Skapande är läkande

Jag är hemma från mitt arbete i församlingen. Jag mår inget vidare. Då är skapandet till vila och läkedom för mig. Tänk att det är så med kreativitet, att det är helande för oss som skriver, tecknar, målar, komponerar musik eller på andra sätt uttrycker oss.

Fem böcker har jag lagt undan till henne, flickan på bilden. En ny låda med vattenfärger har hon också fått. Tillsammans med ett löfte från mig om att teckna henne varje dag i ett helt år. En idé jag fick från konstnären Louise Fletcher i denna video.

Hela dagen idag har jag suttit med henne. Tecknat och färglagt. Helt utan krav på mig själv. Det är vilan i att prova en ny teknik, som vattenfärger är för mig. Lättsamt. Lekfullt. Bara för mig.

Det blir små collage. Här får en utriven boksida och en stämpel skapa en historia runt henne. Först nu i efterhand tänker jag att det är Anden som kanske uttalar orden.

Att skapa är en sorts motståndsrörelse i en värld där allt ska vara perfekt och säljbart. Att skapa är en handling som bygger tillit till en själv, ens förmåga att göra val (av färg, av material, av motiv) och att följa den inre rörelsen, intuitionen, utan att riktigt veta vart man ska. Det är en träning i att veta när man ska sluta, och ett sätt att prova sig fram för att se vilka olika resultat det ger. Det är ett möte med en själv, med ens innersta och i mitt fall med Gud.

Det passar mig märker jag, att jobba med mixed media, att blanda olika tekniker. Jag började denna resa idag. Det finns massor att utforska. Jag har kritor, kol, akrylfärger och en massa annat jag under detta år kommer att leka med.

Jag vet vad flickan på bilden behöver. Hon behöver prioriteras. Det kan jag göra med en sådan enkel sak som att teckna henne varje dag i ett helt år. Det kommer att göra något med mig. Det vet jag redan nu. Utmaningen kommer att bära frukt. Läkedom åt något djupare i mig. Ett sår från barndomen. Det sår som ofta försvagar min kropp och gör mig sjuk.

Jag har längtat länge efter att skriva en andaktsbok för årets alla dagar. Nu förstår jag att den längtan kom från henne, flickan på bilden. Det var hennes längtan efter mig, min uppmärksamhet, min närvaro, min kärlek. Så fort jag gav henne mitt löfte om ett år ihop och jag satte mig ned för att teckna och färglägga henne, upphörde längtan efter att skriva en andaktsbok. Att jag kommer att dela en del av denna resa innebär inte att den är för någon annan än för oss, henne och mig.

Kram,