Jag stöter på en gammal lagkamrat från min fotbollstid efter att ha varit hos en vän och fikat. I bilen tänker jag att det är ett gott tecken. Det yttre tycks alltid bära ledtrådar till vad som sker i det inre. Ibland kan det kännas som en stark dissonans, det klingar falsk, det yttre tycks stå i total kontrast till det inre. Men lika ofta kan det vara precis tvärtom. Att det är synkroniserat, samstämmigt och i harmoni med varandra. En bekräftelse på att det inre äntligen nått till ytan och möts upp där.
Jag hade något i tonåren, i mellanstadieåldern när jag spelade fotboll i Västra Klagstorp. Jag hade gott självförtroende och en bra självkänsla. Bilden jag hade av mig själv var en vänligt sinnad bild. Jag tyckte om mig själv. Alltihop såklart satt i relation till min ålder.
På väg till bokhandeln för att införskaffa pastellkritor att använda när jag målar tavlor, kom jag att inse att mitt självförtroende återvänt och min självkänsla likaså. Men inte sådant det var i tonåren, utan utifrån den mogna kvinna jag är idag och efter allt svårt jag genomlidit.
Underbart är det därför att kunna berätta om den goda nyheten att min konstutställning hänger kvar i Strandkyrkan ända fram till sommarens slut. Det beskedet kom igår kväll och boostar såklart det förnyade självförtroendet. Det är som att få en high five till det nya vägval jag gjort. Tack Gud! Tack Pierre (den arbetsledande prästen i min församling som förlängde utställningen). Jag är väldigt glad och tacksam för detta.
Konsten har länge haft ett eget rum i mitt liv, men jag har vobblat med jämna mellanrum. Duger jag? Är det vägen framåt? Är det vad Gud vill?
Men det handlar inte om min duglighet. Jag tycker om att måla. Jag vill måla. Jag älskar inredning. Jag älskar allt som bringar skönhet till ett hem. Ur intet har jag lärt mig att måla. Det är en gåva Gud gav mig när jag var sjuk. Jag mår bra av att skapa. Jag kan skapa oavsett om jag är frisk eller sjuk, rik eller fattig, ung eller gammal, var jag är befinner mig i mig själv och i världen, med eller utan ett eget hem.
Den gåvan packar jag nu upp. Jag utforskar den. Tar emot den allt djupare och kan därför också låta den få en plats utanför mig. Ett alldeles eget hörn i Birgittasalen i Strandkyrkan berättar för mig att min nådegåva ryms också i kyrkan. Att jag sålde en av mina nya målningar förra veckan berättar att min konst också har en plats i världen, i andra människors hem. Nådegåvan är mottagen inte bara av mig själv. Jag får och ska dela med mig av den.
Pastellkritor och kolpennor, en ny grön nyans, fyra tomma uppspända canvasdukar, varav två i en storlek jag inte målat förut, samt en hög med upphängningar för olika storlek på tavlorna - allt det har jag inhandlat. Samt allt det jag behöver för att kunna packa tavlorna och skicka dem inom Sveriges gränser på ett säkert sätt som minimerar risken att en målning skadas. Likaså söker jag efter var det går att hitta ramar till mina tavlor. Mest som en service till de som köper min konst. Jag vill kunna hjälpa dem också med sådant, så de slipper sitta och leta på nätet själv. Jag skapar alltså de bästa förutsättningar jag kan för en enkel och självklar försäljning av mina tavlor, där kunden också får god service, vilket är något jag ofta saknar numera när jag själv handlar. Man vill sälja allt möjligt till mig, men någon personlig service kan jag inte räkna med.
Jag önskar nöjda kunder som återkommer och talar väl om mig. De människorna är de bästa och finaste reklampelare jag kan ha. Miljoner gånger bättre än sociala medier, all dyr marknadsföring och direktreklam.
Idag ska jag bara lägga till en liten detalj på en tavla och signera den. Sedan ska den ersätta tavlan som är såld och förnya utställningen lite. Så kommer jag att göra hela våren och sommaren. Byta ut tavlor som säljs och så ge kontinuerligt liv åt utställningen genom att visa upp fler av mina målningar.
Därför byter jag också namn på utställningen. Kollektionen som hänger där nu heter "Kärt barn har många namn", men framöver kommer tavlor ur andra kollektioner också att hänga i Strandkyrkan. Så jag har valt att döpa om utställningen till "Min Gud, en konstnärs kärlek". För mitt skapande är just en kärlekshistoria. En sann sådan. En vacker sådan. En som bär frukt i form av tavlor, Sötnosen och alla ord på denna blogg.
Välkommen att titta in i Strandkyrkan under deras öppettider för att se ett urval av min kärleksdränkta konst. Det kan hända att det pågår en aktivitet i Birgittasalen så har du inte bara vägarna förbi är det klokt att slå en signal först.
Besöksadress:
Bunkeflo Strandkyrka, Klagshamnsvägen 44, 218 37 Bunkeflostrand.
Numret är 040-27 94 10 Telefon- och besökstid måndag–torsdag kl. 9–16, fredag kl. 9–12.
Passa gärna på att besöka någon av veckans mässor och se på mina tavlor i samband med det.
Morgonmässa med frukost:
Tisdagar 8.30
Stilla mässa:
Torsdagar 19.00
Högmässa:
Söndagar 10.00
Strandkyrkans hemsida: https://www.svenskakyrkan.se/malmo/bunkeflostrandkyrka
Deras FB: facebook.com/strandkyrkan.bunkeflo
Kram,
Marie
Til lykke med salget. Så flot Marie🙏❤️