När jag läser att Trump vunnit valet i USA är jag tillbaka till torsdagen den 22 januari 2009. Den eftermiddagen hade jag en uppenbarelse, en syn, en profetisk sådan. Min allra första. Jag visste det redan då, för vad jag såg förändrade min inställning till mig själv och meningen med mitt liv. Slutpoängen i den nästan timmeslånga synen jag hade var att vi har ett val. Människan har ett val. Mänskligheten har ett val. Vi kan välja ljuset även när det är beckmörkt.
Min syn var apokalyptisk och på många sätt skrämmande. Jag behöver inte gå in på några detaljer. Slå på teven så ser ni en hel del av vad jag då såg. När jag tänker tillbaka är det två saker som synen främst handlade om. Klimatet och politiken. Jag såg Obama och jag såg mörkret som lurade bakom honom. På wikipedia läser jag att Obama installerades två dagar tidigare, den 20 januari 2009, som president i USA.
Då var jag osäker på vad det var för mörker jag såg bakom honom. Idag tänker jag att det var mörkret hos den som stod i tur till presidentposten.
Men ... trots allt det hemska jag fick bevittna kom jag inte ut ur den profetiska synen med en känsla av uppgivenhet och missmod, tvärtom, jag var upptänd. För vad jag också såg var ljuset i mörkret. De stora massorna tycktes bli helt hypnotiserade av vad som sades i den där talarstolen där presidenten stod, trots att budskapet uppenbart inte var kärlek. Det var som en sorts mass-suggestion. Men det fanns människor där som stod lite utanför den stora massan, med lite distans och de reagerade på vad som förkunnades. Dessa människor blev alltmer skeptiska till vad som sades och utlovades. Och det vackra var när dessa människor började se sig om efter varandra och dras till varandra. Plötsligt bildades små grupper av mäniskor där de kunde bekräfta varandra, att något inte stod rätt till. De små grupperna såg jag bildas och växa fram. De var ljuset i mörkret som ville breda ut sig. De slöt sig till varandra och så bredde ljuset ut sig allt mer.
Slutklämmen var att vi alla har ett val. Vi kan välja ljus framför mörker. Vi kan välja gott före ont. Vi kan göra det valet i det lilla och i det stora. Vi kan välja vad det är vi vill ge näring åt.
Den synen jag hade för 15 år sedan förändrade för alltid min framtid och mitt fokus. Jag har blivit alltmer miljömedveten för varje år som gått sedan dess. När jag idag arbetar som husmor i en församling ges jag en möjlighet att utveckla den sidan hos mig själv när jag nu köper mat i större kvantiteter och har större mängder sopor att sortera.
Igår hade jag glädjen att tillsammans med äldsta dottern packa ihop ca 20 stycken papperskassar med husgeråd, kläder och annat från ett hem där personen ska flytta till något mindre. De körde jag idag till den second hand-affär som min församling driver. Överskottet går till IM - Individuell människohjälp.
"IM grundades av den unga kvinnan Britta Holmström 1938 som en reaktion mot tidens förtryck, förföljelser och omfattande brott mot människors rättigheter. Den 1 oktober, samma dag som Hitlers trupper gick in i Tjeckoslovakien, fick hon en vision som drev henne att lämna tryggheten i Sverige och ge sig ut i kamp för alla människors lika värde och rättigheter." Läs mer här: https://www.imsweden.org/om-oss/var-historia/
Att arbeta som husmor är dessutom att ge näring åt den mycket goda sidan av kyrkan, nämligen den diakonala verksamheten. Jag dukar fram mat till bebisar och trötta föräldrar, skolungdomar och unga, vuxna som kommit från Ukraina, pensionärer och väldigt gamla, samt den tjänande personalen som brinner för Gud och människorna de har att ta hand om.
Jag får servera mat till människor i åldrarna noll till nittiosex år och hjälpa till med att göra församlingshemmet hemtrevligt och välkomnande. Så är jag med och breder ut ljuset i en värld som just nu känns mörk. Och idag när vi satt och hade vårplanering på jobb var det väldigt tydligt hur var och en kom med just sitt ljus till bordet och församlingens gemensamma arbete. Alla runt bordet har gjort ett val. Vi har valt Jesus. Han är vårt ljus i mörkret. Det ljus vi vill bära ut. Men vi tvingar ingen av våra besökare till tro. Vår dörr står öppen för alla som vill komma in till oss och ta del av vår gemenskap. Vi är en av alla de små grupper ute i samhället som samlas kring ljuset utan att förneka att mörkret existerar och har kraft att söndra och bryta ner.
Jag är inte ensam om att ha haft syner och uppenbarelser. Det finns många sådana i Bibeln. Uppenbarelseboken är den allra sista boken i det bibliotek av böcker som utgör Bibeln. Aposteln Johannes har skrivit den boken. Han hade en syn. Dessa ord som finns alldeles i slutet av boken älskar jag:
Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som rann från Guds och Lammets tron. Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad, och trädets blad är läkemedel för folken. Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. De skall se hans ansikte, och de skall bära hans namn på sin panna. Och det skall inte mer bli natt, och ingen behöver längre ljus från någon lampa eller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem. Och de skall vara kungar i evigheters evighet. (Uppenbarelseboken 22:1-5)
Återvänd till den platsen i dig själv. Den finns. Kanske djupt begraven i din själ eller ditt hjärta. Men den finns. Den berättar om ljuset som övervunnit mörkret. Här finns inte längre en klimatkris. Skapelsen är återställd. Här finns inga destruktiva politiska krafter. Kärleken har segrat och med den är människan och mänskligheten återlöst.
Kram,
Comments