JESUS TÄNKER PÅ DIG

Dottern ska iväg och sätta upp ballonger till en invigning i en stad 30 minuter bort, annars hade jag suttit inne i Birgittasalen i Strandkyrkan och samtalat just nu. Den pratstunden hade kretsat kring min tro utifrån ett önskemål från den andre.

Vad mitt sällskap önskar att få lyssna till, vet jag inte. Men jag tror inte det handlar om mig, utan om Gudsmötet, om den möjliga relationen till Jesus. Kanske efter något eller snarare Någon att fästa sin egen längtan i. Någon begriplig och påtaglig. Någon som inte är teologi, utan liv. Någon som inte bara är ande, utan kropp.

Nu sitter jag istället här vid köksbordet. Mina smörgåsar är uppätna. Glaset med kaffe är snart uppdrucket. Mitt sällskap är alla fåglarna som äter ute på den soliga men kalla uteplatsen. Minus sex grader är det just nu. Solen befinner sig mellan de två husen på andra sidan gatan och hittar därför in hela vägen till mitt köksbord.

Men tänk om människan jag var tänkt att samtala med denna söndag är dig. Du som kanske inte vill, kan eller vågar gå till kyrkan av olika skäl. Men som någonstans i ditt inre inte kan sluta tänka att kanske ... vill Jesus ha en relation också med dig. En tanke du förkastat i flera år. En tanke som en gång i tiden var helt otänkbar för dig. En tanke som inte viker undan, som vägrar ge med sig, för det är inte du som tänker den utan han, Jesus. Det är därför du inte kan bli kvitt den. Det är därför den hänger sig kvar. För att Jesus tänker på dig och väntar på att du ska öppna dig för den tanken och släppa in den i ditt liv.

Jag vågar sätta mitt liv på att det är så. Jag kan det av erfarenhet, för att jag har varit Du. Liksom du har jag aldrig förnekat att Jesus en gång levde på vår jord. Inte heller har jag tänkt något annat än att han var en godhjärtad man som kom med mycket gott till många människor. En vishetens lärare. En son till Maria och Josef. Kanske en profet, om man tror på sådana. En slags andlig mästare med en stark kontakt med Gud. Mycket kärlek och en stor portion medmänsklighet. De egenskaperna i sig kan hela många av de människor som tidigare endast mött förakt och försummelse.

Jesus är allt det god ovan. Och mer än så. Det är det vi brottas med. Alla människor vågar jag påstå. För det finns inte en enda person på denna jord som hört talas om Jesus som inte brottas med vem han är och vad han är. Kristna brottas. Inte bara med sig själv, utan också med varandra. Vi går inte oberörda ur ett samtal om Jesus. Vi är inte utan tankar och åsikter om Jesus. Det är något med honom som är provocerande. För våra egna eller ärvda tankar om Gud och om oss själva. Jesus är provocerande också för våra känslor kring Gud. Ja, Jesus är provocerande för sinne, själ, hjärta och till och med vår kropp. Han rör upp, men inte för att vi ska bli upprörda, utan för att vi ska förkasta lögnerna och få klarhet i vad sanningen egentligen är. Guds sanning om sig själv, om Skapelsen, om dig och om mig.

"Älskade Marie", säger Jesus och ler sitt milda leende. Jag gissar att det är samma tonfall och samma blick som Marta mötte där i sitt kök för mer än 2000 år sedan när han sade åt henne att hon bekymrade och oroade sig för så mycket. Det var säkert sant då. Och det är helt säkert sant nu. Min exmake sade samma sak, att jag brydde mig för mycket om allt och alla. Jag gör det. Jag kan liksom inte låta bli. Om jag lät bli skulle jag inte bemöda mig med att sitta här och skriva till dig om Jesus. Jag skulle inte bry mig om din själ och hennes tilltänkta liv tillsammans med Gud. Jag skulle inte bry mig om du var trogen världen eller Gud och ditt sanna väsen. Jag skulle inte bry mig om ifall du levde med Jesus, honom som är kärleken, eller om du levde för dig själv. Jag skulle inte bry mig om ifall du kände till eller om du tvivlade på att du är älskad med en kärlek som kan omfamna allt det du är, både ditt ljus och ditt mörker, samt allt gott du gjort och all jävelskap du hittat på.

Jag bryr mig. Jag är bekymrad och oroad över dig. För jag ser och hör att Jesus tänker på dig. Du hade inte varit härinne annars. Du hade inte läst det du läser om det inte var så. Jag ser och hör att du har svårt att öppna dig för den tanken. Instinktivt och intuitivt vet du att om du släpper in honom förändras allt. Det är oundvikligt. För Jesus kommer för att befria dig ur det slaveri du lever i. Vi är alla slavar under våra tankar innan vi lärt oss att tänka Guds tankar. Vi är slavar under våra åsikter, kritikern inom oss och jämförelserna vi ständigt gör, vårt förflutna, våra själsliga sår, vårt nu med de livsomständigheter vi lever i som bryter ner oss, stress, konsumtion, missbruk, ja listan är oändlig när det kommer till orsaker som håller människan som slav.

På något sätt är vi alla fångna, ofria, så länge Jesus inte lever i, med och genom oss. För Jesus kommer med frihet för de fångna, upprättelse för de förtryckta, syn för de blinda, kärlek, nåd, frid och en kallelse till att vara Guds barn, en avbild lik honom.

Det finns en Kristusrörelse i vår värld. Du känner av den i ditt inre, det är jag säker på. Det andliga uppvaknandet. En inre och yttre väckelse. Du kommer in hit för att du vet att jag tror på Jesus. Här är du inte ensam. Vi är två.

Kristus är en, men Kristusrörelsen är kluven. Det är min åsikt efter att i över 15 år betraktat den. Jesus söker upp människor. Människor möter Jesus. Sedan sker något. En del människor bekänner honom som Guds son, kommer till tro på honom och söker upp Jesu familj där han har den, i kyrkans gemenskap.

En del människorna ser de andliga krafterna som verkar i honom, blir bländade av ljuset och kärleken och gör Kristus till sin osynlige betjänt som tjänar det egna självförverkligandet och de personliga drömmarna om lycka, framgång och rikedom, och de förnekar att Kristus är densamme som människan Jesus från Nasaret som föddes, dog uppspikad på ett kors och sedan återuppstod. Och Jesus tillåter det. Att han blir utnyttjad. Han står kvar i mötet med den människa han kommit till, för sådan är kärleken. Guds oändliga kärlek. Jesus lämnar inte den människa som Fadern sänt honom till. Vare sig den människan tillhör den ena eller andra flocken.

Jesus är inte en tankekonstruktion. Jesus är inte en Kristusenergi. Jesus är en människa och han är Guds son. Jesus har ett släktträd med rötter långt ner i Moder Jord som är full av namn på människor som levt och han är Livets träd. Jesus har en mamma som heter Maria och hans far är Gud. Jesus är en person och har en egen personlighet.

Jag vågar påstå att både Marta, som jag nämnde tidigare, och jag är lika Jesus. Att Jesus kan säga till oss att vi bekymrar och oroar oss för så mycket för att han också gör det. Jesus bryr sig om världen, om Skapelsen, om dig och mig. Mycket mer än vi kan greppa. Därför släpper han inte taget om dig, hur mycket du än sprattlar emot. Tanken på honom som inte vill lämna dig är beviset på den kärlek som inte överger. Du kan leva hela livet och hålla borta tanken på att han vill något med ditt liv, utan att han någonsin ger upp hoppet om dig och överger den kärlek han är här för att älska dig med.

Det finns bara ett sätt att bli av med Jesus om Fadern sänt honom till dig. Jag rekommenderar dig, av erfarenhet, att aldrig någonsin säga till Jesus att gå sin väg eller att be Gud lämna dig ifred. Om du vill veta vad som sker, då ska jag berätta det nu så att du aldrig behöver uppleva det. För tro mig, det vill du inte.

Utan Gud finns inget ljus i dig. Jesus är ljuset vare sig du bekänt det eller ej. Utan Gud finns inte en enda droppe kärlek i dig. Jesus är källan till all den kärlek med vilken du älskar dig själv och andra. Att be Gud gå sin väg är att kliva rakt in i ett mörker där varken ljus eller kärlek existerar. Där är själen chanslös. Allt ont kastar sig över henne. Jag vet detta av egen erfarenhet. Utan Guds ljus och Jesu kärlek vore jag kapabel att begå de värsta och vidrigaste handlingar som vi ser att människan gör.

Ljuset och kärleken i dig är inte ditt eget, de är gåvor från Gud som du fått för att de ska tjäna dig i ditt liv. Men de är också gåvor som du ska ge vidare till andra människor och så tjäna Gud.

Jesus tänker på dig. Jesus har tankar om dig som människa som du inte av dig själv kan tänka. Jesus har tankar om ditt liv som du inte av dig själv kan tänka ut. Dessa tankar vill Jesus delge dig. Det börjar med att han kallar på dig, att han vill få till ett möte, att han vill ge sig tillkänna för dig och inleda en relation.

Du kanske tänker att du redan har en djup och god vänskap med honom, att du redan känner Jesus väl. Så kan det vara. Så är det säkert för en del av er. Men det finns alltid mer att ta emot i relationen till Jesus. Han avslöjar inte allt om sig på en gång och inte heller allt om dig på en gång. Detta gäller också mig. Du läser vad jag skriver utav ett skäl. Inte för att lära känna mig utan för att någon kallar dig att lära känna honom och dig själv på ett djupare plan. Något nytt vill han berätta om sig själv för dig och för mig. Något som gör att både du och jag får större insikt också om oss själva och våra liv.

Jag vet var jag ska gå för att möta Jesus. Jag går i kyrkan och lyssnar där på vad som sägs och sjungs, samt tar emot hans kropp och blod i nattvardens bröd och vin.

Jag går in i Bibelns förtrollande värld och lyssnar där på vad som berättas om honom av de människor som levt sina liv med och utan Gud.

Och jag går in i mig själv och den meditativa värld Gud nedlagt i mig för att själen ska kunna erfara Jesus i egen hög person och ta emot sådant som endast gäller mig och därför inte står skrivet någonstans.

En troende behöver alla dessa mötesplatser.

Om du inte vill gå in i en kyrka, kan jag tipsa om Vita Korsets Kapell (www.healmylife.se) som jag byggt tillsammans med några kristna vänner på nätet. Vill du inte läsa en bibel, kan jag tipsa om Sötnosen (www.sotnosen.se) som erbjuder en liten bibelvers klädd i en fin teckning. Vad du finner i kyrkan finner du också i kapellet men i en enklare skepnad, en som är mer lättillgänglig och begriplig. Vad du finner i Bibeln finner du också hos Sötnosen, men serverad som en barnportion. Kapellet och Sötnosen är båda trogna sitt ursprung, sin Jesus.

När jag en dag åter har mitt eget hem ska jag bjuda in dig till min meditativa värld i hopp om att du på det sättet ska kunna möta Jesus i egen hög person i ditt inre. Trots allt är det ju den vägen Jesus kom in till mig. En väg jag sedan undervisat i under femton år och så väglett människor till ett möte med Gud.

Jag anser inte att vägledd meditation på nätet klarar av att hålla plats för mötet med Jesus. Jag har försökt. Det behövs ett fysiskt rum, ett hem som Gud vill stiga in i. Ni behöver se och uppleva att jag bryr mig om er genom att jag gör det fint inför er ankomst och dukar fram god fika. Ni behöver att jag ser er med mina ögon, visar att jag saknat er och längtat efter er, kramar om er, och jag är med och minns sådant ni delat mer er av förut. Det är ett sätt att gestalta Jesu kärlek. Marta gjorde så. Hon bjöd hem Jesus till sig för att andra skulle kunna träffa honom där i henne hus. Jesus använde Martas bekymmer och oro för sina medmänniskor till att tjäna Gud och de människor som följde Jesus.

Också Martas syster Maria finns med när jag leder meditationsgrupper. Maria är den del i mig som lyssnar till Anden och vägleder. Jesus sade ju: »Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.« (Lukasevangeliet 10:41-42)

Det är sant. Bäst är att göra som Maria, att sätta sig vid Herrens fötter och lyssna till hans ord. Men ibland behöver vi hjälp med att göra det, för det känns så främmande. Många av oss är vana vid att lyssna mestadels till våra egna tankar och se till andras behov. Vi vet inte hur man gör när man bara sitter ner och tar emot någons kärlek och omsorg. Det har människorna i mina meditationsgrupper vittnat om många gånger, att de inte riktigt förmår meditera på egen hand och möta både Gud och sig själv på det djupet i sin ensamhet.

De behöver gemenskapen i gruppen, det välkomnande rummet och en vägledare de känner och litar på som visar på vägen och själv vandrar den. Det är inte alls konstigt med tanke på att de som kommit till mina meditationsgrupper oftast har varit människor som bryr sig väldigt mycket om sina medmänniskor både privat och i sitt arbete, och därför behöver någon som bryr sig om dem en stund. Någon som skänker dem en plats att vila och återhämta sig på där, de blir ompysslade av Jesus och mig.

Världen är full av utsatta och sjuka människor, men vi får inte glömma bort alla de vi räknar som de starka och friska för de människorna är de som tar hand om de sjuka och utsatta. Också de starka och friska behöver en plats där de är mottagna och mottagare, snarare än vårdande och utgivande. Den platsen finns och har funnits hos mig i alla år. Det är de starka och friska som börjat insjukna och brytas ned som har kommit till mitt hem och mina grupper för att finna yttre vila och inre frid. Det är en välsignelse att få vara en sådan plats.

Kram,