"Älskade dotter". Jag har aldrig tänkt på det förut, att Gud kallar mig för sin älskade dotter redan i vår allra första gemensamma bok, för Guds skull.
Året är 2009. Jag har drivit eget företag under ett halvår när jag har en gudomlig uppenbarelse som drabbar mig så djupt att mitt liv tar en helt ny vändning. Uppenbarelsen kommer under en coachsession som ska handla om mitt företagande. Jag deltar i en utbildning för kvinnliga entreprenörer. I över 45 minuter sitter jag som fastfrusen i tid och rum och bevittnar en utsaga som rör framtiden. I ett slag blir Guds business också mina business och med det förändras hela grunden för mitt liv och mitt företagande. Lönsamhet handlar inte längre om kronor, utan om människoliv och livet i hela Skapelsen.
Jag fick för 15 år denna föraning och förvarning. En tid jag ser att vi nu lever i där det råder en djup politisk oro och maktmissbruk sker på mycket hög nivå. Samtidigt har vi en galopperande klimatkris med massdöd för flertalet arter och människor som tvingas på flykt som ett resultat.
Jag minns att en av de saker som satte djupa spår i mig från den uppenbarelsen var att jag såg hur familjer splittrades när barn vände sig mot sina föräldrar och valde en annan väg, ett annat sätt att leva. Likaså att det var de människor som hade levt i djupt personligt mörker som snabbast kunde urskilja mellan Guds godhet och den ondska som bredde ut sig.
"Ingen människa kan rädda sig själv. Vi måste rädda varandra." Orden uttalades av en nunna från Sydafrika i en film jag såg igår som handlade om världmästerskapen i fotboll för hemlösa. Den byggde på verkliga händelser.
Jag var hemlös när jag hade min gudomliga uppenbarelse 2009. Inte i en yttre mening. Jag bodde då i en otroligt vacker sekelskiftesvåning med kakelugn och stukatur. En bostad med tillhörande lokal som jag ägde själv. Jag hade inrett lägenheten så fint att mitt hem visades upp i Metro Bostad. Det var ett själfullt hem och mina kunder älskade det. Det var lyxigt och låg på bästa läget i stan, på Strandgatan i Limhamn.
Jag var dessutom fri att göra det jag längtade efter för jag hade startat eget företag och kunde planera både min tid och mitt innehåll helt efter egen vilja och lust.
Idag saknar jag en egen lägenhet, men är hemma både i mig själv och i Gud. Jag är dessutom ett hem för Gud. Ett vackert inrett och självfullt hem som hans människa. Med högt i takt, en sprakande eld som aldrig slocknar och en doft av Kristus.
Jag är fri att vara den jag verkligen är utan att skämmas och känna skuld för det val jag gjort i mitt liv, att leva för Gud. Jag drivs inte längre av lust och olust, av egenvilja och ovilja, utan av en kärlek både för den människa jag innerst är och för Gud sådan Gud är i mig.
"Gud, jag har längtat efter dig. Längtat efter våra samtal på tu man hand." Så skriver jag den våren 2009 i min bok där jag samtalar med Gud om livet.
"Ps! Jag längtar efter mer tid med dig." Det är tydligt såhär i efterhand att Gud väckt i mig en längtan efter honom. Överallt ser jag det nu när jag tittar tillbaka. "Hej Gud. Jag kände hur jag bara ville skriva till dig. Vara tillsammans med dig en stund."
Mina egna ord får mig att stanna upp denna söndag. Plötsligt blir jag påmind om att min längtan har sitt ursprung i Gud. Jag längtar efter Gud för att Gud längtar så oerhört våldsamt mycket efter mig, sin älskade dotter. Och även om den svåra uppenbarelsen var det som fick mig att vända helt om och ta sikte på Gud, vare sig det är ekonomiskt lönsamt eller ej, så var det något annat från samma period som talade djupare till mig.
En dag i maj 2009 bad jag om Guds vägledning. Jag var vilse. Jag önskade svar och vägledning. Då svarade han mig på detta sätt:
Snön ligger tätt på marken. Du sover i din säng. Utanför sovrummet viskar vinden. Den viskar ditt namn. Törnrosa. Vakna. Du har slumrat länge. Se våren som knoppat sig. Se ljuset. Led dig i ljuset. Led dig genom ögon som är fyllda av nyfikenhet. Öppna boken. Finns svar. Finns frågor. Finns svar. Tröttheten är borta. Tvivlen tvättade i vårsolens glans. Möt mig på ängen. Vandra vid vattnet. Gå längs stranden. Stig in i skogen borta vid skjulet på höger hand. Följ stigen. Skåda svaren i boken. Böckernas bok. Gör det nu.
De orden ligger mig allra varmast om hjärtat. De talar till mitt djup. Bortom förnuftets begränsningar. Bortom alla ärr som livet gett mig. Bortom den självbild som byggts upp av den värld som så ofta saknar både kärlek och nåd. Bortom de dömande blickarna.
Guds ord talar till den kvinna som ingen annan än Gud känner till. Hon som slumrat i över hundra år. Som sover djupt. Som endast kan väckas till liv av kärleken.
I Bibelns bok Höga Visan finns ord fyllda av samma kärleksfulla ande.
Min vän säger till mig:
Kom, min älskade,
min vackra flicka, kom ut!
Vintern är över,
regntiden är förbi.
Marken täcks av blommor,
sångens tid är inne,
turturduvan hörs i vårt land.
Fikonträdet får kart,
vinstocken går i doftande blom.
Kom, min älskade,
min vackra flicka, kom ut!
Min duva bland bergets klyftor,
i klipphyllans gömsle,
låt mig se dig,
låt mig höra din röst!
Din röst är ljuv,
din gestalt så skön.
Gud kallar mig sin älskade dotter och endast Hans kärlek kan kalla mig ut ur mitt gömsle. För trots att jag är så naken i mina texter krävs det en gränslös kärlek för att kunna se bortom min nakna yta och känna mitt inre väsen.
Min röst är ljuv. Min gestalt är skön. För de som har hjärtats öron att lyssna med. Och för de som har hjärtats ögon att se med.
Kram,
Comments