Naken för Hans skull

Nakna träd i november.

Jag har tänt ett ljus.

Det brinner.

En beige klänning.

Ett par svarta stövlar.

Snart ska jag cykla hemifrån.

Till Guds hus far jag.

Kyrkklockorna kallar.

Ett evangelium ska förkunnas.

Berättelsen om en pojke.

Ett gossebarn från Gud.

Full av kärlek och värme.

Han är naken i november.

Omsluten av sin mammas vatten.

Ännu ofullgången.

Ett ljus tänder jag för honom.

I väntan på hans ankomst.

I längtan efter hans kärlek.

Ännu en gång ska jag bli mor.

Hålla den nyfödde i mina armar.

Barnet som är ljus av ljus.

Guds förtroende för sin människa,

är inte större än jag klarar av.

Människan är född för detta.

Jag klär av mig naken i november.

Denna förberedelsens tid.

Gör plats för det nya livet.

Det förgångna faller till marken.

Bladen som förut gav liv.

Ännu ett år går mot sitt slut.

Se inte ner på mig.

Tyck inte synd om mig.

Min fattigdom rymmer liv.

Enkelheten klär mig.

Mina ord mättar många.

Gamla och unga, rika och fattiga.

Den som har ska få.

Havandeskapet bär mig.

Mitt liv rymmer också dig.

En dag har jag åter en bostad.

Ett hem med öppna dörrar.

En plats för Guds barn.

Jag formades så i moderlivet.

Till en boning för Anden.

Ett hem för människor.

Jag inreder barnrummet med kärlek.

Hänger stjärnan i fönstret.

Bäddar rent åt gossebarnet.

Jag stryker hans lakan.

Broderar hans örngott.

INRI - mitt kungabarn.

Aldrig mer ska han sova ute,

i kylan under bar himmel.

Huvudet vilande mot en sten.

Aldrig ska han sakna mat i sin mage.

Kläder på sin lilla kropp.

Eller en famn full av tröst.

Som en mor ska jag vara.

Alltid en trygg plats.

En källa med kärlek.

Jag ska se honom växa.

Bli större och längre än jag.

Komma och gå såsom barn gör.

Hans sår ska jag tvätta rena.

Med tårar av medlidande.

Det onda kysser jag bort.

För alltid ska han vara min lille gosse, min människoson.

Kram,