top of page

I DET ENKLA KAN JAG VARA MIG SJÄLV

Jag växte upp i ett enkelt hem. Vi bodde fyra personer i en trerummare på Holma efter skilsmässan från vår pappa. Min mamma såg till att allt var rent, helt och i ordning. Lakanen låg manglade och vikta på ett speciellt sätt i garderoben. Detsamma gällde kökshanddukarna med monogram. Hon dänkte juldukarna så det fräste och ångade när hon satte strykjärnet mot tyget. Sedan sprejade hon och stärkte dukarna. Och under glasskålar eller prydnadssaker låg det ofta en liten vit eller beige handvirkad duk som skydd mot underlaget. I köksskåpen stod allt prydligt uppradat och varje sak hade sin egen plats.


Knäna på jeansen lagades med knasiga märken och när byxorna blev för korta förlängdes de med en färgglad remsa. Tappade man en knapp rotade mamma bland sina många burkar med all världens knappar och fann snabbt en som matchade.

Ordning och reda har jag lärt av min mamma. Att vara varsam med mina saker, laga och återbruka.


Vi åt middag klockan sex och när hon hade fått lön blev det lövbiff och pommes. Hon bakade finska pinnar, chokladsnittar och när det vankades sockerkaka fick jag en liten kopp med deg att sleva i mig.


Mamma stickade tröjor, raggsockor och ponchon jag bar på min första avslutning i ettan. Hon sydde kläder till alla mina dockor, både de stora och barbidockorna.

Bokhyllan var full av böcker som hon slukade. Vissa var tjocka som tegelstenar. Törnfåglarna är hennes favorit och jag minns att jag älskade serien när den kom på teve. Och när jag fick barn köpte hon Disneyböcker som hon brukade läsa för dem. Numera gör hon detsamma för barnbarnsbarnen.

Läslusten, kreativitet och fiffigheten har jag lärt av min mamma.


Redan som sjuåring bar jag hemnyckeln i ett rött band runt halsen. Jag växte upp som ett maskrosbarn och ett nyckelbarn. Tidigt lärde jag mig att vara rädd om de få saker jag hade, att klara mig själv och tjäna egna pengar om jag vill ha något speciellt.


Som vuxen kom jag att göra en klassresa. En dag var jag gift, hade tre barn, bodde i ett fristående hus i ett villasamhälle, vi ägde två bilar, hade pengar på banken, for på semesterresor varje år och det fanns ett oöverskådligt överflöd av prylar. Men jag var inte lycklig. Jag saknade mig själv.



Marie Ek Lipanovska lutar sig mot stalldörren på gården våren 2014
Våren 2014 när jag nyss flyttat in. Stallet låg vägg i vägg.


Mellan 2014 och 2022 bodde jag i en hyrd lägenhet på landet. Jag levde mycket enkelt och avskalat. Det var många gånger obekvämt och utmanande, men under de åren fick jag tag på mig själv igen. På den enkla människa jag är. Så lite jag behöver för att leva. Hur mycket jag förmår göra och skapa med det lilla jag har att tillgå.


Jag tillbringade större delen av dessa år på egen hand, med endast Gud som sällskap. Det var i denna enskildhet jag började teckna, måla och studera Bibeln.


Djupa band knöt jag också till naturen. Jag utvecklade min husmoderliga sida och blev en hejare på att så, plantera, skörda, sylta, safta och ta tillvara allt jag fann i naturens eget skafferi. Jag till och med blev duktig på att laga mat.


Som vuxen kvinna fann jag en pappa i Gud och en mamma i naturen. Och jag insåg att min lycka ligger där, i umgänget med dem. I den enkla vardagen. I livet de kommer med till mig. I deras sällskap kan jag vara mig själv, den jag är. De lär mig nya saker. Undervisar mig. Delar sin visdom med mig.


Jag vet att det är så jag vill och behöver leva. Ett enkelt liv. Avskalat. Närvarande. Med tillgång till både Fader Gud och Moder Jord. I enlighet med deras rytmer; kyrkoåret och årstidernas växlingar.


Jag vill skörda vad andra har sått före mig och så åt dem som ska skörda efter mig. I det finns min livsglädje, en mening och ett mål.


Min bön till Gud är att ge mig den platsen att förvalta. Hemmet och marken. Jag behöver få ta hand om både Guds inre jord och den yttre jorden som Skapelsen är. Det ligger i min natur att vara sådan, en förvaltare av hans gåvor.


Och jag ber till Gud att han ska visa mig vilken försörjning som krävs för att jag ska kunna vara en sådan förvaltare och ett sådant Guds rike på jorden.


Min uppväxt formade mig till den jag är och jag vet att Gud vill använda det jag lärt mig för att breda ut sin godhet och sin kärlek.


Jag tillhörde aldrig världen och fann ingen lycka i den. Jag är min mammas dotter och Gud var alltid min far.


Kram,




bottom of page