trängsel. Nu är valet gjort.

Nu är också vernissagen över, men min konstutställning fortsätter till den 7 oktober.

Vernissagen igår på The Room, Hyllie gick smidigt också den. Ja, det var faktiskt så att jag kände efteråt att detta var ett steg i en ny riktning, in i ett metaforiskt nytt rum.

Mottagandet var varmt och innerligt. Församlingen hade fixat en härlig fika. Det är sådant som får mig att känna mig välkommen och uppskattad.

Familj, vänner, personal och nya okända ansikten mötte mig och mitt arbete på ett fint sätt. Och jag, Marie, upplevde kanske för allra första gången att jag var helt och hållet mig själv, när både orden, teckningarna och tavlorna vävdes samman till en enhet. Jag var djupt tacksam efteråt. Och glad.

Besök gärna The Room för att se konstutställningen och läsa berättelserna som hör till. De har öppet tisdagar till lördagar från kl 12:00 till 16:30. Där kan du slå dig ned och fika en stund. Lokalen tillhör Hyllie församling, Svenska kyrkan, och ligger på adressen Hyllie Boulevard 11 C, Malmö - precis vid Emporia.

Om en liten stund blir jag hämtad. Håret är lockat och jag är klädd i min fina bruna kjol och en söt prickig blus. Det blir klackaskor idag när jag ska på kalas. Min äldsta dotter och hennes pojkvän har båda fyllt år och ska firas idag. Inte nog med det. Jag ska besöka deras hem för första gången. I slutet av denna månad lämnar min dotter sin bostad här alldeles i närheten av mig för att bosätta sig hos honom i Helsingborg.

Ännu ett nytt rum att kliva in i. Ett nytt större liv väntar både henne och oss, hennes ursprungsfamilj. Nya familjemedlemmar. Nya platser. Nya möten. Jag välkomnar det nya och okända, för jag känner hur det berikar mitt liv att kliva ut ur min bekvämlighet och den trygghet som ett mindre liv gett mig.

Det kommer en tid då mitt liv av naturliga skäl krymper och skalas ned. Jag har redan gått igenom en sådan process en gång och vet att det finns andra sorters gåvor i det lilla enkla livet än de gåvor som finns nedlagda i den större tillvaron. Men jag har levt i det lilla så länge nu och behöver kliva ut i lite större rum och sammanhang medan jag fortfarande har ork och möjlighet att göra det. Ibland har jag känt mig mycket äldre än jag är och nästan slutat leva, drömma och längta. Det blir lätt så när sorg, stora förluster och smärta tar över en människas liv.

När jag dansar får jag tag i min livskraft. När jag som igår hade en underbar vernissage upplever jag också hur jag föryngras i sinnet och kommer i fas med den ålder jag faktiskt är i. Jag känner att jag har mer att ge, mer att utforska, mer att uppleva och mycket mer att ta emot. Livet går ännu inte mot sitt slut för min del bara för att det gjort det eller gör det för andra som jag älskar. Jag vill leva livet fullt ut trots att döden aldrig är långt borta.

Kram,