Orden sinar i takt med att de blir alltmer mättade. Det känns som om jag står på botten av havet. När jag andas ut stiger orden upp till ytan inneslutna i luftbubblorna jag producerar. "Djup ropar till djup, vid dånet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå fram över mig." Orden från Psaltaren 42:8 är som koordinater. Det gäller alla ord i Bibeln har jag insett. Orden anger latitud och longitud som endast själen förstår sig på. Orden för mig till platser i Guds rike obundna av tid och rum.
En känsla av mättnad uppfyller mig. En jag inte är van vid. Själen rör sig som en sjöjungfru inom mig. Mitt sinne tonsätter scenen med melodin från Disneyfilmen Den lilla sjöjungfrun,
Havet är djupt
Havet är djupt
Nere på botten,
här är det toppen,
titta och njut
Uppe på land finns bara spring,
möda och slit för ingenting
Men under ytan, där kan man flyta
Havet är djupt
Jag kan inte av egen kraft färdas till och inom Guds rike. Det är med Andens hjälp det är möjligt. Det blev jag visad redan när jag bodde på Strandgatan för 15 år sedan.
Det finns platser dit jag kan ta mig med hjälp av mina egna ben, med cykel, buss, tåg, flyg eller bil. De yttre koordinaterna 55°32′41″N 12°55′25″Ö anger att min kropp befinner sig i Bunkeflostrand just nu. De inre koordinaterna är Psaltaren 42:8 (1917).
På botten känner jag igen rösterna från de som varit här före mig. Vi talar samma språk.
Var rädd om dig!
Комментарии