Hjärtats vildmark

Det sista jag minns innan jag somnade igår kväll var den inre dialog jag hade med barnet i mig. Flickan jag just nu tecknar och kommer att fortsätta göra varje dag under ett helt år.

Jag berättade om mina möten med Gud för henne. Fadern, änglarna, Jesus. Då frågade hon var Anden var i dessa möten. Jag förklarade att jag var väldigt trött, att hjärnan var lite tung av yrseln. Men jag ansträngde mig ändå för att gå tillbaka och se var Anden var och jag hörde mig själv säga till flickan samma sak om och om igen när jag mindes de olika händelserna.

Anden var den djupa kärlek jag kände för Gud som en Far. Anden var den djupa kärlek jag kände för änglarna Gabriel och Mikael. Anden var den djupa kärlek jag kände för Jesus. Anden var kärleken. Anden är kärleken.

Var är Anden nu? frågade hon. Jag kände efter och svarade sedan: I min kärlek till dig.

Sedan minns jag inget mer. Jag måste ha somnat.

Jag har sovit djupt inatt, liksom igår. Som om någon knockat mig. Inte ens varit uppe för ett besök i badrummet. Och jag har drömt konstiga drömmar under morgontimmarna. Så märkliga att jag behåller dem för mig själv.

Stora ting sker med mig på djupet. Bortom också mitt eget synfält. Anden jobbar både dag och natt i mitt hjärtas vildmark. Jag svarar med att göra udda saker när jag vaknar. Som att plötsligt sortera penslar och ställa mig frågan vilka som är bra för vilken färg. Bättre sent än aldrig.

Jag smakar sedan igår på ett Jesusord: Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta." (Joh 6:35)

När flickan hör dem svarar hon: "Jag är jord". Sedan sätter hon spaden i jorden och fortsätter att hjälpa Anden med att bearbeta hjärtats vildmark.

Jag är inte rädd för att gräva i mig själv när det är det som behöver göras. Det enda jag kan hitta är ju det som redan finns i mig, det som tillhör mig, det som är jag.

När jag gräver kan jag sortera ut vad jag inte längre vill bära på och vad jag vill ha kvar. Det minskar på bördorna. Det gör rum för nya upplevelser.

Vad skulle hända i ditt liv om du åtog dig att vara närvarande med barnet som finns inom dig och gav det barnet en möjlighet att uttrycka sig utan att du censurerade det?

Kram,