I tomrummet står ett livmoderträd

Stillsamma toner från en gitarr. Det är vad jag lyssnar till. Jag är skör idag. Skälvande. Hudlös. Ända in i märgen trött.

Jag rör mig i snigelfart. Händerna vilar mer på tangentbordet än de knappar sig fram. Mitt nervsystem har äntligen lugnat ner sig. Gråten avstannat. Axlarna fallit ner. Andetagen är djupa och suckande.

En vidsträckt tomhet råder inom mig. Ett saknandets avtryck. Här råder ensamhet. Frånvaro av mänskligt liv och rörelse. En plats som är utmanande att vara kvar på. Men jag orkar inte fly den. Saknaden. Bristen på mänskligt liv. Frånvaron av mänskligt liv som strömmar in utifrån för att berika och befrukta mig.

Här i tomrummet står ett livmoderträd där grenarna blöder och äggen faller till marken obefruktade.