Jag ska göra ett försök att blogga framöver om det inre barnet, att ge både mina ord och Sötnosens illustrationer en möjlighet att tillsammans berätta om något mycket väsentligt och helande som jag tror kan vara till alla människor till hjälp. Alla har nämligen ett inre barn inom sig. Utan undantag. Men alla har inte kontakt med sitt inre barn. Jag vill uppmuntra till det. Skälen till varför jag vill det kommer att bli uppenbart allteftersom blogginläggen läggs på hög härinne.
Det finns så otroligt mycket att berätta om det inre barnet. Därför ska jag göra det i små smakbitar som går att tugga och svälja utan att ni sätter dem i halsen och kvävs. Och kommer jag på några bra frågor längs med vägen så gör jag det. Som till exempel:
Har du mött ditt inre barn?
Hur väl känner du det barnet?
Det inre barnet finns inom oss, precis som Sötnosen visar med sin illustration. Barnet gömmer sig innanför muren. När hon tittar fram gör hon det bakom förhänget, som representerar vår sårbarhet. Barnet är osynligt för ögat, men fullt verklig. Känner barnet sig tryggt kan hon ge sig tillkänna.
Jag har en djup och kärleksfull relation till mitt inre barn idag, det gör att jag ibland kan se det inre barnet i min nästa. Pojken på bilden finns i verkligheten. Han förekommer en hel del i Sötnosens värld. Jag knackade på pojkens dörr i flera år innan han öppnade för mig. Det finns ett skäl till att det inre barnet inte alltid vill ge sig till känna. Framöver kommer jag att berätta om det.
Om du inte har kontakt med barnet i dig eller inte ens visste att barnet fanns, så är det inget konstigt. Jag anar att det är vanligt förekommande. Det härliga med Sötnosen är att hon genom sina bilder tycks ha en förmåga som går bortom mina ord och min erfarenhet av att arbeta med vuxnas inre barn. Hon verkar kunna gå rakt in i hjärtat och säga "Hej på dig!" till andras inre barn. Hur det fungerar vet inte jag. En del saker i livet är bara mystiska och jag låter dem vara det.
Och andra sidan kan det handla om att Sötnosen alltid kommer tillsammans med Anden och att det är Anden som kan gå genom de stängda dörrar, fördragna gardiner och tjocka murar som vi vuxna ofta omger oss med. För att känna oss trygga.
Jag har skapat en kategori här på bloggen som heter "Det inre barnet" så att du lätt kan hitta de inlägg som rör detta ämne. Någon kronologisk ordning blir det inte. Inläggen kan läsas huller om buller.
Kommentera gärna på mina inlägg. Det är roligare att skriva om någon läser och tycker att texterna är givande på något sätt. Jag skulle såklart kunna sitta på min kammare och skriva i min ensamhet för att sedan ge ut alltsammans som en bok, men jag finner det mer lustfyllt att göra på detta sätt. Era kommentarer kan berika, inspirera och få mig att se sådant jag tar för givet efter alla år men som ni undrar över och önskar veta mer om. Så ställ gärna frågor om ni har sådana. Och vill ni inte fråga eller kommentera offentligt så skicka mig ett mejl på marie.eklipanovska@gmail.com
Kram,
Commentaires