Capax Dei - människans ande kan rymma Gud

Jag känner igen längtan när något svarar mot den. Den längtan som inte sträcker sig efter ytan och det skapade men efter djup och kunskap. Detta påminns jag om idag när jag läser ur den lilla men mättande boken som en arbetskamrat lånat mig, Det inre berget av Wilfrid Stinissen.

Jag längtar efter kunskap och förståelse om relationen mellan Gud och människa, hur Guds ande samverkar med människans ande, hur själ och kropp erfar Gud. Att detta är min längtan vet jag egentligen redan om mig själv, den upptäckten gjorde jag för flera år sedan, men den har fallit i glömska och jag blir påmind om den idag när jag läser.

Denna längtan handlar inte om tro eller upplevelser av Gud. Den handlar om kunskap och vishet, om att lära mig något konkret och fördjupa den förståelsen. Forska och utforska. Ta del av de teorier som finns, för det går inte att med säkerhet säga att den ena eller andra teorin är hela eller ens delvis sanningen.

Idag möter jag en ny tanke i den lilla boken. "Det som utmärker vår ande och konstituerar dess väsen är capax Dei, den kan rymma Gud. Vår ande är öppenhet mot Gud, förmåga att ta emot Gud, en omättlig avgrund som längtar efter att bli fylld av Gud."

När jag läser dessa ord sker en förflyttning i mitt inre, som om jag möbleras om. Jag ser det som en konfirmation, att min kropp bekräftar det jag läser som sanning.

Min ande har förut varit vid sidan om Guds ande. Relationen har varit sådan att vi befunnit oss sida vid sida, hand i hand när det är som allra bäst. Inte som jämlikar, men bredvid varandra.

Nu öppnar sig plötsligt min ande och Guds ande flyttar in. Guds ande är nu i min ande, inte längre utanför. Det är märkligt. Det känns lite tomt vid min sida men fullt i mitt inre. Jag får syn på hur mycket jag längtar efter denna sorts kunskap och vishet när min andes hunger plötsligt blir mättad. Jag hade glömt detta om mig själv, att jag hungrar efter en djupare förståelse kring relationen mellan Gud och människa, hur Gud verkar inom oss. Jag har en djup längtan efter att läsa om och sätta ord på detta fördolda liv. De subtila rörelserna som sker i oss och som vi kan ana om vi är uppmärksamma och närvarande. Jag vill veta mer om det inre liv som för många är osynligt och icke märkbart, men som både min kropp och själ känner av. Jag anar att det är en gåva Gud nedlagt i mig, denna längtan efter kunskap och nåden att få erfara den i mig själv.

Må också din djupaste längtan bli mött,