Sötnosens fastebok - Ett öronbedövande möte
- Marie Ek Lipanovska
- 15 mars
- 1 min läsning
Hjälp, Herre, de fromma är borta,
det finns inga trofasta människor kvar.
Alla ljuger för varandra,
talar med hala tungor och falska hjärtan.
Må Herren tysta alla hala tungor,
den mun som talar stora ord,
alla som säger: »Vår tunga gör oss starka,
vi har ordet i vår makt, vem är herre över oss?«
De svaga förtrycks och de fattiga klagar,
därför vill jag nu gripa in, säger Herren,
jag vill ge hjälp åt den som föraktas.
Herrens ord är rena ord,
silver renat i degeln, guld sju gånger luttrat.
Herre, bevara oss,
skydda oss alltid för detta släkte!
De gudlösa finns överallt omkring oss,
stor är människors uselhet.
(Psaltaren 12)
©Svenska Bibelsällskapet
Jag kanske inte upplever tillvaron lika drastisk som David, textförfattaren, men jag är helt säker på att det finns människor på andra platser i världen som gör det. Där lögnerna fått fäste och man talar med makt men utan hjärta och kärlek. Gudlösa finns det överallt och bevisen är många på att människans uselhet är stor.
Ett dygn har jag tillbringat på en bönegård i bön, tystnad, delande och eftertanke. Där klarnar allt för mig. Hur saker och ting egentligen förhåller sig i mitt eget liv. Vem jag är. Vad jag är. Hur jag är. Mitt ljusa sinne. Min längtan. Min glädje och kärlek. Alla gåvor jag fått av Gud. Rädslor kontra kärlek. Kontroll kontra tillit. Att lämna bönegården och resa hem är precis som Sötnosens bild berättar, det är ett öronbedövande möte med en värld som gräver sin egen grav.
Gud, du känner mig. Visa mig din väg.
Guds frid till er alla,
Comentários