Herre, tukta mig inte i din vrede,
straffa mig inte i din harm!
Förbarma dig, Herre, jag är kraftlös,
bota mig, Herre, min kropp tvinar bort
och min själ är fylld av skräck –
o Herre, hur länge?
Kom tillbaka, Herre, rädda mitt liv,
hjälp mig i din godhet,
ty ingen åkallar dig bland de döda.
Vem lovsjunger dig i dödsriket?
Jag är matt av mitt suckande.
Jag dränker min bädd i tårar var natt,
sängen dryper av gråt.
Mina ögon är skumma av sorg,
mina fiender har fått dem att åldras.
Gå bort från mig, ogärningsmän,
Herren har hört min gråt.
Herren har hört min åkallan,
Herren har tagit emot min bön.
Mina fiender skall slås med skam och skräck,
ja, tvärt ta till flykten med skam.
(Psaltaren 6)
Vi ber med Psaltaren. Det har människor gjort i tusentals år. Psalmerna sätter ord på det vi själva eller andra känner, men kanske inte kan eller vågar uttrycka.
Min säng har drypt av tårar många gånger och jag vet att människor över hela vår värld, kanske i synnerhet i dessa oroliga tider, gråter sig till sömns varje natt.
Vi är alla omringade av "fiender" som skapar splittring, oro och rädsla, som monterar ner demokratier, bygger murar, som lättvindigt dödar människor för att de inte är lika dem själva och som fråntar oss de rättigheter som tidigare generationer har kämpat sig till för kvinnor och Hbtqi-personer. Vi är många som kan instämma i orden: Gå bort från mig, ogärningsmän.
Den som känner sin egen svaghet och sårbarhet, sin utsatthet och värnlöshet vill också skydda andra som är sårbara. Det kommer av sig själv, varsamheten och omsorgen om andra när man själv varit svag. Det är vad Sötnosen visar. Som hon känner sig själv känner hon andra. Det är inte lätt att vara "liten" och slåss mot stora mörka krafter som vill en illa.
Förbarma dig, Herre, jag är kraftlös, bota mig, Herre, min kropp tvinar bort och min själ är fylld av skräck – o Herre, hur länge? Ja, hur länge? Är det inte vad vi alla frågar oss? Hur länge ska galenskapen få fortsätta? Hur länge ska vi behöva känna skräcken ända in i själen? Bara Gud vet. Men ingenting varar för evigt och vi är aldrig ensamma i svåra tider. Om vi ropar på Gud om hjälp, då svarar Gud oss.
Herren har hört min gråt. Herren har hört min åkallan, Herren har tagit emot min bön. Mina fiender skall slås med skam och skräck, ja, tvärt ta till flykten med skam. Precis så är det. Gud hör vår gråt. Gud hör vår bön. Gud tar emot både våra tårar och vår vädjan. Och till sist måste det onda ge vika och lämna oss ifred. För sådan är Guds kärlek. Segerviss. Den som får sista ordet.
Guds frid till er alla,
Comments