Den självsäkra Marie

Den nya benvita mjuka tröjan känns varm och gosig mot min nyskrubbade hud. Hundarna är rastade. Jag har meddelat mamma att jag kommer ikväll och sover över hos henne. Det var som vi anade, en tia attack hon hade förra veckan. Det visade röntgen nu i efterhand. Jag tänkte att mitt sällskap kan kännas tryggt och verka lugnande för henne.

Utomhus är det sju grader och grått denna fredag.

På matbordet ligger högar av kyrkliga handlingar som ska häftas ihop och läsas igenom. Mejl är besvarade. En ny app som ska skydda min digitala närvaro är nedladdad. "Du är vald" står det på en liten bok jag ska läsa igenom tillsammans med församlingsinstruktionen. Det är en helt ny värld för mig.

Vi har kommit in i den tredje månaden på det nya året. Sötnosens bakgrundsbild till mobilen är publicerad för alla som vill möta den lilla gullegrisen varje gång de ska öppna sin telefon. Varsågod --> www.sotnosen.se

En ny illustrerad karaktär klev fram i förrgår och jag håller på att lära känna henne. Det är en intressant bekantskap. Först tänkte jag på henne som mitt alter ego.

Alter ego (latin för "ett andra jag"), är ett andra jag, en ställföreträdare, som till exempel används av en författare i ett litterärt verk. En person med ett alter ego har två identiteter.

Det andra jaget är en förtrolig vän, som helt och hållet uppgår i ens tankegång och ger det korrekta uttrycket åt ens önskningar.

Ordet myntades i början av 1800-talet när dissociativ identitetsstörning först beskrevs av psykologer. En person med ett alter ego sägs leva ett dubbelliv.

(wikipedia)

Jag vet inte i dagsläget om hon är ett andra jag, en ställföreträdare som helt vågar ge uttryck för mina önskningar eller om hon är mitt verkliga jag, mitt sanna ursprungliga jag. Kanske får jag aldrig veta, men jag ställer mig själv en hel del frågor just för att undersöka saken.

Jag får syn på att det alltid funnits en självsäker Marie och det är förmodligen den som andra människor tydligast har sett. Samtidigt har det alltid också funnits en osäker del i mig och större delen av mitt liv höll jag den för mig själv. För att jag sorgligt nog lärde mig tidigt att det inte gick att lita på andra människor.

Osäkerheten bottnade i en känsla av att inte vara älskad helt och fullt. Jag upplevde att jag var sedd, omtyckt och sökt när jag var stark, hjälpsam och beskyddande. När jag var svag kände jag mig övergiven, helt ensam med livet och de svårigheter jag stod mitt i.

Min självsäkerhet kunde därför aldrig riktig rota sig. Osäkerheten omöjliggjorde det. Jag har så länge jag kan minnas haft en känsla inför mig själv att jag är en bra människa och på något sätt alltid haft en förståelse för vad jag är bra på och vad jag inte kan. Men de yttre omständigheterna och mina nära relationer har inte förmått vara ett stöd för den inre sunda självbilden och självkänslan. Jag har behövt bli älskad för den jag är, inte bara det jag ger och gör. Den kärleken anlände sent i livet.

Jag talar idag om en självsäkerhet som kommer ur en inre trygghet. Inte den ihåliga självsäkerhet som kommer av att trycka ner andra för att så höja sig själv. Inte den självsäkerhet som är uppblåst, kaxig och allmänt dryg. Det är en barnslig självsäkerhet som ofta saknar tålamod, livserfarenhet och ödmjukhet.

Jag möter idag i mig själv en självsäkerhet som är mogen. Det är kärleken som gjort att den mognat. Det betyder inte att jag inte kan vara osäker ibland. Osäker på hur jag ska utföra en uppgift, osäker på hur jag ska tas emot, osäker i en ny relation, osäker i en situation. Men jag är inte längre osäker på att jag är älskad för den jag är. Jag är inte osäker på mitt okränkbara värde som människa.

Hon heter än så länge Ooh la la. Mitt illustrerade alter ego? Mitt verkliga jag? Vem hon nu än är. Det är fantastiskt att kunna teckna och ge plats för det fria och stora livet inom mig. Det som just nu inte hittar en plats i de yttre omständigheterna av mitt liv.

Faktum är att jag tecknat på detta frigörande sätt sedan 2006. De allra flesta av mina tusentals teckningar har som uppgift att utforska, identifiera, läka, försona, bryta igenom, öppna sinnet, leka med nya tankar .... ja, helt enkelt kliva ut i det okända för att göra plats för mer av hela livet och se på det med nya ögon.

Låt mig plantera en tanke hos dig. Min nya tanke. Jag hoppas kunna skapa någon sorts kurs i detta; frigörande tecknande. Det är som att tecknandet är en hemlig väg som kan slinka igenom eller passera förbi tankarnas trånga passager. Varför är det så?

Även hjärnans lober har olika uppgifter. Hos de allra flesta personer gäller att: Vänster hjärnhalva ansvarar för det språkliga, (till exempel tal- och skrivförmåga), språklig nyinlärning och logiskt tänkande. Höger hjärnhalva arbetar med rumsuppfattning, melodier, helhet och intuition. (Region Uppsala)

Något förenklat står höger hjärnhalva för kreativitet, empati, att se samband samt konstnärligt utförande, medan vår vänstra del i hjärnan bidrar med logiskt, analytiskt och rationellt tänkande. (Svenska Dagbladet)

När jag tecknar lämnar jag det rationella och logiska, ordens begränsade värld. Jag kliver in i en helhetsvärld där jag uppfattar rum och tid på ett helt annat sätt, mer obegränsat. Intuitionen har en röst här, liksom alla känslor och min längtan.

När jag i efterhand tittar på mina teckningar återvänder jag till vänster hjärnhalva för att förstå och sätta ord på det som bilden vill förmedla.

It is pure magic!

Meditationen är min bästa viloplats, men tecknandet är min främsta förlösare. Att teckna öppna dörrar både inåt och utåt. Det redskapet skulle jag gärna lära ut till andra. Vem vill inte ha det i sin verktygslåda?

Jag återkommer när jag funnit en form som passar för detta. Det hade varit ett roligt jobb. Det känns som Ooh la la, vad skoj!

Min madame Ooh la la lär få färg framöver. Hon bor ju i ett rosa hus med gröna fönsterluckor, åtminstone när hon är i Paris.

Hennes frisyr är skitsnygg. Jag önskar att jag hade klätt i kort grått hår. Skorna måste hon ha stulit ur min dotters garderob. Så höga klackar kan jag inte gå på. När jag tecknar henne inser jag att min garderob egentligen inte speglar min klädsmak så värst väl. Det har den nog aldrig gjort. Intressant insikt. Jag anar att jag kommer att upptäcka mycket av min egen ursprungliga personlighet i Madame Ooh la la. Sådant som livet lagt sig över och dolt både för mig och andra. Och ser ni, plötsligt gav hon sitt namn tillkänna. Madame Ooh la la heter hon. Fru Ulla på trist svenska. Ibland måste man byta miljö för att hela ens personlighet ska kunna träda fram.

Kram,