top of page

När Mose och Maria blir en människa

Två fejkkonton på Facebook har skapats sedan igår kväll i mitt namn. Någon utger sig för att vara mig. Jag är inte ansvarig för andras meningslösa handlingar men om jag använder det som sker till min egen fördel och suger energin ur motståndaren då bubblar en fråga upp: "Finns det något i mig som utger sig för att vara mig och som har en inverkan på min bild av mig själv och mitt arbete?"


Det första fejkkontot kom igår kväll bara minuter efter att jag hade sänt iväg ett mejl. Jag hade en känslomässig härdsmälta. Det sker fortfarande med jämna mellanrum. Det var barnet i mig som skrev det mejlet och intressant nog så tänker jag att jag adresserade barnet i den andre.


En inre brottningsmatch pågår i min själ. Jag känner det i min kropp. Jag söker alltid ledning i Bibeln. Inte i de verser som passar mig, utan de som tillhör dagens bibelläsningsplan. Veckans tema är efterföljelse. Texten handlar om strålglansen från Mose ansikte när han kommer ner från Sinaibergen med de två stentavlorna. Tavlorna är ett tecken på att Gud slutit ett förbund med Moses folk. Moses lyser utan att veta om det, efter att ha samtalat med Gud.


Jag blir inte klokare. Sedan minns jag att det är Maria från Magdala helgondag idag, den 22 juli. Vad är hennes efterföljelse? tänker jag då. Hon är ju aposteln för apostlarna. Vad säger Jesus till henne vid graven?

»Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud.«


Vad menar Jesus med det? Orden säger mig att hon är ett sändebud för de manliga lärjungarna, aposteln för apostlarna - "gå till mina bröder och säg dem ...". Apostel betyder utsänd, sändebud. Men vad är andemeningen i orden "rör inte vid mig"?

Jag söker svar i andra översättningar, både svenska och engelska, och hittar på flera ställen en översättning som säger: "Håll inte fast mig".


Vad är det jag håller fast i? En bild av mig själv som är fejk? En bild som hindrar Jesu uppstigning i min själ? En bild som håller fast Jesus i en form jag känner till?


Jesus uppmanar mig att inte hålla fast vid hans gamla gestalt för den är ännu inte hos Gud och därför inte förvandlad. Det är som om han säger att jag inte ska återkalla en människa som dött och vars själ nu är på väg hem.

Jesus säger att han ska stiga upp till Gud.

Jesus säger att det är meddelandet till mina bröder, att Jesus återvänder till Gud, till Fadern. En Gud som är allas Gud. En Fader som är allas Fader.

Där landar något i mig .... jag är inte helt säker på vad det är ännu.


Jag återvänder till Mose. Vad händer mellan Gud och Mose innan de där stentavlorna på berget?


Mose sade till Herren: »Du säger att jag skall leda detta folk på dess väg. Men du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig, fastän du har sagt att jag står dig nära och att jag har din gunst. Om du sätter värde på mig så låt mig veta dina planer; då kan jag lära känna dig och behålla din gunst. Och kom ihåg att folket är ditt folk.« Herren svarade: »Jag skall själv gå med er, så att du slipper oroa dig.« – »Om du inte själv går med«, sade Mose, »så låt oss få stanna här.«


Min själ säger mig att Mose och Maria hör ihop. De är som två tavlor av ett brutet bröd. En del av mig står där lika uppfodrande som Mose och talar fritt ur hjärtat med Gud:


"Du säger att jag skall leda människor hem till dig. Men du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig, fastän du har sagt att jag står dig nära och att jag har din gunst. Om du sätter värde på mig så låt mig veta dina planer‚ då kan jag lära känna dig och behålla din gunst. Och kom ihåg att människorna är dina."

Gud svarar: »Jag skall själv gå med er, så att du slipper oroa dig.« – »Om du inte själv går med«, säger jag, »så låt oss få stanna här.«



Den andra delen av min själ står där med Jesus i graven och talar lika uppfodrande till honom:


"Du säger att jag skall leda människor på din väg, att vi ska följa dig. Men du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig, fastän du har sagt att jag står dig nära och att du älskar mig. Om du sätter värde på mig så låt mig veta dina planer‚ då kan jag lära känna dig och vara kvar i din kärlek. Och kom ihåg att människorna är dina."


Jesus svarar: »Jag skall sända den heliga ande, så att du slipper oroa dig.« »Om ni inte själv går med, Fadern, du och Anden«, säger jag, »så låt oss få stanna här i din grav och sörja att ni lämnat oss människor ensamma. För hur skall man kunna veta att jag och era människor har er kärlek om inte ni går med oss, så att jag och alla Guds barn utmärks framför alla de som valt att inte vilja ha er kärlek och vägledning?«

Gud svarar: »Jag skall göra vad du ber mig om, ty du har min kärlek och du står mig nära.«


Min själ är både maskulin och feminin, både en Mose och en Maria. När de inte är förenade och talar med en och samma röst då blir båda fejk, för den ene är inte sig själv utan den andra. Jag förblir ett barn så länge dessa två delar inte sammanfogas till en inre människa i min kropp och slår med ett hjärta, har en gemensam kärlek och ett enat sinnelag.


Det finns ett arv hos Gud som vi alla har rätt till och kan få del av. Gud testamenterar ständigt sina himmelska rikedomar till oss sina människobarn. Åt Adam och Eva gav han hela Skapelsen att förvalta. Gud älskar oss. Regnbågen är ett tecken för det löfte Gud gav Noa att aldrig mer utplåna alla levande varelser igen, hur illa vi än beter oss mot varandra och Skapelsen. De tio budorden visar det förbund Gud slöt med Mose. Gud vill att vi bli lika Gud, kärleksfulla, fridfulla, generösa och empatiska. Gud visar att människan visst går att lita på, att vi klarar av att göra stora ting om vi förblir nära Gud.

Med Jesu mor Maria visar han sitt fulla förtroende. Gud ber om att få stiga ner i henne och ta mänsklig kropp för att så vara med oss och komma oss helt nära in på livet.

Med Maria från Magdala ber Gud oss att vi ska låta hans barn stiga upp till sin far, inte för att lämna oss ensamma och övergivna, utan för att vi ska kunna fyllas av den helige ande och så bli lika Jesus i ord och handling.

Gamla testamentet är fullt av sådant Gud låtit oss ärva från honom. Nya testamentet visar att arvslotten är mycket större än vi någonsin kunde föreställa oss och våga hoppas på. Den överstiger långt det värde vi förmår att själva sätta på oss. Arvet från Gud motsvarar nämligen det värde Gud sätter på oss människor och det är av himmelskt mått. Endast i närvaron av Gud går det att skönja.


Jag och du som igenkänner oss som Guds barn, vi kan frimodigt gå till Gud och be om att få veta Guds planer med våra liv. Vi kan frimodigt be om att få veta vem vi ska dela denna plan med, för aldrig i historien har en människa ensam förverkligat Guds plan, vi sänds alltid ut i par. För där två eller fler samlas i Jesu namn är han mitt i bland oss.

Och vi kan i full förtröstan lita på att när vi vill vara delaktiga i Guds plan för våra liv då är vi aldrig ensamma. Gud går med sin människa. Han tar hela Skapelsen till sin hjälp. Moln, regnbågar, vatten, eld, klippor, ormar, duvor, människor, änglar, ja till och med de ting som är skapade av människor använder han. Bibeln, Facebook, musik, konst, Sötnosen, en blogg. Guds närvaro kan inte fångas in, men den kan genomsyra en människa, hennes tankar, ord och handlingar.

Gud talar teckenspråk. Bibeln är en handbok för den som vill lära sig det språket på djupet. Det är en bok som berättar om Guds handlade i, med och genom sina människor där de äldsta texterna är nästan 3000 år gamla. Vi ska inte läsa den utifrån dagens moral och medvetenhet. Det är om Gud den vill berätta, inte om vem vi människor är och hur vi är både goda och onda. Guds löften är eviga. Guds kärlek är evig. Därför kan jag ställa mig med Mose och Maria och tala med samma röst som dem. För inför Guds ansikte är vi alla en enda människa.


Så när andra försöker utge sig för att vara mig genom att stjäla min ytliga identitet, kan jag överlåta den situationen till Gud och låta hans kärlek och väsen bli synlig i den lögnen och stölden. Då ser också jag vem jag är på djupet inför Guds ansikte.


Kram,

Marie

bottom of page