top of page

Vila i tron, säger Jesus

Jag vaknar upp i båten och ser mig om. Jesus är inte här. Jag sätter mig upp och tittar mig omkring. Världen är en märklig plats. Det blåser hårda vindar och då menar jag inte stormen Hans. Vågorna går höga och många kämpar i motvind. Jag förstår att utan Jesus förmår jag inte navigera i vår värld. Jag behöver honom vid min sida.


Jesus kommer gående mot mig på vattnet. Innan jag tänkt klart tanken säger han: ”Nej, jag ska inte be dig gå på vattnet.” Jag andas ut och gläds åt att han istället kliver i ekan och sätter sig ned bredvid mig. ”Jag har prövat din tro i många år”, säger han med ett leende. ”Nu vill jag att du ska vila i den.”

Jag kramar honom länge som tack för de orden. De är efterlängtade. Och när jag tittar upp igen ser jag att vågorna lagt sig och vinden har mojnat. Det är vad som sker när Jesus delar vår mänskliga tillvaro. Ett lugn sprider sig. Hans frid blir till fred.

”Det finns inte bara en hamn”, säger jag lite förstrött efter att vi färdats en stund på vattnet. Han uppfattar att det finns en fråga under mitt påstående men dröjer med att svara. Musik letar sig in genom mina öron. Musik från en svunnen tid. ”Det finns ingen svunnen tid”, säger jag högt och han bara tar emot mina ord.

Jag får tonerna att bli till en film. Himlen låter sig användas som bioduk. Mina ögon är som öppningen på en projektor. Jag ser och hör en sjungande kvinna. Hon ser lycklig och harmonisk ut. Tillfreds. Jesus och jag tittar tillsammans på filmen utan att säga något. Då och då vänder vi oss mot varandra och tar emot den andres närvaro. Jag söker efter hans hand att hålla i. Det är skönt att låta honom se vad jag ser men inte riktigt förstår hur jag ska tolka. Jag anar något och delar mina aningar med honom. Om jag använde ord skulle jag genast färga filmen med mina tolkningar. Jag vill ge honom råkopian av filmen.

”Det finns oändligt många hamnar i livet”, säger jag efter ännu en liten tid och fortsätter ”man får välja var man vill gå i land. Och det finns ingen svunnen tid, för tiden är obunden. Livet erbjuder oändligt många sätt att leva.” Jag förstår av hans tystnad att han låter mig söka efter svaren på egen hand.


”Jag vill leva hennes liv”, säger jag och pekar upp mot den himmelska bioduken. ”Hon har det som inte kan köpas för pengar. Hon utstrålar hälsa, harmoni och lycka. Hon är obunden och fri från tidsandan. Hon är som en fridlyst blomma. Vild och vacker.”

Tröttheten kommer över mig. Jag sluter ögonen, bioduken rullas upp och jag lutar huvudet mot Jesu axel. Hon fortsätter att sjunga inom mig. Men jag behöver vila nu. I tron jag fått som gåva.



Emmanuel, tavla av Marie Ek Lipanovska

EMMANUEL (Gud med oss)

80 x 40x 2cm

Akryl på canvas

Pris: 6500 kr


SJÄLAGLAD KONST

bottom of page