Färden framåt

Jag noterar hos mig själv ett mått av rastlöshet. Det är glädjande. Efter en veckas ledighet och ensamhet i hemmet tittar sidor jag fått trycka undan sakta fram igen. Jag hör inom mig nyfikna tankar på framtiden utifrån drömmar och längtan. Jag sträcker ut min hand till familj och vänner med frågan: "Vill du ses och hitta på något kul?" Jag känner en rastlöshet som springer ur en källa av livslust och en önskan om att utvecklas både som människa och i mitt arbete. Tänk att miljö och omgivning spelar så stor roll för hur jag mår och faktiskt för hur jag ska ge uttryck för hela min person.

Jag tog med mellersta dottern till Malmö Sommarscen och njöt av härlig musik, skönt sommarväder och ensamtid med henne igår. En lång utfärd till Österlen blev det idag med min själasyster. Gott sällskap, god mat och underskön natur bjöds jag på. Med dem båda finns en framtid. De har en naturlig plats i mitt liv.

Jag har tänkt en hel del på hur viktigt det är för mig att leva både i nuet där jag är närvarande i stunden och mötet, som det är att kunna blicka in en framtid som rymmer mina drömmar och min längtan. Med en mamma som är 94 år och en bästa vän som är dödligt sjuk har detta blivit tydligt för mig. Ihop med dem finns endast nuet. Bara här och nu kan vi möta varandra. I stunden när vi är tillsammans. Hur länge någon av dem lever vet bara Gud, men att planera för en framtid ihop går inte. Det känns märkligt och sorgligt, det är något jag aldrig upplevt förut, och jag ser att jag inte ryms enbart i nuet. Jag är också allt det jag ännu inte har levt. Jag är även allt det jag ännu inte har skrivit, tecknat, målat, skapat och gett av mig själv. Jag är så oändligt mycket mer än det som ryms i ett ögonblick ihop med en person. Det är något jag nog inte riktigt förstått tidigare om mig själv. Jag är allt det jag har varit, allt det jag är och allt det som ligger framför mig som ännu inte trätt fram och tagit form.

Jag är en människa som aldrig riktigt kan sätta mig ned och vara nöjd. Jag vill alltid lite mer. Det betyder inte att jag inte är tacksam för allt jag har i livet. Bara att jag är en rastlös själ som hela tiden vill och behöver nyskapas, utvecklas, inspireras, skapa, växa och upptäcka mer av vem jag är.

Kanske är jag där just nu. I en båt med hissade segel. Ute på ett öppet sommarhav. Jag hoppas det är Andens vind som driver mig framåt, mot nya spännande mål.

Kram,