Jag tar upp ett handgjort runt kort ur plåtburken jag klätt i röd kartong. För många år sedan hade jag en skojig ide´ om inspirerande bibelkort och på den tiden brukade jag göra prototyper av alla mina idéer. Jag läser på kortet:
Han jublar av glädje över dig i sin översvallande kärlek.
Det är en text ur Bibeln. Sefaja kapitel 3, vers 17. Hela versen lyder:
»Sion, var inte rädd,
låt inte händerna sjunka i missmod.
Herren, din Gud, bor hos dig,
hjälten och räddaren.
Han jublar av glädje över dig
i sin översvallande kärlek.«
Jag behöver höra de orden av den lille profeten Sefanja, han vars namn betyder "Herren gömmer och skyddar". Mina kort fungerar med andra ord, åtminstone på mig. Lite ljus lyser upp i decembermörkret.
"Låt inte händerna sjunka i missmod." Det är vad som hänt. Händerna har sjunkit i missmod. Jag tänkte på det när jag åkte tåget hem från jobbet som husmor nu i eftermiddag.
Själen sitter ihopkrupen med armarna runt benen långt inne i min kropp. Jag såg henne när jag stod på perrongen och väntade på tågets ankomst. Hon som bär namnet Själaglad är allt annat än glad och när jag ställer mig frågan när jag senast kände mig riktigt glad är det så avlägset att jag inte kan minnas när det var.
Hela min vänstra sida är som en knut som inte vill låsa upp sig. Jag har värk i benet, armen, nacken och är dessutom iskall om handen. Igår var jag på massage för att ge min kropp lite stöd och massören bekräftade att vänster sida var stagnerad. Om ett par veckor ska jag dit igen för att på det sättet visa min kropp och själ att jag vill frihet, kärlek och glädje för mig själv. Inte en själ som krupit ihop i sittande fosterställning. Inte en kropp som är spänd och värker.
Jag har inte målat något på mycket länge. Tecknar gör jag alltmer sällan. Jag har ingen lust att julpyssla. Alla de där roliga idéerna jag hade i ett konstant överflöd förut, då när själen var Själaglad, de känns avlägsna. Men burken vittnar om hur jag normalt är och ibland glimtar en idé förbi, det uppstår en liten spricka i molntäcket. Som imorse när jag gick längs perrongen, betraktade resenärerna och tänkte att vi svenskar är ett folk som älskar ryggsäckar. Då önskade jag att Sötnosen fick vara en ryggsäck så hon kunde bära barnens skolböcker eller träningskläder. Sötnosen har alltid önskat att hon fick vara bruksföremål. Saker man verkligen behöver. En docka som tröstar ett ledset barn. En snuttefilt. En målarbok. En pekbok. En läsebok. Ett pussel. En pyjamas eller ett nattlinne så att barnet är klätt i en mjuk Andedräkt. Ett påslakanset så att barnet är nedbäddat under Andens kärlek. Barngardiner och tapeter så att barnet blir påmint om att Anden alltid är närvarande.
Jag blir ledsen när jag ser min själ så förkrympt, men jag viker inte bort med blicken. Jag försöker förstå vad hon behöver och vad jag själv kan göra för att visa henne kärlek.
Jag skymtar en stor mage under hennes armar. Är hon havande? Bär hon på ett liv? Försöker hon beskydda det? Går alla hennes krafter till det? Att värna det livet. Är det därför kreativiteten nästan helt upphört? Eller är det en klump i magen? Vad är den isåfall?
Herren, din Gud, bor hos dig,
hjälten och räddaren.
Han jublar av glädje över dig
i sin översvallande kärlek.
Jag ser tillståndet hos min själ. Det kan jag för att Gud ser mig. När jag ser något hos mig är det för att jag är sedd av Gud.
Gud ser hur det står till. Gud bor hos mig. Gud är där med min själ. Hon är inte ensam. Det är Guds kärlek för mig som jag försöker omsätta i handling, i omsorg om mig själv.
Han jublar av glädje över mig. Frågan är varför min själ inte är uppfylld av den glädjen trots att jag vet att jag är villkorslöst älskad med en översvallande kärlek. Är det yttre eller inre omständigheter som förhindrar kärleken och glädjen? Eller både ock? Jag vet inte. Men Gud vet.
Nu ska jag ställa mig i en varm dusch. Massera kroppen lite. Få igång blodcirkualtionen. För att så visa min kropp och själ kärlek. Att jag älskar dig inte är tomma ord utan ord och handling är ett och samma.
Var rädd om dig. Lyssna på din kropp och se din själ.
Gud velsigne dig 😘