Andlig klarsyn

Jag tror att jag omedvetet under en längre tid bett om att få slippa stå där i gränslandet där andlig urskiljning oftast sker i mitt liv. Jag tror att jag fyllt min mage med mat och sötsaker för att döva och lägga locket på för att så slippa känna och förnimma alltför mycket. När jag vaknade imorse hade jag ont i magen av pastan och smågodiset jag åt igår. Det påminde mig om att fysisk smärta gör det svårare för mig att slappna av på djupet och höra Anden i mig.

Jag har utforskat mina djupa känslor av ensamhet den senaste veckan för att utröna vad de egentligen härstammar ifrån. Jag har insett att det beror på två olika faktorer.

Den ena är att min kropp vill älska och bli älskad av en man. Jag vill och behöver bygga ett liv ihop där vi vandrar på samma väg och i samma riktning.

Den andre faktorn ligger på ett andlig och själsligt plan. Jag blev varse det när jag såg ett program där matematiska snillen möttes och samtalade. De talar ett språk som vi vanliga människor inte begriper. De har klivit in i ett universum av formler som inte alla förstår och har tillgång till men som existerar bortom vår synliga verklighet.

Jag saknar sällskap i mitt andliga universum. Jag saknar någon som talar själens språk. Jag känner mig ensam på djupet med vem jag är, hur jag ser på tillvaron och vad jag förstår om Gud och vad det är att vara människa. Jag saknar någon/några att dela denna andliga verklighet med.

Jag är ensam med Anden och ensam med min kropp, men båda är skapade för att delas.

Efter dagens mässa förstår jag hur viktigt det är för mig att bejaka båda dessa sidor av mig. De verkar för varandra. De förstärker varandra. Jag behöver dela min inre förståelse av vem Guds ande är med andra som talar samma språk för att så bli fri min djupa andliga ensamhet. Jag behöver dela min kropp med någon som jag älskar och älskas av för att så bli fri den fysiska ensamheten.

Andlig klarsyn var temat idag i kyrkan. Jag ber om det nu. Aldrig förut i mitt liv har jag känt ett så stort behov av just det. Andlig klarsyn ligger bortom den andliga urskiljningen jag ofrivilligt levt med sen jag var 3-4 år. Att endast kunna urskilja mellan andar är som att stå i gränslandet och se den pågående brutala striden mellan ont och gott, utan att kunna se vägen igenom denna människans eviga kamp. Andlig klarsyn är just det, att se vägen som leder till det godas seger över det onda, och en framtid för alla som är kärlek och liv.

"Sprid ditt ljus, inte ditt mörker", skriver Stinissen idag i min andaktsbok. Det finns mörker och mörker. Det mörker vi människor behöver dela med varandra är vår sorg, våra tvivel, känslor av ensamhet, oro, trötthet, skuld, skam, vemod, maktlöshet och vilsenhet, för att så ge ljuset en chans att lysa upp vårt mörker.

Det mörker vi inte ska sprida är hat, avund, förakt, egoism, narcissism, våld, bitterhet, skvaller, elakhet och allt annat som vi spyr ut för att vi inte orkar bära skiten själv och därför tar oss rätten att dränka andra i det.

Min kropp är ett Andens tempel. Jag behöver avstå pasta och smågodis för att inte åsamka mig själv magsmärtor. Det handlar inte om magen i sig och de extrakilon som nu omsluter den. Det är inte vad jag ser i spegeln som stör mig mest utan det jag inte kan se inuti mig för att magen invärtes är kletig och öm.

Jag behöver ha tillgång till min sårbarhet och det har jag inte just nu. Den andliga klarsynen finns inte uppe i mitt sinne utan i hela min kropp och min inre människa. Jag behöver tömma mig själv på allt det som hindrar mig från att se, höra och känna Anden i mig.

Jag förstår också att det inte räcker med att jag ber om andlig klarsyn, jag måste be om vishet och kärlek i stora mått för att kunna vandra den väg jag vill och behöver gå. Det går inte att förändra andra, jag måste själv vara den förändring jag vill se i vår värld.

Min stig är inte rak och bred. Jag vet inte vad som ligger framför mig och vad jag kommer att möta på den. Men den breda flodfåra som mainstream erbjuder ser jag leder till att vi förlorar fotfästet och sedan dras med i den stora massans åsikts- och beteendeström. Den leder till ett fördärv för oss alla. Vi säljer våra själar. Vi slutar tänka själv och känna efter.

Den krokiga lilla smala stig jag går på leder till tro och liv, och den saknar alla former av ära och berömmelse.

Det är upp till varje människa att välja väg. Det går inte att gå med en fot på den smala stigen och ha en fot i den framforsande floden. Jag, du, ja alla måste välja.

Kram,

Marie