Det förtroendefulla lyssnandet

"Jag önskade mig inte en karriär. Jag önskade mig ett liv." När jag hörde de orden uttalas av en gäst i podden Sökarna med programledaren Erik Schüldt slog de an något djupt i mig. Nu när jag tänker tillbaka på dem försöker jag minnas vem det var som sade dem. Det kan ha varit Erik Varden, en norsk katolsk biskop och munk, men jag är inte helt säker. Oavsett så är det mycket fina samtal att lyssna till. Programledaren lämnar utrymme för tystnad, eftertanke och reflektion. Här får du en länk till avsnittet jag nämner ovan: https://poddtoppen.se/podcast/1651610469/sokarna/erik-varden

Jag saknar de intressanta samtalen, att vara programledare för min podd och min Youtube. Mellan 1997 och 2008 arbetade jag som lokalreporter och intervjuade under de åren många människor av diverse anledningar. Jag sändes ut för att göra de personliga artiklarna och reportagen som byggde på nära förtroendeingivande samtal där människor öppnade sig för mig. De publicerades i tre lokala tidningar.

Med början under 2008 ledde jag sedan meditationsgrupper och andra former av cirklar där jag lyssnade till samtal som fördjupades i takt med att deltagarnas tillit till mig och gruppen blev större.

2012 startade jag min första podd på plattformen BlogTalkRadio (den lades ner i januari 2025). Där hade jag flera olika programserier igång samtidigt under en lång period. Alla byggde på samtal. The Soul Mate Story med Anders, Paths to Peace med Sean från Canada, Soul Sisters med Charlotte och Jeanette, och såklart alla författarintervjuer med kvinnorna i mina bokprojekt Heal My Voice Sweden.

Jag älskade formen, att samtala live om sådant vi fann värdefullt och intressant, utan att jag behövde redigera och skriva ner alltihop i efterhand. Det var befriande att få lita på att det som ville bli berättat fick ta sin plats utan att censureras.

Jag kände mig lika bekväm och trygg i min roll som programledare som jag gjorde när jag ledde meditationsgrupper. Och jag tror att det var den tryggheten som fick människor att ställa upp och bli intervjuade även om nästan alla i början fann det läskigt och utlämnande.

Det var Andrea Hylen i USA som introducerade mig för podd och för Youtube. Allt började med att jag var gäst i hennes podcast under mitt deltagande i bokprojektet Empowered Voices (2011-2012) där jag var en av medförfattarna. Och Andrea var också tidig med att använda Youtube. 2008 publicerade hon sitt första videoklipp.

Steget till att starta min egen Youtube var inte långt efter ett par år med min poddkanal. Den 20 december 2014 laddade jag upp min första video. 591 videor ligger numera uppe på min Youtubekanal, men då har jag sorterat bort en hel del under årens lopp. På min kanal hittar du en blandning av samtal och videor där jag reflekterar kring Bibelns texter eller läser högt från min blogg. Där finns samtal med Carina om hennes cancer och vår vänskap. Samtal med min äldsta dotter Angelina om kristen tro. Samtal med präsen Berth om Jesus och evangeliet. Och även samtal med Andrea Hylen utifrån rubriken Unfolding the Gift from God, där jag är gäst på hennes podd Carving A New Path.

Länk till min Youtube: https://www.youtube.com/@MarieEkLipanovska

När jag nu sitter här på uteplatsen och lyssnar till trädens sus tänker jag att det känns som om jag inte nyttjar det förtroendekapital och den erfarenhet jag byggt upp under nästan 30 år av samtal med människor.

Jag kände av en närvaro så starkt imorse när jag åt frukost i trädgårdssoffan. Den i mig som lyssnar och sedan berättar. Två sidor av samma mynt.

– Är du alltid vaken? frågade jag.

– Ja, svarade den kort.

– Lyssnar du alltid?

– Ja, sade den igen.

– Sover du aldrig?

– Nej.

– Inte ens på natten?

– Nej.

– Men vad gör du nattetid när kroppen vilar?

– Jag lyssnar till kroppen, till själen, till hjärtat, till allt du hört under dagen men kanske inte förstått att du lyssnat till. Det sorterar jag.

– Blir du inte trött?

– Jo, mycket.

– Men när vilar du?

– När du låter mig lyssna till rasslande träd, porlande bäckar, regn som faller mot ett fönsterbleck, hav som kluckar mot sten och strand, fågelkvitter, ljuv musik, människors skratt, en jollrande bebis, en intressant historia, en spännande berättelse, Guds röst i din nästa, behaglig tystnad och vackra ord som får dig att le, smälta och känna dig levande.

Det finns någon i mig som aldrig sover, som ständigt är vaken och som vakar över mig. Den närvaron både lyssnar med en stor öppenhet, sorterar och sätter ord på det som strömmar in genom mina kroppsliga sinnen. Att förstå detta om mig själv, att denne Någon aldrig sover, får mig att tänka till och tänka om. Hur ska jag leva med denne Någon så att den får vila och inte bara arbeta dygnet runt? Framtiden få utvisa detta. Liksom vad jag ska göra av min erfarenhet och mitt förtroendekapital.

Jag har min senaste poddkanal kvar. Plattformen heter Spreaker. En liten del av de programserier som spelats in ligger fortfarande kvar, även sedan jag avslutade min prenumeration.

PS! Jag älskar dig, så heter kanalen. Ett gulligt namn. Och den har några år på nacken nu.

https://www.spreaker.com/user/ps-jag-alskar-dig--10069651

Kanalen finns även länkad till andra plattformar som ex. Poddtoppen: https://poddtoppen.se/skapare/ps-jag-alskar-dig

"Jag önskade mig inte en karriär. Jag önskade mig ett liv." Så är det också för mig. Jag har aldrig önskat mig en karriär, men alltid önskat mig ett liv. Jag blir till i mötet med Gud och med människor. I rätt sällskap blir jag mig själv. Då kommer jag till min rätt. I de stunderna bygger jag vidare på mitt förtroendekapital och min erfarenhet av att lyssna till de djupare skikten av en människa. Då kan jag också dela med mig av allt det som ryms inom mig, där så mycket har sitt ursprung i Gud.

Det förtroendefulla lyssnandet är inte bara till för andra utan också för mig själv, såsom exemplet ovan visar. Det tror jag är ett av de viktigaste steg en människa kan ta, att visa sig själv samma hänsyn och intresse som hon har för andra människor och Gud.

Kram,