Denna morgon lyssnar jag till och mediterar över vad Jesus säger om att älska mina fiender. Det är en aktuell text med tanke på hur världen ser ut just nu. Själv står jag på randen att lämna Facebook bakom mig eftersom jag ser hur alltfler människor där är med och sprider hat och fördömande. Stämningen blir mer och mer uppiskad. "Vanliga" människor utvecklar åsikter som drar åt extremism och fanatism. Det samvete och den sunda skam som ser till att vi människor censurerar vad vi säger, skriver och agerar tycks vittra sönder framför mina ögon. Tonfallet är hätskt. Jag ser inte hur det förhållningssättet ska bidra till frid, fred och försoning.
Jag blir ledsen när jag lyssnar till Jesu ord denna morgon. Inte för att jag tänker att de är fel, men för att jag inser hur rätt han har och hur omöjligt det tycks för mig att leva upp till den sortens kärlek han förkunnar. Jag vet inte hur man älskar såsom han. Jag vet inte hur man gör det i praktiken. Men jag kan se att det finns gott om träningstillfällen i min vardag både på nära håll och på avstånd, både i privata angelägenheter och i världsliga. Detta är vad Jesus säger:
"Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er. Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra. Tar någon ifrån dig manteln, så hindra honom inte från att ta skjortan också. Ge åt alla som ber dig, och tar någon det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem. Skall ni ha tack för att ni älskar dem som älskar er? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. Skall ni ha tack för att ni gör gott mot dem som gör gott mot er? Också syndare handlar så. Och skall ni ha tack för att ni lånar åt dem som ni tror kan betala tillbaka? Också syndare lånar åt syndare för att få samma belopp tillbaka. Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då skall er lön bli stor, och ni skall bli den Högstes söner, ty han är själv god mot de otacksamma och onda. Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig.
Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er." (Lukasevangeliet 6:27-38)
Om jag förstår situationen rätt är det både de tolv närmsta lärjungarna, en mängd andra lärjungar och en stor hop av nyfikna människor som lyssnar till honom. Jag tänker att de tre grupperingarna symboliserar hur nära Jesus en människa väljer att leva. Går jag med honom överallt, som de tolv? Följer jag honom på avstånd som kristen? Kommer jag och lyssnar då och då när han är i mina trakter? Jag vet vilken grupp jag tillhör. Vilken tillhör du?
"Till er som vill lyssna säger jag ..." Jag tror nyckeln som låser upp dörren in till den kärlek Jesus talar om (och själv efterlever) finns i vår vilja och villighet att lyssna. Jag vill lyssna till denna uppmaning att älska såsom Gud älskar. Jag är villig att ta emot hans ord fastän jag inte helt vet hur det ska gå till att älska såsom han ber mig att göra. Vill du lyssna? Är du villig att göra som han säger?
Det är inte enkelt att vara nära Jesus. Han kräver inte att man ska se ut på ett speciellt sätt eller ha en speciell bakgrund. Det är okej att man är full av brister. Men hans vilja för varje människa är krävande. Han vill att vi ska ta emot Guds kärlek, hela Guds kärlek och sedan ska vi älska med den kärleken såsom Jesus visar att man älskar människor. Jag tror att när han säger "till er som vill lyssna" då vet han att det finns både ock i hopen av människor han har runt omkring sig. De som vill lyssna till allt han säger och de som bara vill lyssna till det som passar deras egen agenda. Lyssnar du till allt som Jesus säger eller bara det som du själv vill höra?
"Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er." Jesus säger inte att det inte finns några fiender. De finns. Men vem är fienden?
Paulus skriver i Efesierbrevet: "Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna." Men var finns dessa himlarymder?
Jag tror himlarymderna finns inom människan själv. Jag tror att både stora och små krig just nu utkämpas i varje människa. Jag tror att det finns en del personer i vår värld där det pågår ett inre världskrig och där Guds himmelska arméer både natt och dag slåss mot väldiga mörka krafter, också mot ren galenskap och mot sinnessjukdom. Och jag har inset att alla andemakter vill ta kropp, för utan en kropp är de maktlösa.
I Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, skriver aposteln Johannes i näst sista kapitlet om sin uppenbarelse av "en ny himmel och en ny jord".
Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: »Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.« Och han som satt på tronen sade: »Se, jag gör allting nytt.« (Upp 21:1-5)
Jag tror den nya jorden och den nya himlen som aposteln Johannes talar om finns inom varje människa. Början till slutet för det onda finns i människan. I mig. I dig. I oss alla. Himlarymderna där striden utkämpat sig har blivit en himmel. När det sker bildas en ny jord.
Jag ser på Uppenbarelseboken som en handbok, en manual, en beskrivning av den inre strid som utkämpas inom mig och därför också tar kropp och blir synlig i världen.
Jag har stått öga mot öga med mitt eget inre mörker i många av dess otrevliga skepnader. Jag har gjort mitt yttersta för att svälta en del av dem till döds, kväva andra till tystnad och tämja de mest destruktiva sidorna så att de inte far fram i världen och skövlar både människors, djurs och växters liv. Jag har också fått syn på att i de mest pressade situationer då träder mina primitiva instinkter fram för att jag ska överleva till vilket pris som helst. Men ... faktum är att jag i de stunderna också tydligast har haft Gud vid min sida för Gud förstår att när livet är i fara då agerar vi utifrån det och sällan är det varken kärleksfullt eller rationellt.
Jag vill därför tänka att i den tid vi lever nu, med en rädsla som breder ut sig lavinartat och som därmed för människan tillbaka till hennes mest primitiva tillstånd där hon endast tänker på sin egen personliga överlevnad och blir mer som ett djur än en människa. Att denna svåra tid också är den tid då Gud sänder ut alla sina himmelska sändebud för att hjälpa människan så hon inte förlorar sig själv och sin mänsklighet. Jag tänker att ärkeängeln Mikael och hela hans här av änglar just nu inte har en lugn stund. Aldrig har så många politiska ledare varit omgivna av så många änglar som nu för att minimera skadorna av den strid som pågår inom dem.
I Johannes uppenbarelse finns några viktiga ord från Jesus för oss alla att lyssna till och luta oss mot. »Se, jag gör allting nytt.« Det är alltså inte människan i sig själv som gör den nya himlen och den nya jorden möjlig. Det är Jesus som gör allt nytt!
Det finns strider inom varje människa som inte människan själv kan utkämpa för då skulle vi slåss mot vår egen primitiva natur, den som kan ta någon annans liv för att själv överleva. Vi kan inte slåss mot vår överlevnadsinstinkt, den striden kan bara Gud utkämpa för oss.
När vårt liv inte längre är viktigare och mer värt än någon annans. När vi är villiga att dö för det goda och att helt och fullt förkroppsliga Gud. När vi når dit, då bildas den första lilla landbiten som i slutänden ska utgöra en helt ny jord.
Istället för att förbanna galenskapen jag ser och hör, ska jag försöka så ofta jag förmår att uttala en välsignelse över de människor som bär på så mycket stridigheter inom sig. Istället för att hata någon enda, vill jag hellre be Jesus att älska dem jag inte förmår älska. Och de som behandlar mig illa ska jag försöka be för, och klarar jag det inte får jag vila i att både Jesus och Maria ber oavbrutet för hela mänskligheten. När uppgiften att älska någon blir mig övermäktig ska jag be Jesus älska såväl vännerna som fienderna lite extra för jag vet att det inte är för mycket begärt av honom.
Må himlarymderna bli till en himmel inom mig så jag vet när och hur jag ska agera såsom Jesus försöker att lära mig. Jag känner i djupet av mig själv att en sådan kärlek kommer med frid. Inte den imaginära frid som uppstår när jag blundar för, förnekar eller tittar bort från allt det hemska som sker i och utanför mig, utan den frid som inga oroligheter rår på. Guds frid. Den frid som är en skänk från ovan, en gåva från Fadern genom Jesu liv, död och återuppståndelse.
"Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet." (Joh 14:27)
Kram,
Comments