Blad och balans

Jag gick en långsam promenad denna soliga eftermiddag. Vilade i naturens närvaro, samlade kvistar med olika sorters blad för min konstkurs, förde en dialog med flickan inom mig och uttalade en önskan till Jesus.

Jag fick ett mycket oväntat samtal tidigare idag. Det blev ett långt och viktigt sådant. Det följdes av ännu ett långt samtal, lika viktigt det. Livet, det är inte okomplicerat. Tvärtom, det är utmanande. Ibland mer än vanligt.

Under promenaden hade jag tid att åter komma mig själv nära. Jag insåg att det är just det som är svårt för mig. Balansen mellan att finnas till för andra och att finnas till för mig själv. Och livet upplyser mig om att jag behöver justera gränserna jag har i nuläget. Att det är tid för förändring både inåt och utåt.

Jag kan se att allt det som nu sker både i mig och i min omgivning är menat att utmynna i något gott, något bättre, ett friskare liv för alla som är involverade. Livet vill oss väl även om det är kämpigt. Gud är med oss i detta. Det som sker är Guds vilja. Men det är inte smärtfritt. De verkliga förändringarna är sällan de, trots att de för det mesta sker med små hanterbara steg.

En viktig ingrediens i det nya jag går mot var den önskan jag uttalade till Jesus under min promenad. "Jag vill att du finns till för mig utan att jag behöver finnas till för dig."

Kanske låter den önskan okristlig. Men jag tror Gud längtat efter att få höra mig säga den.

Det är ett barns önskan. Ett barns behov av att ha en vuxen som ensidigt finns till för barnet. Inte tvärtom, att barnet finns till för den vuxna. Inte heller en ömsesidig relation där båda parter finns till för varandra.

Det är en omvändelse. En radikal sådan med tanke på den person jag formats till. Jag vill att Gud finns till för mig utan några som helst krav på att jag ska finnas till för Gud eller göra något som behagar Gud. En kravlös kärlek från Guds sida önskar jag mig. Jag tror Gud har väntat länge på att få ha en sådan relation till mig. En ensidig. Gud älskande mig. Inget annat. Det är jag som slagits för att den ska vara ömsesidig, att få återgälda kärleken, vittna om den, arbeta för den. För jag känner inte till något annat än den kärlek som förväntar sig något i gengäld.

Det är enkla första försök att måla blad. Jag lägger märke till att blad ofta sitter i par på kvistar. Balanserat. Och kanske är det mitt första steg på den vägen, att lugnt och stilla skapa balans mellan bladen på de vita arken. Att lära mig använda penseln på olika sätt för att få olika former. Det är meditativt. Stillsamt. Kravlöst. Lite som att måla Gud.

Fy bubblan så trött jag är. Livet tar på krafterna just nu.

Kram,